Söndag.
Doften av hyacinter börjar sprida sig i den lilla stugan och mer juldoft skulle det bli innan dagen var slut. Det har skrivits mycket om denna annorlunda jul. Hur ensamma blir påtagligt mycket ensammare, när umgängesråden som ständigt upprepas är: "fira bara jul med de människor du delar hushåll med". Väldigt, väldigt många lever ensamma. De delar inte hushåll med någon. Är det ett frivilligt val är det en sak. Är det ofrivilligt något helt annat. Är det på grund av att en nära anhörig nyligen avlidit är det tungt. Omänskligt tungt att denna jul inte få umgås med NÅGON. Att sitta helt ensam hemma. Med sina tankar. Känslor.
Årets jul blir tyngre än vanligt för många, som minns julen i fjol med nära och kära som nu gått bort. Överdödligheten på grund av C-19 var hög i november och är säkert inte mindre i december.
Alla har inte barn och inte barnbarn. Inte nära vänner. Är man gammal har vännernas skara tunnats ut. Man är ofrivilligt väldigt ensam. Ensam kvar. Särskilt den här julen. Men de flesta har en granne. En granne helt nära eller kilometervis bort. Har du en granne som sitter ensam hemma i jul så skänk denna granne inte bara en tanke. Skänk lite tid och omtanke i form av ett telefonsamtal eller knacka på dörren och lämna över en juldoftande hyacint. Den här julen är dofterna av jul viktigare än någonsin. En hyacint på bordet, skänkt av en granne, är ett bevis på att man finns. Att någon tänker på en. Eller dela med er lite av julbaket.
Gör något för någon som sitter ensam hemma i jul. Bry er om någon. Den finaste julklappen.
Matte tog med hundarna på en relativt rask promenad i området, men ingen powerwalk så här nära inpå ett kirurgiskt ingrepp i käken. Som måste få tid att läka och växa ihop. Några stygn håller ihop det hela, men borttagande av visdomständer på gamlingar har sina risker. Läkköttet är inte som förr tyvärr. Modji och Aili misstyckte inte! De fick rätt mycket tid att stå och nosa längs vägkanterna. Husse kompletterade lite senare med en lång skogspromenad.
Eftermiddagen ägnade Matte åt att baka pepparkakor och ännu mer jul doftade det nu! Hemgjord deg efter ett recept som Mattes mor fick av sin mor som fick det av en väninna som fått det av sin mor som fått det av - vem vet inte Matte. Ingen finns heller kvar att fråga. Tant Siris pepparkakor har bevisligen sitt ursprung på 1800-talet och är ett mycket gammalt släktrecept. Plåt efter plåt blev klar med olika figurer. Samma som Matte gjort sedan första julen med egen familj 1970. Modji höll Matte troget sällskap i köket hela tiden. Ömsom sittande bedvid, hoppandes att något skulle råka hamna på golvet och ömsom vilade i den låga hylla i köket, som alltid har varit den äldsta hundens liggplats.
När julen 2020 blir en väldigt ensam jul för många och i varje fall ensammare än vanligt för flertalet blir julens dofter desto viktigare. En hyacint och några hembakta pepparkakor kvistar Matte över med till några grannar och det brukar uppskattas.
TANT SIRIS PEPPARKAKOR
300 gr margarin
400 gr socker eller brun farin
1 kkp (1,5 dl) sirap
1 kkp mjölk
1 ägg
1 msk kanel
1-2 msk nejlikor
1 msk bikarbonat
11-12 hg mjöl
