Onsdagen var knyttens sjuveckorsdag och Matte börjar känna separationsångest. Trots vetskapen om att knytten kommer att få det alldeles utmärkt och att Matte inte är oersättlig. Nu kommer inte alla knytt att försvinna hux flux nästa vecka som tur är. Dels blir ju Aili kvar här och dessutom skall knytten inte per automatique iväg på åttaveckorsdagen. De skall flytta när deras nya hem har den allra bästa förutsättningen för att ta emot dem. Jobb och vardag måste funka och livet rullar på med sedan länge inplanerade aktiviteter. Så Matte får chansen att vänja sig lite långsamt vid en krympande knyttskara.
En längre bilresa var inplanerad för dagen och ICA nere i byn / Brottby en mil bort, längs den backiga och krokiga vägen var målet. Matte körde väldigt sakta och försiktigt med en så värdefull last! Mjuk körning! Allt för att göra upplevelsen så behaglig som möjligt.
Matte placerade samtliga de sex hundarna i bakskuffen. Inga knytt i väska. De kommer alla till hem där det redan finns hundar och då kände Matte att de lika så gott kan lära sig något om att åka bil av sin mor och mormor. Ingen av familjens hundar under alla år har haft någon form av problem med bilåkandet. Med all träning blir bilen ett andra hem. Med många resor och mycket väntan.
Rätt arbetstemperatur känns viktig när knytten tränas inför livet utanför barndomshemmet. Koppelträningen skedde när de var pigga, men hade rasat av sig det värsta innan. Bilåkarträningen skedde när de smält frukosten och vilat lite och därefter fått härja lite på glasverandan. En timme innan nästa måltid skulle serveras mitt på dagen. Násti och Modji placerades först i bakskuffen, försedd med galler och grindar. Därefter bar Matte ut två knytt i taget i transportväskan och släppte ut dem hos de vuxna hundarna. Inga problem. De första minuterna, 1,5 km. i sakta mak inom området, var det lite bus på gång. Men två vuxna tikar höll ordning och sedan var det helt lugnt där bak i bilen. När Matte kom fram till ICA och öppnade bakluckan satt de vuxna hundarna upp och fyra knytt låg utspridda två och två. Aili och Saivi låg längst in. Trötta och avslappnade. Manni och Adji låg närmast innanför grinden och plirade lite sömnigt och satte sig sedan upp. Poserade gärna för några fina knyttbilder. Sedan stängde Matte luckan och gick in och handlade. Bilåkande för knytt innebär också att vänja sig vid att få en baklucka eller bildörr smälld rätt i ansiktet. Inte så självklart att det känns så himla bra för en småtting. Moderna bilar låter sig dock oftast stängas med mildare våld än gamlingar.
När Matte handlat färdigt och kom ut till knytten, så sov Aili och Saivi fortfarande djupt! Manni hade också somnat. Bara Adji fick möjlighet att stifta bekantskap med omgivningen, när Matte lät bakluckan stå öppen ett tag. Då kom en stor lastbil och parkerade intill. Spännande tyckte Adji och lutade sig mot grinden för att se bättre! Inget av syskonen vaknade av oväsendet.
Väl hemma sov alla fyra djupt och var aningen svårväckta. Frågan är om de fattat att de tränat åka bil? Men resultatet av träningen var ju att att alla fyra uppenbarligen inte misstyckte på något sätt och betrakatade bilturen med mor och mormor som en självklar vardaglighet. De slog sig till ro och somnade.
Mat serverades och knytten åt med mycket god aptit. Direkt efter fick de komma ut på lillstugeverandan och busa. Vilat hade de gjort tillräckligt och nu blev det fullt ös! Sju plusgrader och sol och knytten höll igång i en timme. Först när de blev mer stationära och gnagde på något och föreföll springtrötta tog Matte in dem. Deras mamma börjar nu leka lite försiktigt med dem och alla verkade trivas.
Dags för middagssova blev det och Matte tog med Násti och Modji ut i skogen en sväng när knytten vilade. Lite grönt av olika slag fick följa med hem för adventpyntande. Linjearbetarna har fällt allt som kom i deras väg och utöver mer marknära grönska finns nu mängder av granris, tallris och även hela enar att släpa hem om man vill.
På kvällen tog Husse med sig både Násti och Modji för träning i Vargmötet. Den stora hallen byggs nu in och där var det varmt och gott. Båda hundarna fick ett frisök med samma legor på golvnivå. Ingen av dem skall för närvarande upp på några höjder. Násti är fortfarande under tillvänjning för avståndsbedömning med ett öga och Modji har hängtuttar som kan skadas på vassa föremål om hon börjar klättra på maskinerna. I stället för att fixa BH till Modji, satsar Matte på mindre mat och ökad motion för tuttarnas återgående till mer kroppsnära placering.