Tisdag.
På morgonen hade Matte en tid för lite handpåläggning på en ond axel. Lite för mycket och plötsligt användande av axlarna på gymträningen av den nya höftleden, fick senor och muskler att reagera negativt. Alltid är det något. Allt är inte åldersrelaterat som tur är. I en ålder då man alltför ofta, för att det skall vara kul, får höra att man inte är 25 längre, alternativt att "du har kommit upp i en ålder nu då detta kan hända". Matte talar inte endast om sig själv utan om andra kärringar och gubbar i samma ålder, som delar denna erfarenhet. Pensionsålder = passerat bäst före i alltför mångas ögon. Trots veteranpooler med pigga pensionärer som kan hjälpa till med det mesta. Ett osynliggörande av dem som inte syns i yrkeslivet längre. På många håll uppskattas mångårig erfarenhet, men sannerligen inte överallt. Det är väl bara att tugga i sig och vänja sig. Gilla läget.
Matte kommer dock att tugga så långsamt det bara går! Med en utbytt höft och vårens ankomst håller Matte igång mer än på länge!
Solen sken och en lite lagom vind blåste. Tio grader som mest. Matte tog med sig hundarna på en promenad av det mer skrotandeiskogenstuket längs stranden till sjön Hoven några hundra meter hemifrån. Matte och hundarna traskade på klipporna, mot vilka den sista kvarvarande porösa och vita isen skavde. Vattenståndet var mycket högt och någon hade med stenar täppt igen utloppet mot den bäck, som rinner över tomten till den lilla stugan i skogen. Alla eventuella hål var effektivt igentäppta av nerfallna kvistar, barr och löv. Så klart skall utloppet i söder fungera, när det ständigt rinner till nytt vatten efter snösmältningen på mossen norr om sjön.
Matte tog sig före att helt självsvåldigt rensa fram ett hål i stenbarriären. Med tre koppel i ena handen och hundarna på bron, klev Matte ner och balanserade på en uppstickande sten. Hoppades att hundarna skulle förbli där de var och att ingen annan hundägare skulle dyka upp på den smala stigen, med förmodligen tre synkade koppelryck som följd och en Matte på fall som konsekvens därav. Med ena handen i luften och den andra i vattnet, fick Matte bort en stor sten och kunde rensa bort nävvis med ihopspolat "skogsavfall" som bildade proppar. I en balansakt som imponerade stort på henne själv!
Nu kunde i alla fall en liten mängd vatten passera ut under bron och Matte kände sig mycket nöjd med de tre hundarna som höll sig helt stilla och föreföll förstå stundens allvar. Promenaden gick vidare med kopplade hundar, som brukar få vara lösa på klipporna. Men med tunn is vågade Matte inte riskea att yrhättan Aili i full fart skulle rusa åstad, utan att själv hinna förstå vart det barkade. För att Matte skulle kunna njuta av stämningen vid skogssjön, fick hundarna vara kopplade. Med lösa hundar måste all uppmärksamhet riktas mot dem.
Matte och hundarna promenerade vidare, med blå himmel och blått vatten och mycket grön skog som kuliss. Inredningstrenden i vår går mot grönt och mycket växter inne. Än bättre är att njuta detta utomhus! Inte som fondtapet/fototapet av träd och skog. Matte är tacksam för att ha detta inpå knuten och tacksam för att kunna njuta av detta med sina tre Lapska Vallhundar.