Måndag.
Vädret var vackert och golfbanan våt. Här var ytorna växelvis vattendrränkta på den stora artonhålsbanan. Mera regn väntade till kvällen och det gäller att passa på att motionera med raskt stavgående, så länge möjligheten åter finns! Innan vädret åter öppnar banan för golfare. En solig dag utan iskall och kraftig vind!
Lapskflocken vilade inte på lagrarna, utan gav sig iväg hemifrån så snart morgonsysslorna var avklarade. Viss oro uppstod när några banarbetare anlände samtidigt, för någon form av inspekton av drivingrangen intill parkeringsplatsen. Men de for igen och Lapskflocken intog ytan. För säkerhets skull hållande sig så långt ifrån första hålet på lilla banan som möjligt. Vilket fick Modji att släpa efter, ständigt vändande sig om. Initialt fattade Matte ingenting. Vad var det Modji såg baköver? Men så förstod Matte till slut. Modji var sur för att hon inte fick gå där hon brukar och helst av allt vill. Längs raden av avståndsmarkeringsskyltar, där hararna rastat i det aningen längre och oklippta gräset! Födosök!
Ljuvligt skönt var det att sträcka ut! Det tyckte hundarna och det tyckte Matte! Som gick i vidare bågar ut över banan där Husse genade. Han kämpar med ett diskbråck som gör gåendet trögt/smärtsamt, men gå måste han av många orsaker, doktorns order. Att stavgå ger påskjut och god balans och efter att ha låtit sig övertalas greppar även Husse nu gärna stavarna för behgligare och effektivare gående. När han går med hundarna i skogen fungerar inga stavar och i den kuperade, bergiga terrängen blir det en annan typ av gående. Mycket bra och allsidig träning av många muskler i kroppen och av balansen. Hundarna hinner nosa och även för dem är det mycket nyttig träning att röra sig i kuperad terräng! Framför allt för Modji som den äldre dam hon börjar bli. Stelare blir vi alla med tilltagande ålder, oavsett antal ben!
Aili jagade sork som vanligt, men kanske aningen mindre övertygande och fokuserat än häromdagen, när hon råkade fånga och döda en sork. En sork hon stod med i munnen, villrådigt väntande på att komma på vad hon skulle göra med den. Modji ägnade sig åt sorkjakt även hon, men på ett aningen mer avvaktande sätt. Som en katt som bara sitter still och väntar. Aili studsar omkring och skrämmer väl bort de flesta sorkarna, men tydligen inte alla.
Matte kände inte att hon motionerat helt klart vid den förtidiga återkomsten till utgångspunkten. Idelatiden på sträckan var nu passerad med råge , trots en utvidgad runda och Matte tyckte att även hundarna behövde minst en timslång rask promenad av powerwalkkaraktär, för att Matte skulle känna sig nöjd. Med slitna höfter har längre idealtid kommit att gradvis bli det normala. För precis ett år sedan fick Matte börja gå försiktigt utan två kryckor. Vilket gick bra men mycket långsamt och en käpp fick vara ett säkerhetsstöd under våren. Målbilden är uppnådd med råge!
Husse återvände nu till bänken i solen vid drivingrangen. Matte och hundarna älgade på uppför den segdragna slänten bort från klubbhuset för andra gången. Men nu längs bäckfåran på andra sidan från drivingrangen. Där man just började köra maskinen som samlar in bollar och här låg mängder! Golfare hade slagit slut på förrådet i bollmaskinen och inga maskiner hade kunnat köras under många dagar. Modji och Aili hade redan antytt att de ville gå denna längre slinga, genom att svänga av till höger, innan Matte och Husse kom tillbaka till bilen. De ville helt klart gå mera! Här längs vattendraget i den djupa ravinen hittade de färskt, grovt gräs att beta och de lät sig väl smaka! Här fanns även många olika dofter av djur som söker sig ner i ravinen för att dricka och beta färskt gräs. Matte knatade på och hundarna fick springa ikapp när de pausat. Sista biten uppför kändes i kroppen och Matte fick mjölksyra, viljande hålla farten! Stavarna höggs ner i marken och Matte lutade sig framåt och kämpade på. Ibland är det bra att vara envis! Matte tänkte idrott och gav sig inte. Skönt efteråt!
Vägen tillbaka fick bli en omväg via en grusväg då bollmaskinen nu körde kors och tvärs framför Husse, där han satt vid söderväggen och väntade i solen. En kille på lilla banan gick ut till första hålet och slog en boll parallellt med Matte och hundarna och var som tur var säker på handen och klubban. En dryg timme lyckades Matte hålla sig och hundarna gående i god fart och Aili blev lycklig när hon vid bilen mötte en hundälskande golfare med allergisk partner. Han passade på att nu få sin hundabstinens lindrad genom att kela med Aili. Drömmen var att ha en hund med på banan som sällskap och som bolletare. Ett misslyckat valpköp där säljaren lovat allergivänlig ras med inblandad Pudel skavde. Reaktionen hos partnern visade vad forskare redan vet - det finns inte en enda ras som kan garanteras vara icke allergiframkallande för hundallergiker! Ingen kan sälja hundar som "säkra för hundallergiker". De finns inte.
Lapsk Vallhund kallas av en del för Lapsk Skallhund. Rasen fick nu ännu ett namn tack vare Aili - Lapsk Kelhund. Djup kärlek uppstod mellan golfaren och Aili. En golfare som glömde klubbor och planerad runda och hölls fast av Aili med tass i hand.
