Tja, visst är det kluvet det där med varg i skogen. När Husse och Matte flyttade till det lilla huset i skogen, fanns här inga stationära vargar. Nu ligger huset mitt i ett vargrevir. Vilket självklart förändrat hundpromenaderna. Samtidigt innebär närvaron av både varg och lo att vildmarkskänslan infinner sig, trots närheten till Stockholm. I "hemmaskogen" finns inga motionsspår och Matte har på åtta år mött andra människor i skogen vid endast tre tillfällen. Vildsvinen är väl i så fall de djur som Matte gärna hade sluppit. Det finns för och nackdelar med allt.
På måndagen sken solen över vitgnistrande marker och Matte gav sig iväg med Lapskfamiljen på promenad i området. Kommen halvvägs kunde Matte konstatera att benen löpte fritt och ondfoten bara gjorde ganska ont. Inte jätteont. Det var värt ett försök att ta med fan själv i båten och knata på. Gick det så gick det.... Matte och hundarna vandrade in i Älgeby och om Matte bara höll sig utanför den hårda asfalten skulle det nog fungera. Efter en timme dök hundarnas lekudde upp vid sjön Hoven och de visste vad som väntade. Här fick de vara lösa och roa sig med vad de ville. Isen låg blank över sjön och Modji ville ge sig ut på nya ytor. Vilket hon inte fick! Matte hade ingen aning om isens tjocklek och vid både udde och brygga försvagas isen hursomhelst. Modji respekterade förbudet och höll sig på land. Hundarna fick själva avgöra hur länge de ville vara kvar. Relativt snart kom de till Matte och talade om att de ville fortsätta promenaden. Vilket Matte gärna gjorde. Nu i reducerad fart och tacksam för att hemmet inte var alltför avlägset. Men Matte mådde gott av att ha klarat av att ro båten i land med fan själv ombord. Sedan fick ondfoten vila på sin lilla pall framför kaminen med en värmande brasa.
Tisdag och sjukgymnastbesök. Mattes risiga höft har börjat lossna från sitt låsta läge och kan töjas ytterligare. Positivt! Hundarna fick hänga med ner till centrum, för att på hemvägen få besöka hundkompisen Alaska och hennes familj. De har inte setts sedan innan jul och glädjen var stor hos alla hundarna! De Lapska utforskade alla nya lukter över hela den stora tomten och fick sedan komma med in och fika. Som vanligt delades godsaker ut i köket även till hundarna. Inte att undra på att de sedan inte ville åka hem. När Matte skulle gå rasslade tre Lapska uppför trappen med Alaskas matte och de hade gärna blivit kvarlämnade!
Solen sken fortfarande över den snöpudrade golfbanan med sina sista strålar, när Matte passerade på hemvägen. Vid det här laget skulle tomten ligga i skugga. Matte ville ha sol och gjorde ett stopp vid den vinterstängda golfbanan. Hundarna fick komma ut på ännu en kort vistelse i frihet. Vargarna passerar här och sätter sina spårstämplar i sandbunkrarna, så Matte höll sig med hundarna på behörigt avstånd från skogskanten. Modji hittade en golfboll som hon kastade högt i luften och sedan fångade. Gázzi och Násti koncentrerade sig på att äta frusna harpluttar. Favoritgodis!
Efter en omväxlande dag återvände familjen så hem och gjorde upp eld. Femton grader var det inne och hundarna trängde ihop sig med Mysjkin på ryamattan framför kaminen.