På fredagen packade familjen ihop lite prylar, som skulle med ut till torpet i Vettershaga. En del småarbeten skulle göras här och där och så skulle det ätas blåbär! Hela skogsbacken är full av stora och saftiga blåbär! Denna tomt är ett fantastiskt blåbärsställe helt enkelt! Med smultron och hallon därtill. Hundarna spred sig över tomten för att nosa av om något djur varit på besök sedan sist. Runt fårnätet patrullerade de. Det hade börjat bli riktigt varmt och rätt snart uppsökte de olika favoritplatser för vila. Ytterdörren stod öppen, så det var fritt val om de ville ligga ute eller inomhus i korsdrag. Aili ligger ofta inne både hemma och vid torpet, när friska fläktar drar genom husen. Modji kröp in under altanen vid lillstugan och Násti placerade sig högst upp i backen mot skjulet, med god utsikt över tomten. Skuggad av en stor gran.
Husse kittade om några fönster och Matte lyckades på egen hand få upp en tung hylla. Kaffe dracks i parasollskugga på lillstugealtanen. För ovanlighetens skull dök inte en enda hund upp!
På sena eftermiddagen kröp solen bakom skogens träd som spred skugga över blåbären. Matte tog för sig med god aptit. Att plocka blåbär i uppförsbacke är handikappvänligt! En efter en anslöt sig hundarna och gjorde som flockledaren gjorde. Åt blåbär! De gick fram som avlönade bärplockare och rafsade i sig bären. Matte plockade lite mer varsamt och stoppade i sig näve efter näve. Plockade rätt in i munnen och njöööt! Som småbarnsmamma och dagmamma letade Matte febrilt efter blåbärsställen och plockade hinkvis för hela vinterns syltbehov. Nu äts knappast någon sylt alls i familjen och lagringsmöjligheterna är obefintliga. En jordkällare för förvaring av syltburkar och saftflaskor var något helt annat. Nej, nu får hundarna äta av både blåbären, smultronen och hallonen. Matte äter dem också hellre utan tillsatt socker på äldre dagar. Husse tittar förundrat på resten av familjen som ser ut att tycka att stora mängder blåbär är lyx.