Lördagen blev en hemmadag. En hel del fanns att göra för Husse och Matte och hundarna fick nöja sig med att vara fria på tomten. Matte hade fått i present av Husse att få bilen urstädad och tillsnyggad. Det tog hela dagen och bilen blev jättefin! Tack, tack! Matte ägnade sig åt trädgårdsarbete.
Under sommaren har Modji utarbetat en teknik för att få saker att hända. Snett emot bor för närvarande fyra vuxna Cockrar och två Cockerknytt som är på väg hemifrån. Ett hus därifrån bor två minihundar lite då och då och under sommaren väldigt mycket. Samtliga hundar har inhägnade tomter och samtliga skäller på förbipasserande. I sammanhanget måste också sägas att de två Lapska faktiskt skäller minst. Av någon anledning. Násti har slutat skälla helt vid staketet. Bortsett från när hundar med kamphundutseende ställer sig och stirrar på henne och när hundar släpps över diket och fram till staketet. Eller lösa hundar kommer in mot grinden. Vilket Matte tycker är helt begripligt. Men hon säger inte ett ljud när folk och hundar passerar på vägen. Går längs staketet och kollar nyfiket på dem bara.
Modji har tagit över väktarjobbet från mormor Gázzi och har ständigt koll på vad som händer på vägen. Med på tok för mycket skällande vid staketet för att det skall vara tillåtet. Vilket under sommaren har blivit väldigt påtagligt. Hon har emellertid svarat mycket bra på skvallerträningen vartefter och springer till Matte för godisbelöning när mamma Násti håller sig kvar vid staketet. Tyst. Mojdi skäller en gång. Sedan kommer hon och skvallrar. Ganska acceptabelt trots allt. Hon får beröm och ett enda skall slipper liksom bara ur henne. Inte mycket för förbipasserande att irritera sig över.
Men Modji är Modji. En problemlösande Lapsk.
Hon har löst problemet på ett för henne själv utmärkt sätt. I sommar har det varit många hundar på tomterna omkring och många har passerat på vägen och Modji har inte tillåtits att skälla. Ett skall från Modji har larmat övriga hundar om att något händer på vägen och så har de dragit igång. Allihop i grannsamverkan. Husen ligger längs en raksträcka. Modji har ilat till Matte för godis och beröm. Hon skäller ju inte. Hon skvallrar bara. Till hela omgivningen. Många gånger närmar sig "hotet" från annat håll och Modji får varningen från övriga hundar. Varvid hon tidigare hängt på, men nu avhåller sig från skällande. Möjligen ett "uff" med stängd mun.
Men, det är inte ok att Modji drar igång sex vuxna hundar på andra sidan vägen. Som sedan gör jobbet och skäller ut dem som går förbi. Med eller utan hund. Även om Modji bara skäller till en enda gång. Ibland är det falsklarm. Månne avsiktligt?
Under lördagen försågs Modji med ett citronsprutande antiskällhalsband. Husse och Matte anser att ibland helgar ändamålet medlen och en alltför skällig hund accepteras inte av omgivningen. Använt som ett träningsredskap under kontrollerade former kan ett sådant halsband fylla sin funktion. Modji har orsakat de hundägande grannarna bekymmer, när hon fått igång alla hundar i en kollektiv utskällning. Ett vov från Modji har dragit igång grannhundarna i gemensam kör och ingen enda människa, eller hund, finns på vägen. Modji skvallrar och får godis.
Modji löste problemet under lördagen. Tyckte hon. En solig dag med några förbipasserande då och då. Modji lärde sig buktala och ett skall med stängd mun löste inte ut sprayen. Men ljudnivån räckte inte till för att dra igång grannhundarna! Det var ett tydligt och distinkt skall och inget "uffande". Men med helt stängd mun. Vid ett par tillfällen glömde Modji sig och förfinade tekniken så att hon visste exakt hur högt hon kunde låta utan att något hände med halsbandet. Men hon fick då inte heller ut budskapet till andra sidan vägen. Däremot fick Modji mycket skvallergodis av Matte. Násti blir med tilltagande ålder allt coolare och brydde sig inte. Nyfikenheten tar över. Toleransen ökar.
Innan solen sjönk ner bakom grantopparna tog Husse en skogsrunda med hundarna när Matte fixade middag åt alla.