Ett stort GRATTIS till Nástis dotterson Ivan, som blev BIR och fick cert på My Dog i Göteborg på fredagen! Ivan är son till Signe / Gátchis Juoksanáste Lahji och Njarga Callmmo. En stilig kille som ocså är bra på att spåra. En grabb som har det Husse och Matte älskar! Blicken! Som mor sin.
Här hemma var det regnigt mest hela fredagen. På förmiddagen fick valpskaran vara inne, då det öste ner. Senare duggade det bara och det fick de stå ut med. Frisk luft och lite ytor att röra sig på behöver de varje dag. Full fart var det som vanligt på dem alla tre. Det var roligt att se att Adji inte på minsta vis tagit illa vid sig av doppet i bäcken. Alla valparna var nere i vattenkanten och nosade vid olika tillfällen. De ser de vuxna hundarna dricka ur bäcken och försöker komma åt att göra likadant. En valpkull som förefaller lika framåt som Nástis valpar har varit. Matte har fått höra teorier om att hundar för resten av livet varit rädda för olika saker bara för att de vid något enstaka tillfälle blivit skrämda i en viss situation. Som att någon snubblat på sin hund i utställningsringen och så vill den hunden inte ställas ut någonsin mer, varför det går dåligt framgent. Eller att något annat skrämt hunden i samband med utställning eller tävling vid ett enda tillfälle, varför den aldrig mer vill vara med om utställning eller tävling. Alltså presterar dåligt.
Är hunden mentalt sund så bör det inte ta åratal att avreagera efter en relativt betydelselös händelse. Som att ett tält fladdrar till bredvid hunden när det sätts upp eller att någon snubblar till på sin hund eller att den vid lek drumlar ner i vattnet. Det bör rinna av relativt snabbt. Ingen av valparna har slutat röra sig nära bäcken trots att de alla druttat ner i det kalla vattnet. De har däremot lärt sig vad som händer om man är oförsiktig. Präglingsperioden igen. Så många erfarenheter som möjligt skall göras då. För att finnas med på livets resa som hanterbara erfarenheter.
Sen eftermiddag var det träning denna fredag. En Lapskträning med Násti och hennes son, dotter och tre dotterbarn. De vuxna hundarna fick frisök med två figuranter. Där en var mycket knepigt placerad lite högt på en vagn med dragfordon uppe på ett släp. Fritt placerad men omgiven av ett flertal stora gula maskiner. Inne i en fordonshall. Vittringen slog åt alla håll mot omgivande fordon och knappt någon vittring alls hamnade intill figuranten. Alla hundarna fick jobba en hel del för att fastställa vittringskällan. Lime var fantastiskt duktig och jobbade envetet in i och ut ur vittringsfältet! han hade ett bra tempo hela tiden och var envis som en åsna. Till slut lyckades han och spikade vittringskällan rakt nedanför vagnen. Bra markering. Ett kanonarbete av en ung hund! Hans mamma gjorde också ett mycket bra jobb och markerade intill vittringskällan. Modji tog den enklare vägen och efter att ha jobbat intensivt även hon bestämde hon sig för att närmare än så här fick hon ingen vittring. Varför hon bestämde sig en bit ifrån vittringskällan och skallmarkerade rakt mot vagnen. Snyggt jobbat även av henne men med en aningen mer oprecis markering. Hon har tränat mycket på hår och på att markera på väldigt lite vittring redan som nycertad och har lite andra erfarenheter att ta till. Násti har tränats på samma sätt, men hade då redan många års erfarenhet av träning med levande figuranter.
Så var det barnbarnens tur. Tre småttingar och tre hundförare. En valp var och genomgång av hela hallen. Något poröst bomullsaktigt fluff intresserade dem mycket. Det låg lite här och där och blixtsnabbt fick de munnarna fulla. Man trodde att man skulle få ut en mer sammanhängande tuss ur valpgapen, men det tog liksom inte slut! Det onomatopoetiska ordet FLUFF beskriver konsistensen exakt. När man går med unga hundar i dylik miljö gäller det att ha ögonen med sig!
Alla tre valparna gillade promenaden i den mycket skitiga och stökiga miljön och att gå in i en mörk container förskräckte dem inte alls. Husse gömde sig sedan i en skopa och händelsevis fick valparna "snubbla" över honom och blev varse att det kan ligga människor med godis i form av skinkpastej i tub, utspridda lite hur som helst och var som helst.
Husse och Limehusse turades om att gömma sig på lite olika sätt. Ibland fick valparna se att någon gick iväg och ibland inte. De började förstå att vara uppmärksamma på vad som hände. Att få upp nosarna och inte dammsuga golvet på fluff. Kul tyckte knytten! Även de tre förarna!
Tack J. för att Du ville vara med och leka!