Rubriken är titeln på en bok av Ernst Manker (forskare), utgiven 1952. Ett loppisfynd i ordets rätta bemärkelse.
Tre män färdas, till stora delar till fots, över Nordkalotten. De studerar "invandringen" från olika håll till denna region och dess historia. De undersöker fornfynd i form av offerplatser och spår av bosättningar. Övergången från renjakt till renskötsel. Kristendomens etablering. De besöker en mängd avlägsna platser från Tromsö och österut. Avsikten med alla fakta är att skriva en forskarrapport, men fynden anses ha ett intresse för en bredare allmänhet och tanken på en bok mognar vartefter. Resultatet blev denna bok samt en mer vetenskaplig avhandling. Ett antal människor framträder på olika sätt i boken och de bidrar till en levande och mycket intressant skildring av livet i dessa trakter både 1951 och tidigare. Det skrivs om "lapparnas hundar" som hålls mycket kära, men fostras med mycket fast hand. Liksom barnen. På en bild syns en manlig medlem av familjen Blind med en hund, sedd bakifrån. Det kan mycket väl vara en Lapsk.
Två andra bilder är tagna den 6.10 1951 i Kuotsorjokk, Känkämä lappby, Karesuando. På dessa båda bilder kan man se en Lapsk Vallhund, både i närbild från sidan, och sittande framför en kåta på håll. Kuhmunens och Päiviös kåta i Nordnes-sitans höstviste under Kuotsoråive. Det är ingen tvekan om att det är en Lapsk Vallhund. Bilderna är naturligtvis svartvita, men hunden i närbild har starka drag av Jarron och även av Gázzi, med sin ljusa underull. Huvudet liknar Nástis huvud väldigt mycket. Hunden är mycket tydligt polartecknad i ansiktet. Hunden som sitter framför kåtan är fotad framifrån på håll. Bilden är skarp och med förstoringsglas kan man tydligt se en aningen mörkare hund, vilket kan ha med fotot att göra. Här ser man en hund med mycket vitt i fronten. Tydlig polarteckning, vitt iöronen, vit hals (brett vitt band), vit bringa med tydlig tregrenad teckning mellan frambenen och ner mot respektive ben som en treudd, mycket vitt på frambenen. Det kan vara samma hund, men också två olika. Svårt att avgöra. Pälsen är som på en Lapsk med bra päls. Kraftig. Inte lång, inte kort, inte vågig. Matte skall se om det går att kopiera ur boken på ett bra sätt.
På ett annat ställe omnämns en lapphund som hängde i ett träd: "På vägen dit fick vi se en hund hänga i ett träd - en vacker, trogen lapphund, svart med vit bringa och ena framtassen vit. Det var gripande: hans herre hade väl gått bort, och då hade han fått följa honom. En hund fick inte som andra kreatur stickas eller skjutas, han hängdes. Så var det brukligt förr, och någon annan förklaring fick vi inte till den hängda hunden."
En klart läsvärd bok, om man intresserar sig för vårt lands historia, livet med renar och hundarna i norr.
De egna hundarna fick vandra med Matte i skogen på torsdagen. Fortfarande sken solen och luften var hög och klar. Matte njöt! Det föreföll även hundarna göra. På ett ställe låg två långa "korvar" av päls, liknande rådjurshår. Rester av vargskit? Där skiten regnat bort? Platsen var densamma som där Matte i vintras hittade tydliga vargspår och inte alls långt ifrån den plats där varg skitit tidigare vid två tillfällen. Hundarna hade nyss visat stort intresse för en färsk urinmarkering på den tall, intill vilken varg skitit tidigare. Två dagar tidigare fanns inget intresse alls vid passagen. Snön får visa framöver om närområdet även denna vinter blir föremål för vargens patrullerande.
Matte städade sedan i trädgården och ett mysterium är den hög med relativt lös sandaktig skit, bemängd med kärnor som små plommonkärnor och någon enstaka mindre okänd kärna och tjocka små skal, som låg där på gräsmattan! Skiten av ett djur med tjockare tarm än Lapskgänget som hör hemma på tomten. Inte finns här heller några plommonträd! ? Matte plockade upp skiten och analyserade den och blev inte mycket klokare. Den luktade ingenting alls och fanns där inte kvällen innan. Några timmar senare hade färgen växlat från grå till mörkbrun och nu stank det som det klet Násti rullade sig häromdagen. Inte skit. Mer som något stakt kemikaliskt medel. Matte tror inte längre att det var en gammal rutten potatis som Násti rullade sig i. Men vad? Staketet är högt. Har Násti eller Modji hittat något som Matte är totalt okunnig om, på tomten i Vettershaga?? Men så tjocka korvar? Inte rullar de sig i sin egen skit! Skumt.
Frågetecknen hopades även när Husse medförde de nu distribuerade protokollen från funktionskontrollen. Husse och Matte förundrades.