Lördag.
Lapskflocken packade ryggsäckarna och begav sig med bilen in till Älvsjömässan i Stockholm, där den årliga stora, internationella hundutställningen fyllde lokalerna i helgen.
Väl framme i Älvsjö klockan 10.30 var alla parkeringsplatser utomhus fulla, efter att samtliga parkeringplatser inomhus fyllts i det ösregn som föll över stan. Husse släppte av Matte och Aili framför huvudentrén, tillsammans med ryggsäck och käpp för avlastning av ond höft på Matte. Husse fick leta parkering länge och chansade och parkerade vid en mataffär. Han och Modji kom sedan efter till mässhallen.
Veternärbesiktningen passerades liksom vaccinationskontrollen och sedan käppade Matte vidare genom hela den stora A-hallen från kortsida till kortsida. Banande sig väg mellan mängder med besökare. Det gick inte så fort, men det gick framåt! Så småningom nådde Matte och Aili rasmontern för Lapsk Vallhund i gång 11. Allra längst bort! En bra placering i utkanten. För det var här Lapskflocken slulle tillbringa eftermiddagen. Nej, inte var det för att ställa ut hundar Husse och Matte var här. Däremot för att visa upp två Lapska Vallhundar och för att svara på frågor kring rasen.
Liza var på plats med sin Nemo och ännu en Lapsk med sin matte, vars skift i rasmontern nu upphörde. Människor flockades runt den mycket fina montern som Liza jobbat med under lång tid och sedan klockan sju på plats på lördagmorgonen, för att montera allt! Beundransvärt!
Nu fick Modji och Aili ta plats på renskinnet på bordet, för en upphöjd och synlig placering och därmed var det en Lapsk Vallhundshane och två Lapska Vallhundstikar, träningskompisar i räddningssök och två av dem certifierade räddningshundar, som representerade rasen. Alla tre är mycket sociala och låter sig hanteras av vem som helst och nästan hur som helst. Vilket uppskattades mycket av besökarna och inte minst av de allra yngsta! Som hade en stor framställd godisburk att förse sig ur, för att mata de tre hundarna! Där stod även en burk med pepparkakor för de tvåbenta och alla barn förstod att inte ge hundarna pepparkakor. De tre Lapska uppskattade mycket att bli klappade och smekta mer eller mindre konstant, timme efter timme och ingen kunde missa att Modji var i fällning.... Eller var det renskinnet? Hår var det överallt och Modji fick renhår och fällen fick hundhår. För att inte tala om alla besökare med svarta kläder, som nog skulle komma att få ett sjå med hårborttagning senare. Ingen enda under de totalt sju timmar som Husse och Matte stod och svarade på frågor, frågade om rasen hårar mycket. Det behövdes liksom inte. Det märktes med all önskvärd tydlighet.
Många var väl pålästa om rasen och hade kommit enkom för att få träffa en Lapsk Vallhund. Glädjande var det att så många var ute i god tid och tog chansen att pricka av några raser på sin lista inför kommande hundköp. Inga spontanköp. Förvånansvärt många hade dock missat att rasen även används för jakt och att många Lapska har stor jaktinstinkt. Även att de är lättskallade och använder skallet vid drivande/vallande av renar. Att rasen generellt besitter vaktinstinkt i form av att larma om avvikelser hade också ungått många. Liksom att de kräver mer än väldigt mycket motion! Att man måste motionera en Lapsk väldigt mycket föreföll rätt självklart för flertalet och det hade man tagit fasta på. Man ville ha en springkompis på de mycket långa löprundorna. Huvudsyftet med ett hundinnehav. Dock inte att en Lapsk behöver mental stimulans i form av någon hundsport/hundsyssla, där de får tänka till och agera självständigt, utifrån den självständiga och problemlösande ras den är. Varför framgår inte det? Varför frågar man mer efter avknappen än påknappen? I en arbetande hundras från renskötseln. Varför attraheras man mer av förmågan att koppla av och gå i viloläge än av arbetskapaciteten?
Googlar man Lapsk Vallhund, kommer denna text upp, vilken förbryllade besökare när de fick se dessa tre Lapska Vallhundar. Matte visades texten i mobiler och blev minst sagt förbryllad! Har missat detta helt tidigare tyvärr.
Denna beskrivning anger en jättetung hund för sin storlek och vem som är skyldig till denna felaktiga information vet inte Matte. Men den ger en fullständigt felaktig bild av rasen!
Här får Rasklubben göra en insats och korrigera.
Beskrivning
Lapsk vallhund är en hundras från Finland. Den är en av tre raser av lapphund, en vallande spets. Den är samernas korthåriga renvallare och blev en egen officiell ras i Finland 1966. Den är en travare och har mer långsträckt kropp än finsk lapphund och svensk lapphund.
Wikipedia
Temperament: Foglig, Energisk, Vänlig, Skallbenägen, Lugn
Färger: Svart, Dark Brown, Dark Grey
Höjd: Hona: 43–49 cm, Hane: 48–54 cm
Under sju timmar hade tre Lapska Vallhundar med tre förare, utan paus, stått i rasmontern när alla packade ihop och tömde lokalerna klockan sex. Det hade varit ett konstant flöde med besökare som flockades runt rasmontern och man stod i kö för att få fråga eller bara klappa hundarna. Så snart man såg chansen till en sittpaus dök det upp nya besökare som hade frågor. Tidvis var det så fullt att alla de tre förarna samtidigt fick svara på frågor och alla de tre hundarna fick vara klappochkelhundar samtidigt! Någon fikapaus var det inte tal om! Husse gick och köpte en påse brända mandlar för höjande av blodsockernivån.
Liza och Nemo representerade rasen med den äran, finklädda i rasparaden och är värda en stor eloge för att ha varit på plats sedan klockan sju på morgonen för byggande av rasmontern! 11 timmar i sträck utan paus! En heroisk insats värd respekt.
Liza skall också ha mycket beröm för skapandet av den fina rasmontern! Det ligger mycket arbete bakom planeringen av denna med anskaffande av material, från foton till de små renskinnsskorna i barnstorlek, inköpta för just rasmontern. På väggen till vänster på bilden. Ett vänligt välkomnande blev det med pepparkakor och information kunde förmedlas på många språk. Även det en fördel. Snyggt jobbat!
Klicka för större bilder.
