Måndagen användes till att leta rätt på kogödsel. Vid den lokala ICA-butiken fanns bara plantjord kvar. På K-Rauta hade man aningen diffust varudeklarerad "naturgödsel" med mycket torv i och betalar man 99 kr för fem säckar kände sig Matte osäker på innehållets faktiska innehåll av gödsel och vad för sorts gödsel. Vems skit? På Åkersberga Växtförsäljning var gödseln mer tydligt deklarerad och kallades kogödsel och för det fick man betala 49 kr säcken eller 125 kr för tre säckar. Lurad eller ej, så kände sig Matte nöjd. Kogödsel och en bild av en kossa på säcken kändes äkta på något vis. Den här dagen användes uppenbarligen på samma sätt av väldigt många, då det inte var helt lätt att parkera bilen med släp någonstans i anslutning till butiken. Den hamnade på vägen utanför och stod rätt bra där utan att hindra någon. Hundarna var med på detta gödselsök och fick uppleva ett antal olika parkeringar med intensivt folkliv. De skötte sig och låg tysta och diskreta i bilens bakskuff, med nerdragna fönster och sprint i luckan trots att många rörde sig nära bilen.
Väl hemma igen tog Husse en skogpromenad med hundarna medan Matte planterade några inköpta penséer. Därefter fick hundarna varsina hundtugg och Lapskflocken kunde från sitt revir studera alla som passerade i bil i stresstempo! Några få promenerade i flock mitt i vägen. En lite dålig kombination. Några lösa hundar kunde också ses. Många skulle uppenbarligen tillbringa Valborghelgen i sina fritidshus.
Ordentligt genomblåsta av dagens kyliga vind tog Lapskflocken i kvällningen bilen bort till den stora rishög som skulle eldas upp. Den var noga flyttad för att undvika gömda igelkottar och katter! Här såldes lotter, korv och kaffe från ett stånd, som oturligt nog stod mitt i vindriktningen. Många hundar närvarade och ingen enda skällde! Alla uppförde sig fint och var socialt kompetenta. De två Lapska väckte som vanligt uppmärksamhet genom sin färg. Men även deras tillgänglighet uppskattades och de fick båda väldigt många klappar! Ailis sätt att vilja "hålla handen", då hon lägger sin tass i klapparens ena hand tilltalar många. Inga smällar förekom här och det brukar det inte göra.
Vartefter såg samtliga närvarande kraftigt mjälliga ut och i luften hade det liksom snöat aska över alla som samlats. De två Lapska inte undantagna. Riset som brann var till stor del färskt granris och röken var kraftig och mörk samtidigt som brända och gråa granbarr beströdde omgivningen. Vinden kastade lite hit och dit, men låg i huvudsak åt alldeles "fel" håll och mot ankomstvägen. För att ta sig i lä på baksidan av rishögen måste men passera igenom röken. Ett krondike stoppade en mer kringgående rörelse. Det ville inga hundar. Så två bruna hundar blev allt gråare och då den vanligast förekommande hårfärgen hos besökarna var grå, så var det mest hundar och mörka kläder som såg askbeströdda ut. Aili hade en grå fläck mellan ögonen och båda hundarna såg lite egendomliga ut med sina askbeströdda ryggar. När det var dags att göra kväll skakade de på sig och var lika fina som vanligt igen. Det lustiga var att de inte skakade på sig en enda gång vid brasan. De kan inte ha känt av sina asktäcken.
I den lätt utkylda stugan tändes sedan en brasa och där blev det varken tjock svart rök elle grå aska över Lapskflocken och det var rätt skönt. Men alla trevliga grannar saknades!
