Måndag.
Matte saknar möjligheten att stavgå med lösa hundar på mjukt underlag på golfbanan! Att den skulle öppna redan i januari, även stora banan som var tämligen blöt på vissa partier helt nyligen, var ett streck i räkningen. Matte trodde att det skulle hinna bli många fler sådana nyttiga och härliga promenader med lösa hundar innan öppning. Banorna, både den lilla och den stora, är belägna i kanten av ett naturreservat med mycket skog och inte anpassade för promenerare som inte golfar. Lösa hundar är inte tillåtna, även om många golfare har hund med sig. Det är kopplat och vägar som gäller för att ta sig runt banorna - om man inte bokat tid för spelande. Kopplat är det som gäller oavsett när man spelar. Så Matte väntar på lite lagom med snö för att det inte skall vara golfväder, men hundpromenadväder och väder för effektivt stavgående.
I väntan på detta lilla snöväder tog Matte med hundarna upp till sjön. Kopplat vägen upp och sedan fick Modji och Aili vara lösa på den udde som nyttjas som badplats, med sina flata och skärgårdsliknande hällar. Här är det fri sikt och som hundägare har man fritt synfält för att upptäcka andra hundar och hundägare i god tid. Här går rådjuren sällan och harpluttar saknas helt. Tallarna står i glesa led på klipporna och hundarna tog för sig av alla dofter från hundar som passerat. Matte lämnade den vältrampade stigen och höll sig nära strandkanten, samt gick i så många slingor som det var möjligt, för att låta hundarna få röra sig fritt, men kontrollerat, i den kuperade naturen. För att de skulle få vara hundar. Aili fick då och då vittringar i den ännu svaga vinden och glömde sig lite. Hon var dock hörsam och stannade upp när Matte bad henne, för att hålla ihop flocken.
Någon motionspromenad var detta gående med lösa hundar inte. Rekreation och njutning mest. Att gå i kuperad terräng är bra för både fyr- och tvåbenta för varierade rörelser. Promenadavsnittet med lösgående hundar längs med sjöns strand avslutades vid vändplanen, ett stycke ifrån den lilla sandstranden. Där vägnätet i fritidshusmrådet tog vid. Här kopplades hundarna och promenaden blev mer av motionskaraktär. Nu tyckte Matte att de två Lapska nosat tillräckligt länge och noga. Uppför backen öste Matte på och Aili och Modji misstyckte. Någonstans in till vänster fanns något väldigt intressesant! Båda drog i kopplet och ville kolla närmare in bland träden i kanten av en tomt. Aili gnydde. En katt eller ett rådjur misstänkte Matte och fick med sig hundarna med röst och mothåll.
Vinden friskade i och just som Matte och hundarna återvände hem anlände Husse. Varför det blev en fikapaus inomhus och lite blåsande på glöden i kaminen för mer värme. Skymningen var avlägsen och att gå ut på tomten en stund trots kall vind och bara några få plusgrader lockade. För att inte hundarna skulle bli stillasittande och kalla om rumpan och för att de skulle få röra sig fritt i högre fart preparerade Matte gräsmattan glest med utkastat torrfoder. Som en luring placerade Matte fyra små bitar strax framför ytterdörren mellan stenplattorna. Den luringen missade Aili som kastade sig ner på gräsmattan genom att flyga över bäcken. Dock inte hennes mamma som , liksom dottern sett allt vad Matte gjorde från insidan av glasdörren. Modji lät Aili ta för sig nere på gräsmattan och stannade själv till direkt nedanför yttertrappen där de fyra bitarna låg. En missade hon. Men den gick hon tillbaka och sökte upp när hon ansåg sig klar med gräsytan. Där Aili ännu en god stund förgäves sökte någon missad bit. Aili sprang i god fart fram och tillbaka över gräsytan en lång stund extra, för att vara helt säker på att det var tomt. Perfekt! Modji tog den sista biten framför trappen och tittade på. Lite osäker blev hon trots allt och gav sig ut för ett sista kontrollsök på gräset.
Nu fick det räcka med utevistelse tyckte en genomblåst Matte. Som ägnade resten av dagen åt innesysslor.
