Söndag.
En dag då det inte skulle regna. ?
Det regnade inte! På hela dagen! Så himla skönt. Sjuttio millimeter på två dygn blev mycket. Väldigt mycket. 42 mm. plus 28 mm. Vattnet i bäcken steg snabbt och gräsmattan blev som en populär våtmark. Mattes tidigare grävda tolv meter dräneringsdike var klart underdimensionerat för dessa mängder; något som det tjocka lagret blålera i botten inte kunde leda bort. Det var till och med så att solen skymtade några minuter då och då på förmiddagen! Matte måste ut!
När morgonbestyren var avklarade tog Matte med sig hundarna ut på en långpromenad. Höftproteserna funkar fint och stegen löpte lätt och promenaden ledde i andra riktningar än på länge. En del av området har fler än Matte undvikit i några år, sedan en viss adress fått en röd varningsflagga för promenerande hundägare. En kille boende i en husvagn, med en hundilsken hund med både vilja och styrka att slåss, satte skräck i omgivningen. Hunden kom ut genom en illa stängd dörr när ägaren var borta och lyckade skada en betydligt större granhund, såpass att den svävade mellan liv och död länge. Nu hade Matte hört att hunden troligtvis inte fanns kvar på den adressen. Om inte hunden fanns kvar så fanns det en himmelens massa bråte kvar. En bedrövlig syn. Någon bodde mitt i allt detta. Flera husvagnar och detta mitt i ett detaljplanerat område. I närheten hade två fastighetsägare gjort som man gjorde förr i tiden. Skräp slängdes nerför en slänt och soptippar från sjuttonhundratalet intill gamla gårdar kan dölja skatter. Huruvida gamla bildelar, rester från rivna hus, nybyggda hus, en massa plåt och plast kommer att betraktas som värdefulla om några hundra år är väl tveksamt.
Trevligare omgivningar hittade Matte längs traktorvägen, förbi fårhagen och sedan vidare genom skogen och hemåt. Sjön lockade inte så mycket denna dag. Det fick räcka med dess utflöde genom bäcken över det egna reviret; dit flocken nådde efter två timmars gående. Då hade vattnet bromsats upp än mer vid bron över bäckfåran och rätt mycket skum hade bildats. Vilket Dima tyckte var väldigt märkligt. han testade om ha kunde gå på det. Det gick ju inte. Då smakade han på skummet och blev brydd. Det försvann på läpparna och inget fanns att smaka på. Dima hittade en liten pinne att tugga på i en överslagshandling. Den släppte han och återgick till att försöka äta skummet vid bron. En nyfiken kille som undersöker det mesta! En frisk fläkt i livet för två pensionärer och en tioårig hund! En liten film ligger på Instagram.
Klicka för större bild.
Matte hittade lite av varje att pyssla med utomhus, men vattnet var i vägen och hindrade en del sysslor. Matte tog en fikapaus och bara njöt av möjligheten att sitta utomhus! Sju plusgrader! Inget regn! Ingen iskall vind! Matte ville inte gå in. Det ville hundarna. Även Husse när han kom från gymmet. Matte började bli lite kall om rumpan och drog sig inomhus även hon till slut.