På söndagen for hela familjen ut till stugan i Vettershaga. Äntligen var det målarväder! Hundarna fick på sig sina reflexhalsband och visste direkt vad som väntade dem. Lite miljöombyte och en större inhägnad yta med orörd skogsmark att skrota omkring på.
Snickaren har rivit innertaket i gäststugan och myrorna föreföll nu ha försvunnit. Nockbjälken var totalt murken och måste bytas och så även takbrädorna närmast nocken. Matte fick se en ensam myra vandra på väggen och avlivade den. Så dök ännu en upp och Matte blev misstänksam. Tog sopborsten och slog på den murkna nockbjälken. Murkna träbitar och levande myror föll ner på golvet. Matte slog lite till och stora murkna träbitar och en förbannad massa levande svartmyror regnade ner över Matte! Hela boet var kvar och nu syntes takpappen igenom det sönderätna viket! Myrorna kryllade över hela Matte och håret liksom levde. In i örat kröp en myra. Långt in. Innan den insåg att det var en återvändsgränd. Matte hällde resterna av Myrr över kryllet på golvet. Otillräckligt. Lämnade platsen och började saneringen av den egna kroppen. Fripassagerarna måste väck bums, då de var förbannade. Högst förståeligt. Men det var även Matte. Matte pressade myrorna i det nordiskt tunna håret till döds mot huvudsvålen och fick sedan kamma döda myror resten av dagen. Tröjan vändes ut och in och skakades ur. Trots det dök enstaka myror upp på Matte under resten av eftermiddagen.
På tisdag kommer Anticimex. Nytt tak måste läggas. Varenda j-a myra måste bort.
Hundarna skrotade omkring överallt och även Gázzi börjar inse att hon har större utrymme att röra sig över här. Matte oljade in lillgrinden i bakkanten mot skogen och då var Gázzi ett trevligt sällskap för en stund. Sedan gick hon ner mot stugan och kollade när Husse grundmålade nytillkomna snickeridetaljer på verandan. Násti höll sig mest på tunet mellan de båda stugorna, men vandrade iväg då och då och Modji var utom synhåll mest hela tiden. Hon hittade torra grenar att roa sig med och en torr gren var vad hon hade med sig ner till huset. Trodde Husse och Matte. Men det visade sig vara ett fällt råbockhorn! Modji hade hunnit gnaga lite på en av taggarna, men Matte tog hand om hornet för rengörning och uppsättning i stugan. Uppenbarligen var så mycket av lukten kvar över sommaren, att det räckte för att Modji skulle kunna hitta det. Luksinnet på en hund är beundransvärt effektivt.
Husse och Matte for hem och fortsatte med hemmasysslor som måste göras. Regnfria dagar är inte något man är bortskämd med denna sommar och mycket har inte kunnat göras. Att köra trimmer i regntyngt gräs funkar inte så vidare värst bra. Matte tog en kortare rastningsrunda med hundarna som sedan fick klorna klippta och Modji var på en två / sexårig unges nivå och VILLE INTE. Helt plötsligt bara så där? Det brukar ju gå kanonbra med extern belöning. Men belöningen bestod av vardagsbelöningsgodiset och var väl inte värt att offra sig för. Modji slingrade sig som en unge som inte vill bli påklädd och Matte klippte till varför det blev lite mycket klippt... Blodigt blev det och Modji slingrade än värre. Matte gjorde jobbet klart och hämtade blodstillande potatismjöl. Modji var sur och drog sig tillbaka och slickade sina blodmjöliga men korta klor. Det är inte alltid lätt att vara Matte till en hund med stark egen vilja. Men roligare än att vara Matte till en mesig hund som blir som en blöt fläck i stället för att kämpa emot. Tycker i alla fall både Husse och Matte. Modji är en härlig hund. Även när hon får för sig att hon INTE VILL. Modji vill det mesta för det mesta. Men inte klippa klorna på söndagskvällen. Helt uppenbart.