Matte kämpade sig runt på sin promenad med hundarna även denna morgon. Eftersom en av tio någon gång under sitt liv kommer att drabbas av hälsmärta, hälsporre eller snarlikt tillstånd, är det väl inte mycket att gnälla om. Men icke förty så påverkar det just nu hundflockens liv en del. I och med att det påverkar Mattes liv. Att ha svårt att gå på grund av smärta är väl inget problem under några veckor när man är hundägare. Men när det sitter i månad efter månad måste man hitta lösningar för att kunna hålla hundarna och sig själv i kondition. Matte går nu på ren vilja, inför att Modji skall klara delprov 2 den 30.10! I november planerar Matte dessutom att starta med Modji på den första officiella rallylydnadtävlingen. Skam den som ger sig.
Solen tittade fram en hel del under dagen och Gázzi och Násti njöt verkligen, där de låg utsträckta i lä i den mycket kraftiga vinden. Modji tog på sig att hålla koll så att mamma och mormor kunde vila sig. Modjis favoritplats är uppe på trappen, framför ytterdörren.
Matte fick äntligen provsvaret angående Mysjkins krampanfall. Allt såg bra ut och ingenting tydde på några problem med lever eller njurar. Han har inte haft något anfall sedan natten till lördagen. Veterinären funderade på om katten kan ha få i sig något läkemedel utomhus någonstans. Folk ställer ju soppåsar utanför ytterdörren på väg till soptunnan ibland. Matte började hoppas på att kramperna var något tillfälligt, men natten till fredagen (i dag) hade Mysjkin ett nytt kraftigt anfall. I övrigt förefaller han fullt frisk. Att anfallen endast kommer på nätterna är just så som det är när djur har epilepsi. Enligt veterinären.
På torsdagkvällen var det räddningshundförarmöte för Upplandsdistriktet och Stockholmsdistriktet. Plats var Märsta-Sigtuna BK. SM kommer att utformas lite mer som "förr" med större ruinsök och ytsök. För att få det mer realistiskt. Inte så som på IPO-R. Nya regler för tjänstehundcertet. Det kommer att delas ut när hunden gjort sitt slutprov och inte som under de senaste 10 åren (eller mer?), först när ekipaget gjort en räddningshundförarutbildning. För länge sedan ändrade man detta då det blev alltför många som försvann när de väl fått sitt cert. Sin merit. De gjorde ingen hundförarutbildning och sågs aldrig mer till inom räddningen. Därför flyttade man fram rätten till certifikatet till efter hundförarutbildningen, som då pågick uner två veckors tid på en av räddningsskolorna. Man ville även se att ekipaget höll måttet under en tid i grupp, dygnet runt. Mycket större press på hunden. Den krympte sedan till en knapp vecka. Nu ändrar man alltså tillbaka så att certet "är i hamn" så snart hunden klarat slutprovet. Det skall bli intressant att se om samma fenomen återkommer, där förarna tackar för certet och sedan ägnar sig åt något annat.
Positiv rapport lämnades angående Sjöräddningens intresse av ett samarbete med certifierade räddningshundekipage. Om nu inte polisen i Stockholms Län eller Civilförsvaret/FRG är intresserade, så är det ju bra att någon annan är det. Stockholm har en lång kustremsa med en stor skärgård med många fritidsbåtar. Sjöräddningen har inga egna sökhundar och vid eftersök på öarna, samt strandlinjerna från båt, kan hundarna säkert vara till stor nytta. Förarna och hundarna måste fungera på en båt i hårt väder.
I dag utökas familjen med två av Nástis söner fram till på tisdag. Mánnu 1½ år och lillebror Pirak 16 v. kommer med nattåget och skall för första gången åka tunnelbana och buss ut till Husse och Matte i skogen. I morgon väntar ytterligare nyheter för Mánnu som skall göra MH på Vallentuna BK för Agneta Färnefors.