Lördag.
Husse hade en golflektion och Matte följde med och passade på att ta med hundarna för lite omväxling . Solen sken och det var mycket folk i rörelse. Matte promenerade med hundarna en stund och tränade sedan allmänt hyffs/vardagslydnad, stabilitet och linförighet. Matte tycker att på något sätt är allt man gör med hundarna träining av någonting i någon form. Utom när hundarna vilar.
När Mattes hundliv började för exakt 51 år sedan sedan, gjorde man en massa saker som en självklarhet med sin hund. Man sade åt hunden att stanna kvar oavsett störningar omkring den. Den skulle ligga/sitta där man satte den och där bli kvar, även om andra hundar passerade nära, eller någon kastade en boll. Tappade man godis nära skulle hunden inte ta det utan tillåtelse. Det var liksom en del av vardagen med hunden. Hade man sagt att den skulle sitta/ligga på en speciell plats så skulle den lyda och stanna kvar. Så klart. Inget man tränade specifikt på och kallade "stabilitet". Men det var väl stabilitet som hundarna tränades i när de lämnades i bilen med öppen grind nära drivingrangen. Människor och även en del hundar passerade i närheten. Matte höll koll ett stycke bort. Hundarna stannade snällt kvar i bilen.
Násti och Modji lämnades i bilen och Matte lydnadstränade med Aili stax utanför, med golfarna som tränade slag som störning intill. Till vardags tränar Matte både vardagslydnad och rally små stunder här och där och då och då och är inget som Matte betraktar som träningspass och skriver om i dagboken. Den träningen är spontan och pågår bara i några minuter. Kontaktövningar, följsamhet, fritt följ, framåtsändande, inkallningar, fjärrdirigeringar. En del av vardagen och umgänget med hundarna hemma på tomten och i den nära omgivningen. På promenaderna. Sådant som man alltid gjort som aktiv hundägare. Men som inte haft namn och tränats som namngivna moment vid särskilda träningstillfällen.
Matte stängde dock igen grinden om hennes Mor och Mormor, när Aili tränade linförighet strax bakom golfarna, som svingade sina klubbor högt i luften, innan de med ett skarpt metalliskt ljud slog iväg bollarna med järnklubborna. Aili skötte sig mycket bra och koncentrerade sig helt på Matte. Som hade kvartsbitar av Minifrolicar i handen... ;-) Duktig Aili!
På söndagen for familjen till landet. Lapskfamiljen bor på landet. I skogen. Men åker till sommarstugan - Torpet för omväxling. Bara 45 minuters bilkörande bort, men närmare havet och skärgården. Omväxling behövs. Planen var att bo här en del av Husses semester, men så blev det inte. Hemma behövde det jobbas med tomten och anläggningsarbeten och med det slet Husse och Matte i stort sett varenda dag i fem veckor. Nu var det dags att sköta om även skogsbacken kring stugan. Där hade lupinerna blommat över och måste slås av. Det myckna regnandet hade fått även gräset att växa en hel del på gårdstunet och de många vinbergssnäckorna syntes inte när man tog sig fram. Äcligt är att höra krasandet under fötterna! Husse hade med trimmern och tog sin an uppgiften.
Matte och hundarna gick upp i skogsbacken och kunde konstatera att hallonen börjat mogna! Blåbären är stora och saftiga och väldigt många! Lite smultron fanns också. Tänk att ha allt detta inhägnat och tillgängligt för hundarna! Det kändes gott att lämna Lapsktrion i blåbärsriset och hallonsnåren, när Matte tog tag i krattan och fick undan både gräs och nerblåsta kvistar kring den lilla stugan. Inga fler stora myror syntes inomhus och det kändes också skönt.
Efter många timmars arbete var det fint och städat på tomten och färden gick hemåt. På vägen började det ösregna, men ändå köptes hamburgare att grilla och kol helt optimistiskt, då himlen hemöver såg blå och fin ut. Det var den och solen sken och inte ett moln syntes vid hemkomsten. Husse tände grillen och just som han skule börja fixa sin del av middagen välde ett stort blåsvart moln in i raketfart över huset och det började blåsa, åska och regna! Middagen åts på glasverandan och sedan var det färdigregnat och blå himmel igen. En stund. Typiskt.
Aili var påtagligt trött på kvällen och låg i Mattes knä och drömde. Öronen, ögonbrynen, läpparna och benen ryckte och fladdrade! Annars hade nog Matte slocknat i fåtöljen. Rätt trött även hon.