På onsdagen tog Matte en kortare promenad med hundarna och Gázzi var lite svajig mot slutet. Enligt veterinären kommer detta neurologiska tillstånd i skov som försämras. En sorglig utveckling. Eftermiddagen tillbringade hundarna på tomten, när Matte färdigställde den omgrävda infarten. Kanterna måste fixas till och krosset hållas på plats. Många stenar blev det att bära. Gázzi mådde gott där hon låg innanför grinden och höll koll. Násti och Modji höll till på glasverandan. Snyggt blev det! Stenarna plockade Matte från den lerhög som byggts upp när grannen grävt för nytt avlopp. Matte blev väldigt lerig av allt bärande!
När det närmade sig träningsdax på fotbollsplanen började det regna! Eftersom det endast var Matte och Cockergrannen som skulle träna rally denna kväll, fattades ett beslut om att avvakta lite. Samt att hålla till på hennes gräsmatta. Som faktiskt är fullt gåbar! Till skillnad mot Mattes vattensjuka gungfly till grön matta....
Så snart det blev ett uppehåll i regnandet kvistade Matte över med Modji. Som blev överlycklig över att få gå hem till ankorna! Hönorna är också populära, men ankorna väcker något speciellt hos Modji. En kort bana med fortsättningsskyltar lades ut och de två hundarna fick träna samtidigt, okopplade. De brydde sig inte om varandra, men Modji hittade en fläck på gräsmattan som hon absolut INTE kunde beträda! Det luktade nog hundskit efter städningen av den lagda banan... Modji tog en stor sväng runt fläcken och fortsatte sedan det fria följet. Hela tiden var alla höns och ankor ute på tomten. Regnet började åter falla.
Matte bakade in fritt följ med extrem ankstörning i träningen. Modji gick så fint med absolut kontakt, mycket tätt inpå ankorna! Hon passerade bara en knapp meter intill dem, utan att ens titta åt ankorna, trots att hon är så jätteintresserad av dem! Imponerande. När rallyträningen var slut ville inte Modji ha sin kampbelöning. Hon var helt ointresserad. Hon villle till ankorna! Då fick detta bli den stora belöningen. Modji fick vistas lös med ankorna och Matte höll andan när ankorna samlade ihop sig och vaggade iväg, skulle Modji sätta fart efter dem? Nej, inte fart, men hon gick lugnt efter dem. När Matte stoppade Modji lyssnade hon och stannade. Hon var helt styrbar och mycket balanserad, trots att hon slänger sig i kopplet när hon passerar förbi dem på vägen och vill in.
Nu hade Modji satt sig själv i arbete och ankorna var hennes ansvar. Hönorna också i viss mån. Mörkret föll snabbt och fåglarna skulle in i hönsgården. Modji hade samlat ihop ankorna som nu vaggade hem till sig och Modji fick inte följa med in! Ack, ack, ack! De två mattarna blev stående och snackade en stund och när hönsen förde lite oväsen blev Modji mycket störd. Hon ville in och kolla! Modji nosade in under hönshuset och mattarna kollade om något djur fanns där och skrämde dem, men hittade inget. Modji ville fortsätta in till "sina" fåglar och stående på bakbenen mot dörren tittade hon vädjande på hönsochankmatten. "Snälla! Öppna dörren!" Men Modji skulle hem till sig och äta middag och under protest gick hon mot grinden, med ideliga stopp och en klar längtan till hönsgården. Modji var rörande i sina omsorger om fågelflocken. Hennes fåglar! Cockrarna som bor hos fåglarna vill bara äta upp dem....