Matte skulle till tandläkaren nere i Vallentuna och hundarna fick följa med. Nej, de skulle varken få hål lagade eller tandsten skrapad! Matte fick en guldstjärna för inga hål andra året i rad. Tandläkarskräcken är endast ekonomiskt betingad. Jisses vad det kan dra iväg om originaldelarna skulle behöva ersättas!
Vägarna nere i samhället var väsentligen mer lättpromenerade, än vägarna mellan husen i skogen. Där hade det slösats med sand och Matte gick på stadiga fötter. Hundarna välkomnade en ny runda med nya dofter från nya hundar. Det blev mer en doftpromenad än en motionsrunda, trots det gynnsamma underlaget. Till och från tog Matte befälet och knatade på, men nog måste hundarna få ha lite kul också och ta till sig av den uppsjö av information som bjöds på plogvallar och snöhögar längs vägen. Hemma i skogen är Matte betydligt strängare, då variationen på dofter inte är så stor och samma hundar rör sig på samma vägar. Där skall det motioneras när "morgontidningen" är läst av de Lapska.
Efter en dryg timmes promenerande kors och tvärs mellan villor, flerfamiljshus och butiker hamnade Matte och de Lapska vid den stora byggarbetsplats i centrum som skall ge kommunen ett nytt bibliotek och en planskild korsning med Roslagsbanan. Den fina kommunalhusparken är en grop i stil med gamla Klara i Stockholm, fast mindre. Korsningen som i folkmun kallas "röda korset" är en arbetsplats där det nu sprängs för att få ner vägen under järnvägen. Modji gillade vad hon såg! Hon gick på bakbenen för att se så mycket som möjligt bakom stora gallerstaket. En jättelik kran strax intill henne, fångade hennes intresse så till den milda grad, att hon vägrade gå därifrån till en början. Hon följde noga varje rörelse där uppe i luften! En kul hund! De kranar hon ser på träningsområdena står ju alltid stilla. Det här var något nytt och annorlunda.
Inte var det många ute och promenerade denna dag. Inte en enda hundägare. Några småbarnsmammor luftade sina telningar, samtidigt som de umgicks med andra via telefon. Hur mycket kontakt har man med barnet, när man kör det i en barnvagn där barnet sitter med ryggen mot den som kör? När sufletten är uppfälld och den som kör pratar i mobiltelefon som sällskap på promenaden? Undrar Matte. Alla barnvagnar är inte byggda så, tack och lov! En annan variant av barnvagnspromenad, visade den mamma som skjutsade barnet vänt mot sig och skojade och skrattade med knatten i vagnen. Det såg väldigt mycket trevligare ut och befrämjar säkert barnets språkutveckling. Varför väljer föräldrar vagnar som hindrar dem från att se sina barn på promenaderna?
Matte ser så mycket, funderar så mycket och tycker så mycket. Om så mycket.
I går tränade Matte och Modji åter rallylydnad. Fritt följ med störningar och stabilitet. Modji fick sitta framför Matte och Matte kastade godisbitar runt Modji. Aj, aj! Inte röra! Måste sitta stilla! Belöning med klicker och annat godis ur Mattes hand. Modji tog inte en enda godisbit från marken och satt helt stilla. Envist tittande på Matte och ignorerande alla flygande godisbitar. Extern belöning i form av kampleksak. Det blev en bra träning och Modji blir mer och mer koncentrerad.
Tillbaka