Tisdag.
Matte hörde just på radio att det i dag är den internationella kattdagen! Det sägs att man är antingen katt- eller hundmänniska. Vilket kanske gäller får några men inte är en nödvändighet. Många är som Matte som gillar både hundar och katter! Som är både hund och kattägare. Som gillar hästar också! Som gillar alla djur. En del är djurmänniskor.
För Mattes del innebar det att hon som liten tog hand om fågelungar, vinbergssnäckor och grodyngel. Innan familjen äntligen skaffade den katt som blev Mattes ansvar fullt ut vid fjorton års ålder. Sedan 1980 hade Matte sedan katt ihop med hundar fram till dess den sista katten fick somna in för några år sedan. Nu finns så många katter runt om och trafiken är så mycket intensivare utanför stugan att Matte valt bort katt, för att kunna sova gott på nätterna och slippa oron när katten inte kommer in på kvällen. Kattabstinensen botas med några veckors kattvaktande hos grannen tvärs över vägen ibland. Bara kattmys och inget ansvar!
I lördags fick Aili och Dima hälsa på hemma hos katten Selma, som bor hos Mattes yngste son och hans fru en halvtimme hemifrån. Selma är inte så van vid hundar och Aili och Dima har varit här förr. De har fått vistas i ett stort rum med glasdörr mot köket och dörren har stått på glänt vid besöken. En liten springa har tillåtit Selma att nosa på hundarna och de på henne. Dima växte upp i en flock med tre katter, men är lite väl vild för Selma! Aili är nyfiken men diskret. Ailis mamma Modji, som sjäv vuxit upp med katt i sin flock, blev snabbt kompis med Selma!
En stegringsplan har funnits för att vänja katt och hundar vid varandra och nu kände Matte att det kunde vara dags att låta hundarna få vistas kopplade i köket en liten stund, när kaffet var drucket och krusbärspajen uppäten. I julas var Selma nyfiken nog för att vilja gå ut till hundarn en liten stund och de blev lite osäkra och valde att tänka bort henne. Hon var på hemmaplan i sitt eget revir och det var inte hundarna.
Nu togs Aili in i köket och Selma hade intet att invända. Så småningom togs även Dima in i köket i mycket kort koppel och placerades mellan Matte och kylen i ett lite trångt utrymme. Där Dima blev begränsad och avgränsad. En explosiv slyngel kan vara lite väl oberäknelig för en osäker katt. Selma hade koll på hundarna och verkade nöjd med situationen. Så pass nöjd så att Aili kunde släppas lös. Aili levde upp till ansvaret att vara gäst hemma hos en stabil och säker katt med förmåga att jaga iväg räven ur sitt revir tidigare i somras!
Selma gick iväg in i sovrummet, där hon vet att hon kan komma undan in under sängen och bakom sängkappan. Selma hoppade upp på sängen och sträckte ut sig och Aili tittade och lämnade Selma ifred. Varpå Selma sökte upp hundarna i köket igen och satte sig att studera dem. Det ser lovande ut för ett naturligt umgänge med respekt från hundarna och Selma är inte avogt inställd mot att de besöker hennes revir. Aili är en gammal bekant och Modji och Selma var vänner. Dima är däremot en nykomling och allt måste få ta tid. Med respekt mot samtliga inblandade. Man måste läsa både katten och hundarna för att det skall bli bra i slutändan. Som tur är har Selmas husse och matte båda hundvana såväl som kattvana liksom Matte själv.
Klicka för större bilder.
Matte gillar både katter och hundar.
Násti med Pusjkin, juli 2008.
Modji hade en liten kullbror som inte växte som han skulle och en omfattande undersökning visade att Lillmánnu led av megaesofagus och långsamt skulle svälta ihjäl. Varför han fick somna in fem veckor gammal. En stor sorg.