Söndag.
Även denna dag var Matte ute och traskade med sina hundar. En del av gruset var kört åt sidan på den blanka isen, så det var åter stundtals och bitvis en balansakt att ta sig fram. Blicken stint i backen var alltså vad som gällde! Man måste sikta på gruskornen. Vilket uppenbarligen fungerade, eftersom Matte kom hem oskadd även denna dag. Även denna dag blev promenaden timslång, dock med rätt många möten av olika slag. En ägare till en bastant "Fralla" som skällde på allt och alla blev maktlös vid flera hundmöten på raken. Först kom en väluppfostrad och totalt ointresserad Jaktlabbe strax framför Matte och så följde Aili och Dima kort efter. Frallan tokskällde och ville fram! Frallhusse hade inte mycket att säga till om och beslöt till slut att lyfta upp den fortfarande intensivt skällande bastanta Frallan i famnen! Inte helt enkelt ens för en välväxt husse! Inte var det heller helt enkelt att försöka passera de snällt sittande Aili och Dima vid vägkanten, när vägen bitvis var rätt hal. Aili kunde till slut inte hålla käften och svarade Frallgrabben med några skall. Dima bara satt där. Nyfiken, intresserad och helt tyst och stilla. För ett år sedan hade han kastat sig ut i vägen i kopplet i ett explosivt känslosvall.
Väl hemma igen tillbringade flocken ytterligare en timme ute på tomten. Matte gick och slog sönder nyis kring bäckens mynning ur vägtrumman under snickarboden och vedboden. Där hade nattkylan fått vattnet att frysa bitvis bland kantstenarna och det fria vattenflödet höll på att strypas. Dima blev nyfiken och kollade vad Matte pysslade med och pinnar är alltid lockande! Matte jobbade på men som så ofta lydde inte artrosfingrarna riktigt och pinnen gled ur Mattes grepp och ner i vattnet. Där fångades den av det porlande vattnet, men hakade upp sig på nyisen längs kanterna och ställde sig på tvärs i bäckfåran.
Matte hade inte en chans att nå pinnen där nere och chansade och bad Dima, som stod intill, att hämta pinnen. Dima hann inte agera förrän Aili snabbt dök upp och erbjöd sina tjänster, som den duktia apportör hon är. Aili är kortare i ryggen med kortare hals än Dima och hon nådde inte, men viljan var det inget fel på! Hon backade lite och släppte fram Dima, varpå han lutade sig ner och fick tag om pinnen och började dra upp den. Han tappade greppet och pinnen hakade upp sig på nytt på isen i kanten. Dim grubblade mycket tydligt på hur han skulle lösa problemet. Han tog sig över på andra sidan bäcken och fick åter tag i pinnen som fastnat under isen. Dima löste snabbt problemet genom gå ner mot vattnet och lyfta bort den tjocka is som var i vägen! Varpå han återvände upp på slänten och drog upp pinnen hel och hållen långt upp på snön. Sedan tog han pinnen med sig och gick därifrån. Matte var djupt imponerad av Dimas genomtänkta agerande! Händelsevis hamnade allt på en liten video som kan ses på Instagram och på FB (Husses konto). Matte tappade inte pinnen avsiktligt för att få en fin film! Men såg möjligheten när Dima visade intresse för att hjälpa till.
Innan det var dags att dra sig inomhus borstade Matte igenom båda hundarna. Dima släpper inte så mycket päls längre - men det gör Aili! Det blev ytterligare en del att sätta upp till småfåglarna för bobyggande.
