Torsdag.
När Matte ägnat förmiddagen åt inomhussysslor fortsatte hon med utomhussysslor. Modji och Aili tillbringade hela förmiddagen i uterummet, som höll i princip samma temperatur som utomhus med tio grader. Självvalt! De var inte utslängda! Där har de full koll på hela framsidan av huset och även vägen och det är en plats som de uppskattar mycket. Mestadels ligger Aili där i en stor pilkorg som rymmer båda hundarna om de tränger ihop sig lite, men Modji föredrar en lite mer upphöjd plats närmast ytterdörren. Korgstolen är behagligt rundad för en hundrygg. Det förekommer att Matte eller Husse lånar den bekväma stolen och då får man stå ut med Modjis blickar. Aldrig någonsin tvingas Modji lämna plats, men är det ledigt så är det. Då lägger sig Modji i hundkorgen och Ailis blickar på både Matte i stolen och Modji i korgen säger mer än man vill se. Endera trycker Aili ner sig med möda hos Modji, som till sist makar sig lite åt sidan, eller så lägger sig Aili under bordet. Så snart stolen blir ledig är ordningen återställd enligt de båda Lapska. Modji i stolen och Aili ensam i den stora korgen.
När Matte och Husse gjorde hundarna sällskap och lämnade stugvärmen för de kyliga vindarna utomhus, fick glasdörren till uterummet stå öppen för fritt val för Modji och Aili. De rörde sig lite runt på tomten men drog sig rätt snart tillbaka i lä på sina favoritplatser. Matte, som köpt en mängd blomlökar för vårglädje, hade jobb som väntade. Femton stora röda Darwintulpaner sattes i rabatten vid växthuspaviljongenoch femton påskliljor grävdes ner med stor möda i den stenhårda marken på slänten ner mot bäcken. Matte stod på knä och hade fullt sjå att inte hasa ner i den sparsamma vattenmängden i fåran. Det var hårt arbete på många sätt och ibland undrar man vad man håller på med. Men det blir förhoppningsvis fint i vår. Ytterligare sjuttio lökar skulle ner innan Matte var klar, men nu var det små krokuslökar. Totalt hundra lökar fick Matte ner i jorden och kände sig sedan rätt mör. Men vill man ha blommor tidigt på våren så får man slita på hösten.
Husse gav sig iväg till golfbanan och Matte behövde också räta på kroppen och röra på benen. Modji och Aili tyckte nog att det var på tiden att Matte ägnade sig åt sina hundar. Stegen ledde upp till sjön som nu övergivits av badande och mängden hundägare som går här en vardag är tydligt reducerad, när många flyttat tillbaka till sina vintervisten och när många avslutat hemmajobbandet. Så snart vägen lämnades för skogsstigen fick Modji och Aili slippa sina koppel. De undersökte varenda kvadratmeter kring klipporna där badande vistats under sommaren och nog hittade de lite gammalt bröd vid bordet och bänkarna. Matte blandade sig i och förbjöd ätande och bjöd på alternativgodis som kändes lämpligare.
De båda Lapska kan reglerna och skötte sig exemplariskt. Man håller ihop flocken, men måste inte trängas. Matte traskade på genom skogen längs med stranden och så gjorde även Modji och Aili. Här och där fanns några blåbär kvar och många var luktfläckarna som måste undersökas. Matte stannade gärna upp och bara njöt av sjön, skogen och tystnaden. Ibland är det en fördel att inte höra så bra. När andra störs av ett avlägset brus från Norrtäljevägen/E18 så hör inte Matte detta. Ens med hörapparater. Bort över släta hällar vandrade Matte och hundarna och vidare genom skogen mot nästa område med hus. Inga vägar och inga hus får finnas nära inpå den lilla skogssjön, vilket ger en känsla av att man är ensam mitt skogen, så här års en vardageftermiddag.
Efter en knapp timmes vistelse vid sjön återvände Matte och hundarna till sitt revir och att Modji och Aili ansåg att det var middagsdags gick inte att missa. De rusade till ytterdörren och bad Matte låsa upp FORT! Så då gjorde Matte det och serverade hundarnas middag. Temperaturen sjönk och blåsten var bitande kall, så nu fick det var nog med frisk luft för denna dag.