Tisdag.
Matte hade skrapat upp stora och små klumpar av det bindemedel som spritts medvetet vid beläggning och omedvetet därefter med bildäcken på vägarna i området. När vägnätet med många småvägar i förra veckan belades med oljegrus. Dessa klumpar blev liggande på spaden över natten och sedan regnade det på spaden och klumparna. En oljig hinna blev det på regnvattnet som sakta rann från de svarta klumparna nerför den liggande spaden och det svarta kletet hade mjuknat! Alltså undveks vägarna för promenerande helt och hållet under dagen! Hundskorna var inte gratis och måste vara dugliga på lagtävlingen.
En känsla av instängdhet infann sig och Lapskflocken gav sig iväg på en utflykt med bilen. Iväg till en gårdsbutik utanför Rimbo bar det i den täta dimman, som avlöst nattens regn och fukten bredde ut sig som en urvriden disktrasa över allt och alla. Att sitta ute och fika var otänkbart trots behaglig temperatur. Alla stolar och alla bord var genomblöta, varför hundarna fick bli kvar i bilen med sprint i bakluckan, för kontakt med nya dofter "ute på landet". Tätt intill går den smala 77:an med mängder med tung trafik mellan E4 och E18 Norrtäljevägen och Kapellskär. Så någon lantlig frid var det kanske inte för hundarna på gårdsparkeringen. En väg där fler än en hund/katt mist livet. Många bor tätt inpå vägen och många har hund och katt. Matte råkade höra ett samtal mellan närboende och tydligen hade en hund åter förolyckats. Man pratade om oron för skolbarnen som måste över vägen till och från busshållplatsen. På Hemnet har många hus utanför Stockholm sålts innan visning denna sensommar/höst. Priserna ligger skyhögt över utropspriserna och "alla vill ut på landet". Som inte alltid är så lugnt och fridfullt.
Dimman tätnade fortsatt under dagen och i dålig sikt och ösregn återvände Lapskflocken hem till skogen och vägar som anpassas för biltrafik och inte promenerande i fritidshusområdet. Lapskflocken tog skydd från regnet i stugan.
I kvällningen upphörde regnet och dimman lättade. Hundarna tvekade lite innan de lämnade uterummet. Grått och vått var det, även om ingen väta längre föll från ovan. Matte hittade på lite att göra på tomten för att få ut hundarna och stängde helt sonika glasdörren till uterummet. "Ut med er och få lite frisk luft!" Modji blev kvar på trappen, Aili på stenplattorna framför huset. Inte förrän en Schäfer med förare dök upp utanför staketet föreföll de två Lapskdamerna lite alerta. De var inte ens intresserade nog för att kolla vid staketet, tog gärna skvallerbelöning utan att skvallra. Inväntade snarare Matte för att belöna att en Schäfer passerat Lapskreviret. Belöning för total passivitet. Typ.
Matte tyckte att hundarnas mycket låga aktivitetsnivå föreföll lämplig för kloklippning och snabbare kunde det inte gå att fixa åtta tassar! Matte låter hundarna stå upp och lyfter tassarna och klipper i raskt takt runt om. Som när man kratsar hovarna eller skor en häst. En extra god extern belöning ligger alltid nära intill för var och en när den är färdigfixad. Ingen av hundarna älskar att få klorna klippta och ibland blir det lite mycket och lite blodvite uppstår. Ingen stor grej. Ingen hund ger ljud ifrån sig så det känns kanske lite men gör inte ont. De finner sig. Står ut. De har alltid brytt sig mindre om att Matte skrapar tandsten än att klorna klipps, men accepterar hanteringen. De har vants redan som mycket små valpar vid hantering av både tassar och mun och klorna har klippts regelbundet på alla knytt födda i stugan. En nödvändighet.
Ironiskt nog blev det allt skönare ute i takt med att mörkret föll och Husse hann ta med hundarna på en skogspromenad innan det var dags att dra sig inomhus.