Tisdagen den 11 december.
Dag 63 efter den första parningen med Äijä.
Det var den här dagen Matte så innerligt hoppats att åtminstone ett litet knytt legat och skramlat i Ailis mage. Som då skulle ha lyckats gömma sig undan vid två ultraljudsundersökningar och en röntgenundersökning. Men ett stort hopp och förväntan är lite svårt att släppa helt.
Men så klart fanns inget liv som ville ut. En sorg faktiskt. Allt var så planerat för och inriktat mot att det nu skulle komma en skara knytt och julen var planerad för ett kök fyllt med knytt. Nej, Matte är inte totalt blåst, hoppades bara och var så inställd på. Det känns tomt efter något som inte blev. Matte tror att Aili blev dräktig och resorberade, då hon nu är annorlunda mot några veckor efter parningen. På ett sätt hon aldrig varit vid löp tidigare. Nu är det som det är och Matte kan inte skylla ett rörigt hem på att en skara knytt tar all tid! Det är bara att ta tag i allt som behöver tas tag i.
Ett veterinärbesök var inbokat för Modji. I förra veckan kunde en förändring upptäckas i hennes högra öga, på insidan av ögonlocket. En tumör tänkte Matte naturligtvis - katastrofberedd. Läste på och lärde sig om godartade tumörer på insidan av ögonlocken i tårkörtlarna hos medelålders och äldre hundar. De skall bort då de skvar på hornhinnan. På söndagkvällen hade situationen förändrats och inte mycket var längre att se. Men en undersökning måste naturligtvis ändå göras. Veterinären tittade och misstänkte en skada, yttre påverkan. Någon skada på honhinnan kunde som tur var inte upptäckas. Trycket var normalt. En irritation kunde ses och förmodligen en lite sårskorpa/område i läkning. Diagnosen blev ett hematom och en läkningsprocess var igång. Matte fick själv avgöra (?) om hon ville behandla med cortison och det ville hon självklart, då en inflammation kunde ses i form irritation och av röda strimmor i ögonvitan. Matte kunde använda de droppar hon själv använder efter ögonoperationen. Ögon som ögon helt enkelt.
På kvällen var det så dags för Aili att visa vad hon lärt sig när det gäller att leta eucalyptusdoft i kartonger. I snöyra och på oplogade vägar begav sig familjen iväg. Matte var tidig och försökte hålla sig undan en stressad arrangör, som trots allt lät Matte och Aili komma in från det blöta snöandet. Vartefter fler anlände avtog stressen, då allt fler av dagishundarna hämtades och vissa förseningar blev det nog i rådande väglag. Dagishundarnas lokal skulle användas för doftprovet. Information om samanvändningen och eventuellt störande dofter lämnas tydligt.
När det var Ailis tur gjorde Matte exakt som vid träning hemma! Samma väst som vanligt bar Matte, med minifrolic i högerfickan. Aili fick sitta och vittra in rummet vid tröskeln till en början, trots arrangörens kommentar om att gå in i rummet. Matte vill köra sina och Ailis startrutiner - oavsett! Väldigt vikgtigt tycker nämligen Matte att detta är. Sedan fick Aili åter sitta och vittra in sökområdet vid startpunkten för provet.
När Matte såg att nostryffeln på Aili var igång ordentligt och att Aili sorterat dofterna och ville jobba, släpptes hon in på banan. Hon hade nu en klar uppfattning om var doften fanns och kollade på vägen fram de första tre kartongerna i högerraden hastigt. Aili vände snabbt över till vänsterraden där hon snabbkollade en kartong och sedan snabbt frysmarkerade nästa. Åtta sekunder tog det hela! Snabbt, säkert, metodiskt och mycket noga utförde hon arbetet med att lokalisera och markera doftkällan, med nosen på kartongen. Hon är mycket lättläst.
Matte fortsatte att göra som på träningen hemma. Godisbelöning med en hel näve Minifrolic! Men ett gott stycke bort från kartongen den här gången. Matte berömde och klappade i händerna och Aili fick glädjefnatt när Matte fick det! Aili jobbar minst lika mycket för denna glädje tillsammans som för Frolicbitarna numera. Inbillar sig Matte. Som inte bryr sig det minsta om att hon inte är ensam och att någon kanske tycker att Matte visar lite väl mycket känslor i samband med ett prov och inne på banan. Men tidtagare och domare hade fullt upp med att skriva på papper och vad de eventuellt tänkte rörde inte Matte i ryggen. Att Aili fick veta att hon gjort ett lysande jobb, var det enda som var viktigt! Mera Frolic fick Aili och sedan fick hon hundtugg och leksak av domaren och Matte fick det åtråvärda och viktiga intyget.
Det råkade bli så att träningskompisen Loppan gjorde sitt doftprov samtidigt och hon klarade provet på nio sekunder. Två duktiga kompisar visade vad de gick för. Lika bra på att hitta försvunna människor under svåra förhållanden som att hitta en droppe eucalyptusdoft i en av tolv pizzakartonger i ett uppvärmt rum, på en mjuk matta där det vistats hundar hela dagen.
Matte knuffade bort både Luther och Jante och kände sig jäkligt nöjd med att ha börjat om träningen efter sommaren UTAN kartonger! Då både Modji och Aili visade att de präglats på kartonger och markerade första bästa utan att koppla på nosen. Kartong=godis! kartong=godis! En betingad reflex utan hjärnan inblandad. Samt viss bekvämlighet naturligtvis.
Vad är målbilden? Hunden skall hitta en viss doft och sedan visa att den har hittat vittringskällan. Så då fick de leta efter doften överallt utom i kartonger. Efter att genom lek ha lärt sig intressera sig för just den doften. Precis som vid sökträningen! Så händelsevis låg doften i en kartong någon enstaka gång ibland och inför provet presenterades båda hundarna en radda kartonger där doften låg i en av dem.
Aili gick in på banan och gjorde det hon gör hemma. Det finns många vägar som bär till Rom och alla upplevs inte lika bra av alla. Matte valde sin egen väg för att lära in doften och det gick att nå målet även den vägen. Uppenbarligen. Det finns alltid flera alternativ och på en kurs lär man sig bara ett alternativ. Just det alternativet kanske inte passar alla hundtyper eller individer. Matte hittade rätt sätt för Modji och Aili och nu har de båda gjort godkända doftprov. Utan att ha letat så mycket med kartonger /behållare inblandade.
Lyckligt hemkomna trots moddiga vägar i skogen, firade två- som fyrbenta Ailis lyckade provresultat och slocknade sedan ovaggade, efter en intensiv dag.
Klicka för större bild.
