Tisdag.
Åter sken solen över den lilla stugan i skogen! Petuniorna blommar i blomlådorna och på glasverandan prunkar pelargonerna finare än hittills i sommar! Höstsommar! Matte tog med hundarna på en lång powerwalk i området efter några dagar med regn och andra sysslor. Det kändes skönt att sträcka ut ordentligt och känna pulsen öka. Hundarna fick stanna till då och då och nosa på vissa superintresanta fläckar och på så vis blev det en nyttig intervallträning. Stoppa upp och ösa på. Det drar energi att få upp farten mellan stoppen. Men så värst täta stopp blev det verkligen inte. Matte och hundarna tog sig uppför backar och nerför backar och traskade på grus, asfalt och skogsstigar. Såg allt mellan himmel och jord i trädgårdar som passerades. Alsikeklöver blommade rosa och fin i diket och tvärs över vägen lyste julslingorna med multifärgade lampor kring ytterdörren! Två årstider samtidigt. En nyinflyttad och välhägnad Mastiff skällde ut Lapskflocken efter noter helt överraskande, från sin stuga lita ovan vägen. Násti och Modji tog ingen som helst notis om hunden, men Aili blev mycket nyfiken och med rest svans drog hon sig snett över vägen för att kolla jycken närmare. Ingen ragg och inga ljud, bara nyfiken och lite kaxig. Hunden var stor i sig och ännu större där den stod på berget. Aili förvånade.
Vid sjön tog Matte en kort paus och släppte lös hundarna på klipporna en stund. Modji och Aili provbadade upp till magen, men en kall vind låg rakt på och mer bada än så blev det inte från de halkiga klipporna. Matte konstaterade att även på landbacken uppe i skogen var berghällarna förädiskt hala efter regnandet som kom efter en mycket lång torkperiod. Matte hade grova vandrarkängor men halkade trots detta till. Lyckades turligt nog återfå balansen, men fortsatte betydligt försiktigare.
Hemkomna till stugan efter 1½ timme kunde Matte konstatera att solen nu nått trädgården, när den passerat de stora granarna på granntomten. Matte tog en fika med en bytta kvarg i solen på bryggkanten, med bäcken porlande vid fötterna och hundaran tuggande "tuggpinnar" i närheten. Inte kändes det som november! Solen värmde och glittrade i vattnet. En artikel i DN om samverkan människa och natur, olika arters beroende av varandra hade blivit oläst och Matte dröjde kvar ett tag med tidningen på bryggkanten.
Men sedan var det färdigvilat och hela eftermiddagen tillbringades ute med hundarna. Matte trädgårdsarbetade så länge solens strålar nådde den egna tomten. När kylan och dimman bredde ut sig i dalsänkan fick Modji ett pass rallyträning, Násti blev grundligt urborstad mängder med underull och Aili fick ett pass med uppletandeträning i skogsbacken. Ett rör med godis lockade till letande och sedan gällde det att få Aili att inte skallmarkera fyndet för att få godiset framplockat. Matte ville att Aili skulle lyfta upp och avlämna tablettuben nu innehållande hundgodis. Det lax till sist! Skam den som ger sig. Berömmer man Aili när hon greppar så släpper hon och dansar krigsdans i glädjeyra. Med henne måste man ha sobril i rösten när man berömmer. En intensiv hund minst sagt. Med varje hund gäller det att hitta rätt knappar att trycka på, även om de är nära besläktade. Inte så lätt alla gånger och det kräver tålamod.
Husse kom hem och det blev en trappfika med ett delat wienerbröd. Lyx! Husse rensade eklöv ur hängrännorna och efter fem timmars utevistelse drog sig Matte och hundarna inomhus och tände i kaminen och i stugan i det hastigt fallande mörkret.