Torsdag.
Isgata.
Husse gick till brevlådan med hundarna och hämtade tidningen och kunde rapportera att det var isgata som gällde överallt. Det var tre plusgrader och av bilar tillkörd blötsnö var nu skridskobana. Smala stråk av ett oerhört tunt lager skrovlig snö möjliggjorde gående längst ut i gräskanten. Husse och hundarna tog tid på sig och gick försiktigt.
Matte höll sig inomhus under förmiddagen, väntande på att väglaget skulle förbättras. Vilket det inte gjorde. Tvärtom så polerades isen av biltrafiken vartefter. Med spikskor/Icebugs på fötterna gav sig Matte iväg med hundarna mitt på dagen. Tanken var att kolla läget och gå så långt det var möjligt. Promenaden blev ett slalomgående från vägens ena sida till den andra beroende på var bilisterna slickat vägkanten och inte. Där ingen kört var det lättgånget.
Klicka för större bilder.
Hur man som bilist tacklade och tacklat isgatan varierade högst påtagligt! Matte och hundarna mötte bilister som körde som vore det sommarväglag och barmark, där de plötsligt dök upp i en korsning eller en kurva! Vid ett tillfälle kom en ständigt väldigt fortkörande granne farande hemåt som vore han jagad. Som vanligt. Matte var just på väg över vägen och Aili hade gått i stå där det var såphalt mitt på vägen. Tokstollen bara fortsatte i samma fart! Matte klev ut på vägen och ställde sig framför Aili och signalerade ! "SÄNK FARTEN!!!" Med båda armarna uppifrån och ner sträckta framför sig, som bad hon till någon för henne okänd gud. Han lyckades sänka farten i tid så Matte hann dra Aili av vägen och ner mot diket.
Alla hann inte sänka farten denna isiga dag. Vid infarten till området hade det barkat rakt fram och ner i diket vid vänstersvängen, från den backiga och kurviga vägen genom skogen. Är det sjuttio så kör man sjuttio. Oavsett. Har man fyrhjulsdrivet kan man inte sladda. Typ.
Matte och hundarna traskade vidare i slalom längs vägarna. Ömsom på vänster sida, ömsom på höger sida. Med försiktiga passager över ojämnt såphalt underlag. Ett stycket framöver syntes en bil halvvägs ner i ett brett och djupt dike/bäckfåra i en isbelagd fyvägskorsning. Matte tog sig fram till bilen för att kontrollera så att ingen satt kvar skadad i den. Det gjorde det inte. Dima började nosa och krafsa i snön strax utanför förardörren och ett föremål dök upp. En sko! Föraren hade uppebarligen blivit av med en sko när bilen lämnades. Det måsta ha varit väldigt svårt att gå på det hala underlaget oskodd på en fot; i bara strumplästen. Eller saknades båda skorna? Saknades föraren? Slänten ner mot vattnet var mycket brant och snöig över högt trassligt gammalt gräs. Halt! Matte har varit ute på många skarpa sök efter försvunna människor och båda hundarna tränar räddningssök varje vecka. Naturligtvis måste Matte söka igenom området närmast bilen ner till vattnet. Ingen mer sko eller något annat som kunde knytas till föraren hittades och ingen människa hittades. Bilen hade anknytning till en närbelägen adress där Matte sett den tidigare.
När Dima hittade skon visste Matte först inte vad han hittat och när Matte visade intresse för skon släppte Dima den. Varpå Aili tog upp den och överlämnade den till Matte. Båda hundarna var delaktiga när Matte sökte av området ner mot vattnet, där bara hundarna och inte Matte kunde gå. Lite allvar på en vardagspromenad.
Efter en timmes promenerande återvände trion hem och hundarna fick rasa ut i lek på den halkfria gräsmattan; täckt av icke tilltrampad och isig snö. Matte plockade nerblåsta björkkvistar och spelade sedan fotboll med hundarna en stund. Lite lekfull lydnadsträning i par blev det även. Inkallning av två hundar samtidigt och hopp över hinder sida vid sida. Efter två och en halv timme utomhus kände Matte att det fick räcka och nog var det dags för en eftermiddagsfika när skymningen föll tidigt.