Onsdag.
I måndags tillät inte väglaget att flocken åkte någonstans, då vägen var så hal att bilar gled på tvären ner i diket. Alltså kunde inte tjerna som städar komma och göra sitt jobb. De körde i alla väder och tvekade inte inför varningar om extremt halt väglag! Dock ville de inte ha flocken närvarande i stugan i när de jobbade och att i kylan vänta utomhus kändes inte som en bra idé. Nu på onsdagen var vägen fortsatt mycket hal men det gick att hålla sig kvar på den - om hastigheten var låg. En lucka hade uppstått i städschemat och någon gång under eftermiddaen skulle stugan städas.
Flocken gav sig av vid elvatiden för att vara ur vägen i god tid. Målet var Ulriksdals Slottsträdgård med vegetarisk buffé i Trädgårdscafét. Hundar är tillåtna här under veckorna, dock inte under veckosluten. Åtskilliga hundar var med och fikade, men Aili och Dima fick stanna i bilen. Att ha med bara en hund är enklare än att ha med två, när det kan vara trångt mellan vissa bord. Dessutom skulle flocken iväg och träna på kvällen, så Aili och Dima skulle få omväxling nog då. Maten var som vanligt god och gästerna var många mitt på dagen. Matte köpte med sig ett par krukväxter som ersättning för de som gjort sitt, efter många år och viss konstgjord andning.
Ett sms om avslutad städning kom redan kort efter det att måltiden avslutats och vid hemkomsten fanns tid för en kort rastningspromenad med hundarna och lite utomhusvistelse innan det var dags att sätta sig i bilen och fara till träningen på Lidingö. Den här kvällen var det inte i den gamla sjukhuskällaren som hundarna skulle få söka; träningsplats var i stället en trevåningsbyggnad som fungerat som fritidshem och flyktingförläggning och en del annat. Den stod nu åter tom i väntan på ny verksamhet. Träningsgruppen tränade här för några år sedan och allt var sig väldigt likt. Två trapphus och ett virrvarr av rum och utrymmen! Hundarna bands upp som tidigare i kök och matsal på nedervåningen.
Aili fick inleda kvällens träning och hon skulle leta rätt på tre figuranter gömda på ställen okända för Matte. Aili var taggad efter en rätt passiv dag och hon var mer än vilig att skälla på hittade figuranter! Tidigare på kvällen hade några i gruppen tränat specialsök här och det fanns vittring överallt. Skulle man lita på Aili så låg det säkert minst dubbelt så många gömda i olika skåp nu! Aili körde något av gissningstävlan, efter att ha hittat och skallmarkerat den första av de tre, exakt och korrekt. Mycket skällande blev det! Alldeles för mycket. Dock lät skallet annorlunda när hon de facto hittat en gömd figurant! Mer taktfast och bestämt. Aili hade roligt och hon belönades för fynd av de hittade figuranterna. Lite kel blev det också.
Dima har aldrig tidigare varit här. Han skulle söka igenom hela byggnaden okopplad och Matte hade bett att få en figurant gömd högst upp i det stora fläktrummet på gaveln. Dima jobbade sig mycket bra igenom rum efter rum. Han har ett väldigt bra arbetstempo trots sin låga ålder och intensiva personlighet! Lugnt och metodiskt söker han sig igenom sitt sökområde; så och nu. Så smånigom hade han nått til översta våningen och fram till en stängd dörr, som han vill få komma in egenom . Han nosade snabbt åt sidorna i en smal passage och ville vidare genom nästa dörr - in til fläktrummet. Där fick han tydligare en vittring mot väggen och sökte sig runt rummet längs väggarna. Han hamnade i en vittringsstrut, lämnade väggen, hoppade över flera ventilationsrör och hittade figuranten gömd under några kläder och bakom diverse byggmteriel i ett hörn. Mycket snyggt och metodiskt jobbar av Dima!
En tvåårig hund som innan han fyllt ett år tagits om hand på ett hundhem i Volgograd, efter det att han hittats under en bil två månader gammal. Han var där i sex veckor innann han placerades hemma hos en av volontärerna för att tränas att bo i en bostad under två veckor. Därefter skickades han med bil til Sverige där ett gott hem väntade på honom. Där bodde han i nio månader innan han nyss fyllda ett år flyttade in i den lilla stugan i skogen och blev sambo med Aili. Samt fick börja träna räddningssök för drygt ett år sedan.
En film på Dimas sök finns på Instagram! Samt ett par till från gårdagens träning.
Skulle något hända Matte, hoppas Matte innerligt att Dima kan få ett gott hem hos någon som kan ge honom ett liv där han kommer till sin rätt, som den mycket duktiga sökhund han är! Dessvärre är Husses ben och gåförmåga inte som förr. Aktivt hundliv med träning och mycket gående hör tyvärr till det som var och inte det som är längre.