Onsdag.
Lapskflocken for till Arninge med Mattes bil, så att även den fick däcken skiftade inför första halkan. Vägen ut till Lapskreviret kräver dubbdäck och det räcker att en enda gång ha hamnat i situationen då vädret hastigt slagit om en kväll och gjort vägen såphal en höst. För en del år sedan hade flocken varit och tränat en kväll, när det började falla underkylt regn. När flocken svängde av från den större vägen för att fortsätta genom skogen på den mindre slingriga och backiga vägen kom chocken. Det gick knappt att hålla sig kvar på vägbanan. Bilen gled i sidled. Inte ens krypkörning var säkert. Vägen var som oljad och det visade sig gälla vida omkring. På avfarten till Arlanda gled taxibilarna av vägen i sidled. Ingen hade skiftat till vinterdäck ännu. Alla var lika illa ute och många bilar krockade när de var ostyrbara.
På kvällen begav sig Lapskflocken iväg till den närbelägna bergtäkten för att träna. Mörkret faller fort nu, men på stora öppna ytor lyser ett återsken upp rätt bra trots allt. Österåkeranstalten ligger ett stenkast bort och återskenet från alla starka lampor runt anstalten lyste upp himlen fint. Lampornas återsken i den närbelägna tätorten gjorde sitt till även de. Tränade denna kväll gjorde de fyra deltagarna i Lag Gátchis. Förarna var iklädda varselkläder och hundarna hade små nyckelringslampor fästa i sina sökskynken för synlighet.
Asfalteringsarbeten pågick intensivt, nära inpå, hela kvällen. Alla de fyra hundarna fick köra varsin vindstig med en figurant på en stor stenhög ungefär hundrafemtio meter bort. För Modjis del, som fick börja, fungerade det fint med en stadig vittringsstrut rakt fram och inga fordon i rörelse inom synhåll. Modji fördes kopplad på tvärs mot den svaga vinden, hon tog vittringen fint och signalerade funnen figurant. Husse släppte loss Modji, som stack som en oljad blixt raka spåret bort och upp på stenhögen. Där hon skallmarkerade en funnen figurant.
När det var Limes tur spelade vindarna honom spratt och styrde vittringen mot den närbelägna bergväggen. Han vek av och fångade vittringen på nytt och slutförde övningen sedan fint. Aili fick starta väldigt långt borta då Matte låtit henne tomsöka i koppel längs med kanten dessförinnan. Aili drogs av någon anledning mot två containrar med en kompressor som förde ett himla oväsen. Varför ville Aili absolut hela vägen fram för att nosa på den väsnande kompressorn? Varför ville Aili sedan in i den ena containerna med uppslagna dörrar för att vittra av den? Där lät det ännu värre och stank bensin! Allt får man inte svar på. Månne vittringen tvåhundra meter bort placerade sig där och Aili drog slutsatsen att det måste finnas en människa där det fanns containrar och ett förbannat oväsen. Vem vet.
Matte gick sakta i slalom mot stenhögen med Aili kopplad. Aili fångade vittringen i vittringsstruten mot figuranten. Då dök en stor grävmaskin upp i god fart rakt mot Aili och Matte. Det var alltså inte läge att släppa loss Aili. Grävaren verkade bli stående och Matte trodde att den skulle parkeras intill den maskin som redan stod på platsen. Varför Aili släpptes lös och stack iväg mot stenhögen. Men vek av mot berget då vittringen slog och då kom grävaren i rörelse igen. Matte stoppade och kallade in Aili som lydde fint och kopplades upp. Det blev en aningen hackig vindstig i mörkret, men resultatet blev bra och Aili kunde fullfölja på ett säkert sätt, släppt aningen närmare. Lydnadsträning på en gräsplan har inte mycket gemensamt med arbetslydnad i skarpt läge. Matte är för egen del betydligt mycket mer motiverad att ha styrning på sin hund i liknande situationer under arbete, än på en gräsplan utan störningar.
Alla de fyra hundarna fick även ett frisök i mörkret. De fick söka av kanten av bergtäkten där en del föremål nu var undanflyttade och längst bort vid containrarna med kompressorn gömde sig en av förarna. Här borta var det "lugnt" och inga stora maskiner rörde sig i närheten. Samtliga hundar skötte sig med den äran och man kunde se de små lamporna guppa fram längs grässlänten upp från sökområdet. De fick alla vittringen på samma plats långt ifrån figuranten/vittringskällan och drog iväg i mörkret och skallmarkerade sedan fint.
När träningsgruppen lämnade platsen passerade de ett stort arbetslag som jobbade sent med en asfaltering av hela infarten. Tempot var påtagligt högt!
Kvällen avslutades på en öde pizzeria. Ingen trängsel här! Tack alla för en bra träningskväll!