Matte tog med hundarna på en långpromenad med sin elmoppe på måndagen. Lite intervallträning blir det automatiskt när Matte låter hundarna växla mellan att nosa mer på vissa särskilt intressanta sträckor och att springa olika fort på andra sträckor. Aili motioneras inte, men får springa av sig lite energi då och då. Det var förvånansvärt lite folk ute i de stugor som bebos endast sommartid. Månne de kalla nätterna hållit dem borta. Nattfrost var det klockan halv fem på morgonen nyligen.
Efter lite trädgårdspyssel rann inspirationen till i dyningarna efter Nástis dotterson Ivans fantastiska kometkarriär i rallylydnad i helgen! Tre pinnar på två dagar! Matte har inte lagt ut någon rallybana på evigheters evigheter i trädgården. Utan skylthållare blåser skyltarna bort. Det har blåst väldigt mycket! Men huvudskälet till Mattes slöhet har varit att Matte går så illa och det gör så ont. Varenda jälkta steg gör ont i hela benet nu. Gnällkärring. Absolut. Men som hundägare känns detta alls inte bra. Matte går som en kratta och ser ut som ett raglande fyllo när benet ger vika.
Men - tack Ivan och Ivans matte för inspiration och en rejäl spark i ändan på Matte! Som älskar att träna rally med sina hundar!
Matte lade ut en fortsättningsbana på gräsmattan och Modji fick börja. De andra två fick sitta på glasverandan och vara publik. Träning för Aili att vara tyst när andra hundar jobbar framför näsan på henne. Matte körde en bana med klicker på Modji. Vilket ju var helt onödigt eftersom alla skyltar satt som en smäck när en grymt träningssugen Modji äntligen fick köra rally med sin Matte igen. Dåliga samvetet kändes som en tuuuuuung ryggsäck..... Innan startskylten exploderade Modji och kastade sig upp på Matte och lyckades genom långbyxorna riva hål på Mattes tunnhudade ben, med sina nyklippta och vassa klor. Hon tittade när Matte placerade ut den externa kampleksaken som belöning vid målet, men väntade otåligt på att få börja gå banan.
Så var det Nástis tur. Klicker även på Násti. Lika glad hon! Slickad gick hon intill Mattes vänsterben. Den glädjen har hon aldrig visat i traditionell lydnadsträning. Tvärtom. Ingen glädje alls fanns det där i Nástis ungdom, innan rallylydnaden kom som ett alternativ. Till och med gamla Gázzi gjorde en jättefin nybörjarbana med stor glädje en månad innan hon flyttade till hundhimlen. Gázzi tyckte aldrig att lydnadsträning var kul. Men nästan femton år gammal var rallylydnad jätteroligt för henne! Násti gjorde varenda vändning halvsittande. Roterade runt rumpan. Ingen stor radie där inte. Nástis fria följ var följsamt med stor glädje strålande om elvaåringen. Med reservdel i höften bara måste det bli fart på Matte igen. Man kan alltid hoppas.
Så var det mintingens tur. Debut på rallyplanen! Aili hade skött sig fint som åskådare. Det fria följet har hon. Framför allt om Matte har godis i handen. Aili är tränad på fingertarget från början. Aili är inklickad tillsammans med sina syskon redan som litet knytt och klicker blev det vid rallydebuten så klart. Sitt och plats kan hon. Så det här skulle väl funka, tänkte Matte. Jo, det fungerade riktigt fint! Aili frontade som om det var en gammal god vana och stod märkligt nog stilla när Matte gick runt henne. Med lätt förundrad uppsyn. Aili, inte Matte. Aili följde Mattes vänstra pekfinger, klickades och belönades med godis och med röst. Hela tiden var hon fokuserad på pekfingret och rörde sig efter det. Men vid snurren blev det tilt i hjärnan på stackars Aili! Matte bröt ner momentet och klickade steg för steg runt. Precis så som Modji och Násti lärt sig att snurra snabbt och säkert. Aili lärde sig också snabbt. Klicker fungerar bra här. En vridning på huvudet i rätt riktning och klick. Lite mer vridning klickas och så bygger man upp momentet bit för bit. Tillsammans med Mattes handrörelse med godis i handen och ordet "runt" kopplade Aili vad som förväntades av henne och utförde det. En läraktig och ambitiös tjej. En hund kul att jobba med!
Modji fick köra en vända till och då utan klicker och mer distinkta krav på korrekt utförda moment omedelbart. Ingen hög nos tilläts och det vållade Modji stora problem. Något oerhört intreassant fanns i vind neråt vägen! Modji var splittrad och fick tillsägelse för dåligt fokus. Tummen i ögat! En runda med höga krav som avslutning för att lägga ribban kändes bra. Modji skärpte till sig och jobbade fint genom hela banan. Hopp och lek och mycket kamp med Matte som belöning. När Matte och Modji gick över bäcken mot huset, dök en lös Boxer upp på vägen. Ett gott stycker framför sina två mänskliga promenadkompisar. De måste ha varit minst ett par hundra meter bort när Modji fick vittring av dem. Vinden var som sagt svag denna dag. Vid sök använder man sig med fördel av vinden, när man lägger upp taktiken för hur ett område skall genomsökas.
Matte kände sig nöjd med att ha gett hundarna både en långpromenad och en genomkörare med rallyträning. Ryggsäcken med dåligt samvete kontra hundarna var inte fullt så tung längre.
Resten av dagen tvingades Matte till stillhet och läste en bra bok sittande i trädgårdsmöbeln. "Min mormor hälsar och säger förlåt" av Fredrik Backman.