Måndagen blev en vilans och återhämtningens dag. Hundarna sov gott/vilade i sina bäddar hela förmiddagen. Det hade Matte inget emot, när hon tillbringade tiden med att skryta om sina fina hundar på denna sida.... Det kändes naturligtvis helt fantastiskt att alla de fyra hundar, tre boende här hemma, som Matte äger, på lördagen fick Excellent och CK. Raden med renar i fönstret utökades med fem stycken, då Násti fick CK även på söndagen. Husse var väldigt glad över att ägaren till hanen som blev BIM-veteran gratulerade och sade sig mycket gärna bli slagen av en så väldigt fin tik! Den generositeten är tyvärr inte vanlig i en utställningsring. Tack! Glädjande är också att få veta att satsningen på att föda upp hundar dugliga för arbete med en god mentalitet och med ett rastypiskt utseende gett ett gott resultat. Olyckskorpar till trots. Inga brukshundar utan hänsyn till exteriör och rastypiskt utseende blev det. Alla behöver vi bekräftelse och Matte är inget undantag. Hundarna duger även i grupp.
När Husse kom hem tog han en skogspromenad med utvilade hundar.
Tisdag.
Matte och hundarna begav sig ut i den isande kalla vinden, som envisades med att blåsa för andra dagen i rad. Nollgradigt och en känsla av åtskilliga minusgrader. I skogen var det mer lä och där skulle hundarna kunna få röra sig lösa med frihet under ansvar. Böt snö som fusit på ytan, var tungtrampad både för hundarna och Matte. Det ligger ännu ett par decimeter kvar i den glesa tallskogen på bergknallarna. I svackor var det ännu djupare. Bra motion för hela flocken! Násti och Modji grävde en del och käkade jord i den gamla granskogen i början, men sedan ägnade de sig mer åt nosande. Mest på marken där markeringar var gjorda längs stigen. Här går inte fler hundar än de Lapska och Wachtelhunden, men markeringarna duggade tätt och räven kanske hade tagit en sväng förbi.
Modji satte upp nosen högt åtskilliga gånger och drogs ut i vindriktningen lite nyfiket. Liksom dottern Aili. Spår fanns det också gott om och särskilt borta vid myren. Modji har hittills aldrig fått chansen att dra på vilt. När hon var ett knytt och Mattes tredje Lapska, hölls hon betydligt kortare än sin mor Násti, som drog vid 7 månaders ålder första gången. För att inte tala om mormor Gázzi som kom till Matte som en 9 månaders fullfjädrad rymmare! Aili har hållits minst lika kort som mor sin sedan hon fick gå lös i skogen för allra första gången. Ett noga inlärt accepterat avstånd med hjälp av klicker har varit till nytta. Men man skall aldrig säga aldrig! Djur är djur och Lapska används till jakt och valla renar och springa efter rådjur är i grunden samma beteende. Aili visade tydligt att hon hade detta avstånd i ryggmärgen och stannade upp och väntade in flocken. Hon kommer först och snabbast på olika typer av inkallningar! Násti vet exakt när stigen vänder åter österut och lägger sig först och ångar på! Matte kunde inte ånga på och måste be veteranen att ta det lite långsammare för att kunna hålla ihop flocken... Násti vann i helgen till stor del på grund av sina mycket goda rörelser. Sitt fantastiska steg med påskjut och driv. Ännu vid nästan tolv års ålder. Där ligger Matte långt i lä.
Trots kylan och snöpulsandet njöt Matte väldigt mycket av skogspromenaden. Hundarna skötte sig exemplariskt och det gjorde även Mattes ben. Trots att hon gick emot doktorns order och sprang lite med Aili i uppfödargruppen på utställningen under söndagen.
Märklig läsning fick Matte på datorskärmen nyligen. Där påstår en uppfödare i klarspråk att många uppfödare ljuger för sina valpköpare, ordet ljuger används faktiskt, när de anger att de har sina hundar inomhus och att de endast har ett fåtal hundar. I själva verket har de hundarna i hundgårdar och i mycket större mängd än de öppet berättar för valpköpare. Ett försvarstal över sin egen hundhållning? Med hundar i grupper på upp till 7 hundar i hundgårdar och ständig utevistelse. Av flera olika raser. Uppfödarvärlden kan te sig rätt egendomlig understundom.
Just som Matte skriver detta kom ett sms från kommunen! Startbesked kommer inom kort på posten! Det är klart att köra igång. Undrens tid är inte förbi! Ett tredje rum kommer att läggas till de två som familjen bott i under de senaste elva åren. Matte fick till slut godkänt som arkitekt! Glad Matte! Stolt Matte!