Lapskflocken önskar er alla en riktigt fin Påskhelg!
Onsdag.
Modji är just nu i centrum och allt kretsar kring henne. Det är även Skärtorsdagen i dag, när Matte skriver detta. I morgon väntar flocken besök av närmaste familjen och en del måste fixas. Bra att ha något annat än provsvar att tänka på, men lite onödigt att detta sammanfaller känner Matte.
Under onsdagen skulle provsvaret från ännu icke undersökta provrör meddelas. Vilket präglade hela dagen, då Matte måste befinna sig nära telefonen för att inte missa signalen.
Förmiddagen tillbringade Matte och hundarna i stugan med vila för Modji. Antingen låg Modji och Aili framför braskaminen eller ute i uterummet med koll på omgivningen. Mitt på dagen tog Matte med hundarna ut på tomten och gick en rastningsrunda runt staketet med Modji. Hon gjorde vad hon skulle och stelheten när hon reser sig avtar vartefter, men hon rör sig stelt baktill. Inte som i sin ungdom. Det gör inte Matte heller. Som ogärna sätter sig ner och fikar på träningar. Står hellre, då det tar lite tid att komma igång. Men så är det att åldras med ett aktivt liv bakom sig, med mycket fysisk aktivitet och slitna leder. Det sätter sina spår hos både två- och fyrbenta. Vad som är problematiskt för Modji nu är att vänster bakben förefaller haka upp sig när hon reser sig. Så skall det ju absolut inte vara. Lite stelhet är något annat.
Matte har på egen hand påbörjat rehabiliteringen av Modji. Det visade sig att massage och strechning minskar besvären från vänsterbenet, när Modji inte riktigt får det med sig när hon reser sig. Så då hjälper Matte Modji med lite uppmjukning, så att hon lättare kommer igång och sedan förefaller "bitarna falla bättre på plats" och Modji rör sig friare. Under onsdagen medicinerades inte Modji alls med något smärtstillande, för att morfinet skulle gå helt ur kroppen och för att Matte skulle se bättre vad som var den egentliga problematiken kring ledstelheten. Efter ett långt liv med artros för egen del sedan ungdomen, finns lite erfarenhet tänker Matte. Om Modji är drabbad av artros på äldre dagar eller inte, kan veterinären inte säga och inte kommer hon som trettonåring utsättas för någon omfattande röntgenundersökning i dagsläget. Artros hos en trettonårig hund och drygt sjuttioårig hundägare är inte ovanligt. Det blir en avvägning var gränsen går för att det skall vara outhärdligt. Hundar får inte höftproteser. Matte är tacksam för sina.
Vad gäller knölen vid skulderbladen så tycker både Matte och Husse att den långsamt krymper. Eller så är det önsketänkande. Mindre än på torsdagen i förra veckan är den absolut!
Så kanske är allt en arbetsskada på grund av något Modji gjorde under sitt sök på onsdagkvällen för en vecka sedan. Slog kanske i ryggen någonstans där hon ville komma under. Matte låg gömd som figurant och såg ingenting annat än att när hon själv blev hittad sprang Modji i full fart och hoppade över en järnbalk. Husse har funderat och funderat och minns ingenting alls som kan förklara Modji ryggknöl och stelhet kring vänster bakben.
Modjis rehabilitering måste även innehålla mental stimulans. Nosarbete är något Modji älskar! Liksom godis! Så därför hade Matte minigodisbitar som hon kastade på gräset framför Modji när hon gick sin runda längs staketet hemma. Först några enstaka precis framför fötterna, sedan fler och fler och spridda längre framför Modji. Avslutningsvis fick hon leta efter åtta minigodisar kring två trädgårdsstolar, där två pyttesmå bitar låg längst fram på sitsen till varje stol. Då tvingades Modji sträcka lite på halsen för att nå dem och Matte kunde se om det fanns någon stelhet i nacken. Det gjorde det inte och Modji var pigg och glad efter den lilla sökrundan. Efter återbesöket kan simträning bli aktuellt. Den mentala biten får man inte glömma.
Hela eftermiddagen tillbringades utomhus och Modji låg på slänten mot bäcken, där hon har koll över hela framsidan och vägen. Matte planterade penséer i lådor och kruka inför helgen. Samt väntade och väntade på att få höra från veterinären angående cellprovsvaret. Husse, som varit hemifrån sedan morgonen, återvände och tog med Aili på en skogspromenad.
Först vid sextiden fick Matte ett besked på sms från veterinären. "Övriga provrör var inte diagnostiska, för få celler fanns". Vilket fick Matte hängande i luften. Positivt med de två redan undersökta rören var att inga celler alls hittades - bara blod. Så vad innebär det nu att det trots allt fanns celler i övriga provrör, men för få för att göra en bedömning? Känslan var inte bra. Magkänslan säger att det ändå är bra att nybildningen minskat sedan helgen.Vid återbesöket skall en bedömning göras om nya prover skall tas på knölen. Väntan. Mer väntan.
En dag i sänder.
Man får göra det bästa av situationen och nu är det Påsk.
