Söndagen var en dag med sexton grader och mulet. Behagligt arbetsväder. Några regnstänk några gånger. Husse fortsatte med regnvattensystemet på snickarboden hemma och Matte byggde ett rosstöd till en ny New Dawn, som skall få klättra på lekstugan. Material var ett litet och klenare rostigt armeringsnät på 110 x 75 cm från K-Rauta för 59 kr. och en gammal stödstolpe till ett träd. Några stängselkrampor fanns inte hemma, så små dyckert fick funka. Det blev riktigt bra och billigt och Matte hoppas att rosen uppskattar ett stöd i livet.
Hundarna var på lekhumör i den behagliga temperaturen och hämtade ut olika leksaker. Modji fick fatt i en mjuk anka som lät förvillande lik ankan snett över vägen. Modji satte kvackandet i system och stod på gräsmattan och tryckte och tryckte på pipen. Då och då blev det jaktlek med ankan som byte. Runt, runt den runda rabatten mitt på gräsmattan. Alla hundars favorit när de kommer hit. En rondell. Så fick de tag i en torr pinne som blåst ner och hade dragkamp ett tag. Pinnen gick itu och glada i hågen rusade de runt igen med varsin halva som de bjöd upp Matte till kamp med. Men stumparna var cirkus tjugo centimeter och inte mycket att greppa. Hundarna blev lite besvikna på Matte, men föreföll ta det med jämnmod.
Innan middagen tog Matte en lång cykeltur med hundarna. Genom de båda intill varandra liggande fritidshusområdena. Gångarterna växlade. I halvtid klev Matte av cykeln och lät hundarna skritta sakta. Två möten skedde med lösa och väluppfostrade hundar. Lapskduon lydde ett "framåt" från Matte och skötte sig utmärkt. De tittade inte åt mötande hundar.
Husse och Matte snackar mycket hund hemma. Så klart. Något som förundrar är att så många anser att en arbetande hundras som är avlad för att arbeta som renvallare, ett tufft jobb, anses få all stimulans den behöver genom att leva ett "aktivt liv i en aktiv familj". Där "aktiv" betyder att man är ute och går i skogen på helgerna? Samt en vecka i fjällen varje sommar. I veckorna blir det av förklarliga skäl bara kortare promenader.
Promenader likställs med att jobba med hunden alltså. ?
Lapsk Vallhund är en självständig ras med stor problemlösningsförmåga. Alla Lapska kan av naturliga skäl inte få jobb som renvallare. Eller vallhundar tillsammans med andra djur. Är det inte ett slöseri med alla arbetande raser om de alltmer används i arbeten där den varken behöver/får använda vare sig sin medfödda talang för att jobba självständigt eller lösa problem? Hur många problem får hunden lösa och hur självständig får den vara när den endast tränas i lydnad? Eller agility? Hur sjävständigt och problemlösande får hunden jobba när den vallar? Spårar människor eller vilt? Söker människor? Letar föremål? Jagar? Finns det inte en risk att denna fantastiska förmåga att jobba självständigt och problemlösande går förlorad om allt fler är ointresserade av dessa förmågor? Hos alla arbetande raser. Vad värre är, ser dem som alltför jobbiga. Men en Lapsk vill man ha.... Så säljer man dem vidare när man inte klarar av en Lapsk med de egenskaper en arbetande hund bör ha.
Det är snart ett rassymposium med fokus på arbetande Lapphundar. Men vad anser många är en arbetande hund? I djurparkerna är det numera viktigt med berikning. Djuren skall få möjlighet att få utlopp för för dem naturliga beteenden. Vallning och sök ligger närmast varandra för vallhundar,om man går till bruksgrenarna. Som väl ligger närmast som ersättning för de Lapska som inte kan få leva som renvallare. Spår är något som många Lapska är mycket duktiga på och väl lämpade att ägna sig åt. Enkelt att träna, då inga figuranter behövs. En egen promenad, en klöv eller lite blod är allt som behövs.
Uppfostran är inte lydnad. Alla hundar skall vara väluppfostrade! Komma när man ropar, stanna kvar när man ber dem, inte stjäla mat o.s.v. Arbetslydnad är inte heller samma sak som tävlingslydnad. Alla arbetande hundar måste kunna samarbeta och lyda givna arbetsorder. I bruksgrenarna ingår ett lydnadsprogram och det kan vara en stötesten för en självständig och problemlösande hund, som får mycket höga poäng på spåret eller söket. Det säger en del om vad som ligger naturligast för hunden. Det är enklare att jobba med hunden än mot den. Att ta tillvara/förädla de egenskaper som rasen bör ha, i stället för att göra om den till något annat.
Det vore tråkigt om den Lapska Vallhunden mister sina goda arbetsegenskaper på grund av bristande efterfrågan. Tycker Husse och Matte. Sällskapshundar finns det många. Bra arbetshundar är det svårare att få tag i.