Ett pinsamt minne. Det var mot slutet av sommaren, Matte var nästan hemma vid gården, ridande barbacka på sin gamla Fjordvallack. Ridturen hade varit fin och ganska lång, de båda Husky/Schäfermixerna travade lösa vid sidan av hästen som alltid. Runt gården fanns stora ytor med nytröskade stubbåkrar tillgängliga för härliga galopper! Nu red Matte med lösa tyglar och mådde gott. Då dök en granne, en av de nu vuxna sönernas kompisar upp på cykel. Han stannade till för att prata lite och inledde med: "Ursäkta, men är hästen gravid?" En fråga ställd av intresse och vänlighet så här ute på landet, med hästar, kor och får överallt. Nej, den kastrerade hingsten av kallblodsras var inte gravid. Han var smällfet efter sommarens betande inpå huset, med snudd på dagliga ridturer. Trots ridturer och trots flyttande mellan hagar dagligen, där han inte hade tillgång till ätande dygnet runt. Nu finns "munkorgar" som inte släpper igenom hur mycket gräs som helst för lättfödda ponnyraser. Det fanns inte då, vad Matte vet, för tjugofem år sedan.
Det är väl känt att ponnyraser lätt tillgodogör sig näring ur det mesta. Islandshästar lär ha ett enzym i magen som kan bryta ner fjolårsgräs för utvinnande av näring. Det låter rimligt. Det förefaller även rimligt att ursprungliga hundraser som Lapska Vallhundar, är "lättfödda" och kan utvinna mer näring mer effektivt än en del andr hundraser. Många Lapska Vallhundar har väldigt lätt att lägga på sig vikt. Det kanske inte märks fullt så mycket när de är unga och ystra, som när de i takt med att de lagt några år på nacken, även lagt några kilo till sin idealvikt. Heder till de utställningsdomare som inte tar fetma för "massa". En ung hund skall inte se ut som en fullt vuxen hund i kroppen. Hur många tonåringar ser ut som medelålders män och kvinnor.
Det faktum att så många hundar kastreras på veterinärers rekommendation, krav från hunddagis, samt bristande produktinformation vid inköp, förbättrar inte situationen viktmässigt för hundarna. Det blir en än större utmaning för hundägaren att hålla hunden i normalhull = "man skall med lätthet kunna känna hundens revben, oavsett hårlag". En kastrerad individ av en ursprunglig och lättfödd ras - häst som hund, har ofta väldigt lätt att bli överviktig och numera kan kraftig övervikt hos ett djur anses vara vanvård eller värre. Djurskyddslagen har skärpts. Man ser alltså väldigt allvarligt på kraftig övervikt. Varför det är djurägarens ansvar att se till att det aldrig kommer dithän.
Larmklockan ljöd i Lapskflocken i den lilla stugan i skogen i höstas. Sommaren var het och nätterna var tropiska. Samtidigt gav Mattes gåapparat upp alltmer. Cykelturer med hundarna blev det bara några få. Efter en start på året med skidåkning och sparkdragande för hundarna, avtog den fysiska aktiviteten i flocken gradvis. Matte stod med hundarna i skuggan i kallt vatten i en plaskbalja för barn. Hundarna fick kyltäcken. Alla pustade, ingen orkade. Sommaren tog slut och det gjorde även Mattes höft. Varken Matte eller hundarna fick motion. Husse gick i skogen med hundarna och där går man inte fort i bergslandskapet. Matte drog ner på maten och framför allt det som inte är mat men väldigt gott, för egen del. Kaloribrännandet var minimalt. Ökad vikt är ökad belastning på lederna och det hade inte Matte råd med. Skärpning rakt av helt enkelt. Aili är en ung och pigg yrhätta och hon bränner kalorier däremot! Hon höll igång sin mamma Modji och de lekte en hel del - men Modjis revben började bli rätt diffusa tyvärr. En kontrollvägning gjordes och hon hade lagt på sig sju hekto över sommaren. På seniorkollen inför tioårsdagen anmärkte veterinären på vikten. "Om hon skall bli lika gammal som sin mamma och mormor måste hon ner i vikt!" Klara besked uppskattar Matte. Modji har vägt 14,5 - 15 kg hittills Aldrig över 15. Nu vägde hon 15,7. Modji är 46 cm över manken och kastrerad.
Åtgärder måste vidtas. Mer motion!!!! Flocken begav sig till bergtäkten och hundarna fick under timslånga sök, omväxlande söka efter Husse och Matte. Matte gick illa, sakta och kom inte så långt stödd på käpp, men hundarna fick söka i par och farten blev hög när de gång efter gång fick söka rätt på resten av flocken. Acana för vuxna hundar ersattes med Acana Light för Modjis del och morötter blev ett dagligt inslag i kosten. I bit att gnaga på. Men operationen av Mattes höft ökade möjligheterna för både Matte och Modji att få ordning på vikten. Golfbanan har besökts åtskilliga gånger sedan i januari och där har den djupa snön först bjudit ett bra motstånd för gåträning och motion. Utvecklingen för Modjis del har varit minst lika bra som för Matte. Nu när ytorna är snöfria märks Modjis förbättrade kondition påtagligt och hon är tillbaka där hon var förra våren. Både vikt och konditionsmässigt. Hon och Aili flyter fram över ytorna i god fart och när säcken nu nästan är slut med Lightfoder kommer Modji att återgå till samma sort som Aili äter. Nu kan Matte stavgå och hålla igång både sig och hundarna. Bäst är att aldrig lägga på sig de där extra kilona. Men det är inte alltid saker blir som man tänkt sig.
För det mesta är rekommendationerna gällande fodergivor på förpackningarna väl genrösa! Att dra ner på maten de dagar då hundarna tränats och fått mycket belöningsgdis glöms ofta bort. Alla hundsporter bränner inte mängder med extra kalorier. Ett tips är att använda en måltid eller motsvarande som belöning. Bra näring och inga extra kalorier.
Pontus med Gázzi och Násti på ryggen hemma i trädgården.
