Fredag - Lördag.
Internetstrul! Stormvindar och skyfall samt åskväder präglade hela fredagen! Vinden tog i något fruktansvärt i stora träd i skogen och i trädgårdar! Lövmassor vek sig tillsammans med barrträden och allt var nertyngt av vattenmassorna som oupphörligt vräkte ner från himlen hela dagen. Flocken förberedde sig för strömavbrott och fyllde nytt vatten i dunken. Laddade mobilerna. Men strömförsörjningen upphörde aldrig märkligt nog. Däremot försvann internetuppkopplingen via fiberkabel. Delvis hängande i luften. Någonstans långt borta och inte lokalt visade det sig. TACK för att kopparkabeln ännu inte rivits ner som "otidsenllig"! Något Telia påskyndat i trakten, efter stormen Elfrida vid Nyår. Man "sätter inte upp nya stolpar och drar inte nya ledningar då de ändå är så gamla och färdiga för att skrota!" Via den fasta telefonen lyckades Husse efter köande i närmare en timme, få besked om hur omfattande fiberhaveriet var och en prognos. Mobiltelefonerna var stendöda. I boxen på väggen blinkade det bara rött. Inget internet. Men uppenbarligen inte heller någon mobiltelefon. Vore det inte för den gamla fasta!!! Utan den hade man inte heller nått 112 om hjälp skulle behövas. Många fasta telefoner finns inte kvar i området och kanske skulle man ha en skylt vid grinden med "NÖDTELEFON"? Av allmän empati och omtänksamhet.
Modji, Aili och knytten njöt av att det var en behaglig temperatur i stugan. Nio grader ute på morgonen och brasvärme i huset. Det gick ingen nöd på flocken. Ailis döttrar ägnade dagen åt att få upp ögonen för omvärlden. Vältankade efter en natt med tuttning varannan timme. Matte är därvid behjälplig, för att ingen skall sova över öppettiderna! Nu äter vi sen sover vi. Även för Ailis skull. Hon måste få hinna sova och vila.
Knytten fick alla sina klor klippta när de var mätta och trötta. Deras vassa små "kattklor" river sönder underredet på sin mamma och måste klippas regelbundet. Vilket man gör med viss ångest. Är det svårt att klippa rätt på en vuxen hund är det inte mindre svårt att klippa klorna på fyra ovana små knytt. För visso växer de och klorna syns "tydligare", men knytten blir även starkare och piggare. Matte läser bra utan läsglasögon, nräsynt som hon är, Men använde ett par svaga läsbrillor och mycket dagsljus för att lyckas med klippningen. Hade önskat sådana där brillor som läkarna har! Med inopererade luppar i ögonen liksom. Man åker inte direkt till veterinären för att klippa klorna på ett gäng nyfödda knytt. Nu har Matte aldrig åkt till veterinären och klippt några klor någonsin för övrigt. Trots ett liv som hundägare i femtiofem år i sträck.
På lördagen hade vädret slagit om igen. I regnmätaren var det nästan fullt kvällen innan, när Matte tömde ut 40 millimeter som fallit under dagen. På lördagmorgonen var den tom. Solen sken, allt dröp av fukt och i bäcken rann det åter vatten. Sniglar hade dykt upp igen, efter frånvaro sedan torkan i fjol. Alla knytten hade nu helt öppna ögon och de var så obeskrivligt söta med sina kraftiga pälsar, där små pepparkorn till ögon kikade fram! Nemo är en farsa med kraftig päls! Ailis päls är inte kort och mormor Modji har också en härligt kraftig päls! Även innan hon tyvärr kastrerades ihop med förlossning. Så anlagen finns där. Viktigt i en polar ras. En risk i rasen är att man får för korta pälsar. Odugliga för arbete i rasens ursprungsområde och inom renskötseln. En kraftig päls med bra underull behövs där. Hur ser framtiden ut för rasen pälsmässigt, när man har börjat klippa ner de Lapska under sommaren "för deras egen skull"? För att orka köra agilityträningar/tävlingar på solstekta planer och liknande. Det behöver nog en gammal tant aldrig få veta kanske. Så länge ingen börjar avla på korta och sommaranpassade pälsar, är det nog ingen fara.
Under dagen steg temperaturen till tjugo grader och varmare än så här vill inte Matte ha. Inte hundarna heller. Man orkar vara aktiv. Matte rensade i trädgården. Det är varmt att ligga i valplådan och låta valparna tutta för Aili. Rummet vädrades noga och skyddades mot solen. Kallt drag var det ingen risk för. Aili skall hållas sval, tuttarna varma och knytten varma - men lagom. En balansakt.
Husse tog en promenad med Modji i skogen, där hon nu kan frossa på blåbär! Matte gick med Aili längs vägen. När hon gjorde ett snyggt spårupptag där Husse och Modji lämnat vägen, fick hon gå på det, för lite välbehövligt nosarbete. Aili spårade Husse och Modji längs den breda stigen upp i skogen mycket fint! Komna till där två stora granar ligger över vägen på låg höjd, vindfällen från i vintras, vände Matte nerför berget igen. Att utsätta Aili för att med nakna och hängande tuttar gå ut i blåbärssriset där spåret gick, var inte lämpligt. För att även Aili skulle få äta blåbär fick hon gå en kort sträcka på en annan stig omgiven av bär, men många buskar var nertyngda av regnet och nådde tuttarna. Varför Aili fick stå still och äta de blåbär som var nåbara just där. Sedan avbröts skgsvistelsen för Ailis del. Matte skall plocka hem lite bär till Aili i stället.
Vad knytten skall heta är nästan klart. Matte har fått uppskattad hjälp från sakkunnigt håll för att inte blanda de tre samiska språken och för att samiskt och språkmässingt göra rätt. Man döper hundar efter hur de är eller ser ut. Man döper inte hundar till människonamn. Man döper inte hundar till ord som beyder "varg"! Då man riskerar att "dra vargen på sig". Som att man förr kallat vargen "Gråben" och liknande. Då Matte valt ett lämpligt gemensamt namn som råkar vara på Lulesamiska, bör knyttens egennamn också vara på Lulesamiska och med Lulesamisk stavning.
Så underbart när någon med kunskaper om både de samiska språken och kulturen ställer upp och delar med sig, till den som vill göra korrekt så gott det går. Tack för lektionen!
Lördagen avslutades med spännande och rolig fotboll och ett brons! Samt en middag med den första egna potatisen. Innan natten hade alla de fyra knytten börjat komma upp på mycket vingliga ben!