Lördag.
En utflykt till en anhörigs byggprojekt 1½ timme bort med bil var inplanerad. Rådande väder till trots, gav sig den utvidgade Lapskflocken iväg, när alla mogonbestyr var avklarade och matsäckskorgen var packad. Alla de tre Lapska samsades fint i biabädden i bakskuffen under färden. Hálle är en kille av idealstorlek och rymdes fint ihop med sin Farmor Modji och Faster Aili.
Vid ankomsten till målet vidtog en promenad över en klövervall, för att komma fram till byggprojektet. Klicka för större bilder.
En traktorväg har varit farbar i kanten av vallen tidigare, men nu var det alldeles för blött och lerigt och de enda fordon som tog sig fram den sista biten var ägarens jeep och traktor. Modji och Aili fick vara lösa, då de var mer intresserade av mängderna med älgskithögar än älgarna själva och alla spår! Sikten var mycket god över fälten och inte en älg eller ett rådjur fanns inom synhåll. Grabbhalvan Hálle på två år hade däremot nosen högt i vinden mot skogsranden långt borta! Han gillar djuren i skogen och att släppa lös honom vore rätt dumt. Komna närmare skogen kopplades även Modji och Aili upp, då sikten nu inte var fullt så god och Matte och Husse ville titta på vad som gjorts i form av grävningar och grundförberedelser mer än på hundarna. Med lös hund och vilt i skogen måste man läsa hund till hundra procent! Vara steget före och det går inte om man splittrar sig.
Matte och Hálle har blivit bra kompisar. Hálle valde Matte som är den som serverar maten till sin följeslagare under några dagar, utan ordinarie matte och husse. Därför var det också Matte som tog tag i Hálles koppel på promenaden genom ett större område med lera. Hálle är en ung kille med mycket energi och fullt ös framåt om han själv får välja. Nu fick han inte det. Oavhängigt av Hálles eller Mattes vilja gick Matte rätt snart långsammare än långsamt. Mattes stövlar åt sig fast i leran. Matte gick i stå. Markbunden. Med mycket stor möda lyckades Matte lyfta en fot i taget. Alltunder det att mängden lera som medföljde stövlarna vid varje steg bara växte och växte, som när man rullar en snöboll! En decimeter lera fastkletad runt om och under varje stövel är tungt tycker Matte! Mattes fötter blev tyngre och tyngre och större och större.
Hálle ville gå fort! Bort till resten av flocken! En omöjlighet. Så snart Mattes ena fot släppte lite såg Hálle sin chans att sätta fart, vilket fick Matte att svaja betänkligt, då en fot ännu satt fastklibbad i marken. Enda sättet att få kontroll på situationen var att hålla den ystra unghunden i mycket kort koppel mycket nära Mattes ben. Samt att snabbutbilda honom i konsten att gå sakta och bakom. Hálle är inte den som är den. Han respekterade Mattes önskan om ett annat sätt att röra sig framåt i leran och har nog aldrig tidigare gått så sakta och kontrollerat som han nu visade att han kunde. Duktig kille!
Matte och Hálle närmade sig extremt sakta resten av flocken och den som skulle visa runt hann passa på att göra lite nytta under den långa väntan på Matte och Hálle, som kämpade på för att nå "fast mark" under fötterna.
Matte och Husse upplever Hálle ännu mer som en kopia av sin Faster Aili, efter denna jobbiga lervandring tillsammans. En lyhörd kille som är både explosiv och intensiv! Som är mycket empatisk och inkännande och i denna ålder ännu lite osäker ibland när han inte förstår, i sin stora ambition att göra rätt! Mycket ambitiös precis som Aili. Vill verkligen göra rätt! Men blir osäker på vad som är rätt när det intensiva och explosiva tar över. Båda är hundar med många knappar att trycka på och där man måste anävnda rätt kanappar vid rätt tillfälle. Inte alltid lätta men härliga att jobba med, då de har så mycket energi.
Det var skönt att vara tillbaka på klövervallen och nu fick Hálle full koppellängd. Nu var det hundarna själva som saktade ner tempot, då de åter måste kolla all älgskit och vittring som var så mycket mer än de någonsin träffat på tidigare. I varje fall Modji och Aili! Brunstperiod och älgmöten på vallen vad det verkade. Efter en stunds behagligt uppehåll började det åter regna med snöinblandning och vinden tog i över de öppna ytorna. Alla drog sig tacksamt in i lä under nylagt tak i den gamla ängsladan. Varmt kaffe i magarna satt bra, tillsammans med tacopaj och tyska lebkuchen. Hundarna bands upp där det var möjligt och fick uppskattade hundkex.
Ännu lite jobb skulle utföras innan ladan kunde bommas igen för vintern, med alla redskap och verktyg bakom lås och bom. Men Lapskflocken lämnade leran och vände hemåt och lämnade resten åt byggaren, som skulle tillbaka ut i leran, innan arbetsdagen var slut.
Tre leriga Lapska och Mattes leriga stövlar tvättades rena genom att vistas på den genomblöta gräsmattan hemma. Hundarna hade mycket spring i benen och ignorerade regnet för lusten att "springa av sig", efter en dag i mer stillhet. Aili och Hálle racade runt så grästovorna flög och även Modji var med på ett hörn en stund. Matte stod med fötterna i bäcken och höll sig undan och tittade på.
Kvällen blev en myskväll framför brasan med regnet smattrande mot fönstren. De tre Lapska gick och knöt sig direkt efter middagen och nu var det Hálle som drömde! Med helt andra drömljud än sin Farmor Modji. Något han själv var totalt omedveten om och något de andra två hundarna var för trötta för att bry sig om. Han låg där så gulligt och liksom småpratade i olika tonlägen. Höger framtass vinkade. Det vore intressant att få veta vad han drömde!