Matte får då och då frågan om Lapsk Vallhund och fällning. Samma fråga ställs med jämna mellanrum på FB.
Det säger sig själv att polara vallhundar som skall ha en skyddande underull, för att vara just hundar som vallar renar i polara trakter också fäller sin underull. Den måste bytas ut med jämna mellanrum. Då rasen inte klipps sker detta genom naturlig hårfällning. Ett problem i rasen är hundar som inte har en tillräcklig underull för att vara rastypiska. Men täckhåren fälls också och täckhåren hos Lapsk Vallhund skall vara glatta och inte lockiga/vågiga för att inte snö skall fastna, utan lätt glida av och för att kunna slå ifrån sig väta.
Hur och när hundarna fäller är självklart individuellt! Hur mycket päls samma individer bygger boende på olika sätt, olika klimat, varierar då hundarna anpassar sig. Finns anlagen som skall finnas där klarar sig en Lapsk fint i det klimat den bör vara avlad för att fungera i. Samma hund boende betydligt längre söderut kommer inte att bygga en lika kraftig hårkostym. På samma sätt som hundarnas päls anpassas efter årstiderna.
Finns inte anlagen för en god underull, så finns inte heller möjligheten att bygga en tillräckligt skyddande päls för ett liv i det klimat som rasen bör vara anpassad för. Då finns inte heller möjligheten att bygga en päls god nog för vistelse i hundgård dygnet runt i sträng vinterkyla. Ens med isolerad och rikligt halmförsedd hundkoja. Än mindre om hundkojan saknar halm eller den lilla mängd halm som ligger där är våt. Att hundar av trimnings- eller klippningsras förvaras i hundgård dygnet runt, året runt, utan annat än sovplats i koja utan halm eller tunt lager våt halm är obegripligt. Att polara vallhundar med rastypisk päls förvaras under sådana förhållanden är illa nog.
När och hur Lapska Vallhundar fäller finns inget entydigt svar på alltså. En del hundar fäller lite i taget under lång tid. Andra fäller rubbet på mycket kort tid. En del blir Lapska Nakenhundar och på andra hinner man nästan inte märka att de fäller, då ny päls sätts samtidigt under fällningen. Gázzi och Násti fällde ur allt över en tid och till slut fanns bara täckhåren kvar. När endast en krage fannns kvar började täckhåren på ryggen ramla av. Affenpinscher modell större, ellen något åt det hållet. De såg helt anskrämliga ut en tid, när ingen underull fanns och täckhåren släppte innan det vände. Modji överraskade genom att släppa det mesta i en intensiv snabbfällning, samtidigt som hon satte ny päls. Hon är född med en ännu kraftigare päls än sin Mor och Mormor som hade bra pälsar. Hon blev aldrig någon nakenhund emellan. Nu är hon dessvärre kastrerad i samband med förlossningen av medicinska skäl och pälsen "är som den är". Ännu kraftigare! Aili hamnar någonstans mittemellan. Hon fäller över en längre tidsperiod än sin mamma Modji, men blir inte fullt så mycket nakenhund som sin Mormor Násti och Mormorsmor Gázzi. Familjens hundar lever i en fritidsstuga året runt med tomt och temperaturen inne ligger kring tjugo grader dagtid på vintern och femton på natten. Golven är rätt kalla och de ligger gärna framför kaminen!
Att tikar ofta fäller innan löpen är vanligt. Så att pälsen inte är för tjock vid parning och när valparna föds. Men ingen regel utan undantag! De kan fälla i så god tid innan löpet så att de hinner bygga ny päls när det är dags.
Ergo: Bara för att en hund har en päls som beter sig på ett visst sätt, finns inget som säger att en annan individ har en päls som beter sig likadant. Summan av kardemumman är att inget entydigt svar finns på frågan om hur och när en Lapsk Vallhund fäller. Men man måste självklart vara förberedd på att en tjock underull någon gång måste bytas ut och vanligtvis ett par gånger om året. Så söker man en Lapsk Vallhund och vill slippa besväret med kraftig fällning och hundhår överallt, bör man kanske tänka om skaffa en annan ras. Men även släthåriga hundar fäller! Fråga en Dalamtinerägare hur kul det är med vita hårda hårstrån som sticker sig in och fastnar överallt. Rasvalet på grund av släktingars Dalmatiner i flera generationer under Mattes uppväxt. Vill man slippa hårfällning får man i stället välja en ras som skall klippas eller trimmas och kanske ta en kostnad för de tjänsterna om man inte fixar det själv.
På fredagen tog Matte en kortare promenad med hundarna i det fina vintervädret med mycket snö och sol. Matte valde bort de isknaggliga och svårgångna vägarna i görligaste mån och gick bara femhundra meter längs vägen för att nå sjön. Där var det betydligt behagligare att gå i skogskanten mot vattnet som var istäckt och det hade någon annan hundägare också tyckt av spåren att döma. Hundarna hade mycket att nosa på och Matte njöt av utsikten trots den isande och kraftiga vinden från andra sidan av sjön i norr. Så småningom vek Matte av upp mot husen igen och var glad åt att det funnits ett strandskydd som gör denna lilla skogssjö så vacker. Inte någonstans går vägen ända ner till stranden och man ser varken vägar eller hus när man går runt sjön som är rund och i princip 500 meter tvärs över.
Vid hemkomsten storstädade Husse och Matte och Röllakanmattan i vardagsrummet fick en betydlig ljusare ton när mängder med hundhår först borstats bort med gummiborste och dammsugaren sedan gjort sitt!