Vädret har varierat och när det var snöoväder söder och västerut gled detta oväder förbi den lilla stugan i skogen. Av varslade snömängder blev det intet och inte gjorde det något! Det blev bara som ett tjockt florsockerlager på en prinsesstårta - över gräsmattan hemma. Frost har det däremot varit mycket. Vitt och vackert över skogen och när solen sken var det väldigt fint! Temperaturen sjönk så lågt som till tio minusgrader några nätter och dagtid var det sju minus som gällde, med barmark därtill under en vecka. Men även väldigt lite snö blir till is när vädret slår om och bjuder på regn. Några spikskor behövdes aldrig, om man bara gick på yttersta dikeskanten där inga bildäck förvandlat snö till is. Vilket även hundarna upptäckte när tassarna slant på vägbanan. Promenaderna blev inte så långa under några dagar när det var som halast. Matte traskade hellre i skogskanten mot sjön med sina hundar. De kalla nätterna fick sjöarna runt omkring att lägga sig samtidigt.
Vädret slog om och gräsmattan blev till isfläckar och lera och Dima har en förmåga att inse vad som är ett bra underlag för att rusa omkring som en urflippad hare och vad som inte är det! Aili har någon form av luftrörsproblematik, men det är inget som påverkar hennes allmäntillstånd som tur är. Oftast är det hon som tar initiativ till lek, sin ålder till trots, nyligen fyllda tolv år i oktober. När hon ville leka och Dima insåg riskerna, blev Aili besviken och stod där och tokskällde för att få igång sambon! Matte styrde upp och körde lite agility på säkrare mark. Båda är riktigt duktiga på att vara tyst publik, medan en av dem kör en hoppbana. Båda älskar detta och ser det som en lek, vilket är precis som det skall vara! De kan ställa sig framför första hindret och vänta på att Matte skall be dem köra igenom den lilla hoppbanan - fram och tillbaka med publik. Denna lilla lekträning i agility brukar generera en vild jaktlek som en urladdning!
Tyvärr är det alltför vanligt att äldre hundar blir satta åt sidan, när en ung hund kommer in i flocken. Man fokuserar på att utbilda, träna och meritera den unga hunden och veteranen bortförklaras med hög ålder. När det gäller Lapsk Vallhund så är hög ålder vanligt! De mognar sent, men lever i gengäld ofta länge och håller sig friska och pigga långt upp i åren. En pigg sextonåring är inget unikum. Ailis morbror Lime, 14,5 år och uppfödd här hemma, är lika träningsglad nu som förr. Han är med på träningarna varje vecka. Han hör inget längre och han får kortison då han har artros i en tass, men han mår bra och lever livet fullt ut på varenda träning! Man blir lycklig av att se honom! Hans ålder hindrar honom inte!
Tyvärr får inte alla gamla hundar samma möjligheter till ett mycket bra och aktivt seniorliv som Lime. Har man en ny ung hund så ställs gamlingen undan och avlivas kanske, i stället för att testa kortison för en aktiv ålderdom. Att hunden inte hör längre är inget skäl i sig för att sluta träna och låta gamlingen vara aktiv. Som en veterinär lär ha sagt: "Ingen hund skall behöva dö utan att man testat kortison." Om hundens mage klarar av det. Aili fick testa, men tålde tyvärr inte kortison mot luftrörsproblemen. Hon mår som sagt bra ändå.
Nu är halkan borta, det är gråväder och isen på sjön ser ut som vatten. Duggregnet har inte hindrat Matte och hundarna från sköna promenader längs stranden.
Klicka för större bild.
