Onsdag.
Matte tog tag i att få i ordning den nya platsen för "utomhusvattnet". Intill husets sockel på plintar har det varit jord och blommor och under vattenutkastet ville Matte ha det rent och snyggt. Blommor med rötter var bortgrävda, jorden rensad och formad med svag lutning från huset och nu skulle betongplattorna dit. Fyra stycken svintunga plattor på sjuttio gånger trettio centimeter. I förstone orkarde inte Matte lyfta dem, men tog i från tårna och lyfte, vickade och vred dem på plats. En efter en med vissa korrigeringar. Det gjorde inte ont någonstans i kroppen, mer än i det sedan länge stela knävecket. Mycket knästående blev det i början av Modjis sjukdom, när hon skulle masseras och stretchas och senare med ogräsrensning i trädgården. Voltarensalva har nyttjats flitigt.
Dagen flöt på och det närmade sig avgångstid för att åka iväg och träna. Veckans kvällträning hade Matte planerat rätt nära hemma och på vägen dit skulle några ärenden uträttas. Bland annat skulle den batteridrivna häcksaxen hämtas på utlämningsstället. Matte beställde på nätet och två dagar senare anlände den! Helt otroligt! Den skulle bara resa från Huskvarna och allt flöt på.
Innan avfärd hemifrån var det en sak till som Matte skulle hinna med och gjorde som så ofta när hon skulle från den ena sidan av bäcken till den andra sidan. Matte tog ett långt kliv från gräsmattekanten över till den lilla bryggan i bäckfåran, mitt framför ytterdörren. Inget märkligt med det. Men det var uppenbarlligen ett urbota dumt beslut. Matte sträckte ut högerbenet och landade fint på bryggan med foten men då small det! Högt! Även utan inpluggade hörapparater hörde Matte smällen! Som när man bryter en kvist. Högerfoten gick inte att landa på, knävecket skrek högt av smärta, benet gick inte att stå på och Matte hade sinnesnärvaro nog att kasta sig framåt mot slänten upp mot huset. Vrålande "jäävla skiiit!" Rakt ut och obehärskat och vansinnigt förbannat. Där var det tvärstopp. En orolig Modji skyndade till hjälp. En förvånad Husse anslöt efter en stund. Matte kunde ju inte ligga där och skräpa och kröp mycket sakta under hemska smärtor i höger knäveck upp mot huset. Önskande sig en krycka för att komma i upprätt läge. Husse hämtade och Matte svor ännu lite mer då benet inte kunde belastas men något alternativ fanns ju inte för att komma på benen i motlut.
Detta fick bara inte hända. Matte har ensam ansvar för att hålla koll på Modjis hälsa och för att vara reservkattmatte när ordinarie kattansvarig insjuknat och är frånvarande sedan några veckor.
Klockan gick och om tio minuter måste flocken sitta i bilen för att hinna med allt som planerats för kvällen. Husse hjälpte Matte att hitta sparade värktabletter sedan tiden innan den senaste höftoperationen. Bäst före var passerat men någon nytta kanske en tablett skulle göra. Hängande på två kryckor och gående väldigt små myrsteg, där inte högerfoten kunde belastas annat än på tårna tog sig Matte till bilen.
Väl på plats för träning intog Matte en bekväm sittplats dold bakom ett skynke för att vara figurant åt några hundar. Modji var först ut och hon hittade Matte och övriga två figuranter fint och skallmarkerade. Modji belönades snabbt för att inte behöva trötta ut sig med mycket skällande. Kvällen var påtagligt varm och en lycklig Modji sökte kopplad iklädd kylväst, i stället för sökskynke. När det var Ailis tur gick Husse och hämtade henne och överlämnade henne till Matte för ett sök efter tre figuranter. Utspridda i det lilla inhägnade sökområdet på för Matte okända platser. Matte stod själv stilla i mitten och hängde på kryckorna och funna figuranter fick själva belöna och följa med Aili fram från sina gömställen.
Bussiga träningskompisar googlade fram möjliga närakuter att besöka och hittade ingenting. Danderyd: "telefontid 9-9.45". Man måste ringa innan man kom dit. ? Ordet "närakut" kändes aningen fel i sammanhanget. Klockan var sju på kvällen. Norrtälje: Man måste bo där för att få komma dit. I den egna kommunen Vallentuna hänvisades endast till husläkarmottagningar som öppnar 8.00. Stora Akuten på Danderyd är inget alternativ alls, så länge det inte finns fara för livet. Mattes väldigt onda ben, som inte gick att gå på, var definitivt inte något som skulle tittas på förrän dagen efter. En natt sittande på en till bristningsgränsen överbelastad akutmottagning lockade inte. Så hem for Lapskflocken efter träningen.
Nu skulle katterna ha mat. Upp till ytterdörren i kattreviret är det många trappsteg. Den korta promenaden tog väldigt lång tid. Husse hängde med för säkerhets skull och då drog de vettskrämda katterna.... Husse skickades iväg och Matte försökte lugna den skyggaste katten, men i slutändan åt hennes brorsa upp bådas mat.
Med möda tog sig Matte sedan ner i den egna sängen i sällskap med en stor dos Voltarensalva, en Alvedon och en Iprén.
Efter en smärtfri natt sitter Matte här och skriver och kan konstatera att det är belastning av benet som är hart när omöjligt. Att gå fungerar bara med två kryckor och med stor smärta. Muskelbristning?
Så himla onödigt! Så himla dålig timing! Modji och katterna behöver Matte nu.