Besked och motbesked. Matte känner sig stressad av alla motstridiga besked från sjukhuset angående Mormor. Svårt att planera för inblandade familjer. Svårt att inte låta hundarna komma i kläm. Svårt att alltid vara tålmodig. Senaste beskedet nu på fredagmorgonen, är att Mormor skall komma hem på tidiga eftermiddagen - fredag. Då måste Matte vara där.
Matte känner också stress över att alla fina bilder på knytten som deras ägare presenterat, inte visats för er. Mattes tid räcker inte till för närvarande. Knytten fyller i morgon ½ år! Lihkku är fortsatt minst och fortfarande ettrig. Hon tränar sök med räddningsgruppen i Nederländerna. Idja är större än Lihkku och har haft semester i Österrike under en längre period. Lahji alias Signe tränar allt möjligt och varit på sin första utställning med framgång. Mánnus yttersta örsnibbar åker lite upp och ner fortfarande. Det blir som det blir och Matte bryr sig inte så mycket. Viktigare är att han har fantastiska rörelser och är en allmänt väldigt trevlig hund. Samtliga knytt visar nu tecken på "trotsålder" och har börjat testa sina närmaste. Både de tvåbenta och de fyrbenta. Det är som det kan förväntas alltså. Lapska tonåringar kan vara påfrestande och förpuberteten är bara ett smakprov. Det var i den åldern som Gázzi började straffa ut sig i sitt födelsehem och därför hamnade hos Matte. Men alla knytt bor i hunderfarna familjer och Matte känner ingen oro.
De Lapska fick en aningen kortare morgonpromenad än vanligt på torsdagen. Men i sedvanlig rask takt. Ett hus var utannonserat och Matte var lite nyfiken. Huset syns inte från vägen och annonsen var aningen kryptiskt formulerad. Vid kontakt senare med Mäklaren hörde Matte sig för om vilken typ av avlopp som var anlagt. "Det finns inget avlopp" svarade mäklaren... ??? Men handfat och diskho fanns. Samt indraget sommarvatten. Troligtvis går gråvattnet ut i backen. Mulltoa fanns och inget WC. Tyvärr är avloppsfrågan löst på liknande sätt lite här och där och under året väntas en inventering i området. Hemma hos de Lapska går gråvattnet ut i en godkänd infiltrationsbädd och WC saknas.
Regnskurarna avlöste varandra med täta intervall hela torsdagen. Matte fixade och donade lite här och där och hundarna växlade mellan ute och innevistelse.
På kvällen var det ett gemensamt räddningshundförarmöte för Stockholm och Uppland. Husses kursare hälsades välkomna, som nycertade räddningshundekipage. De blev samtliga godkända för internationell tjänst efter sin RHFU i lördags. Det meddelades att MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) nu backar och är intresserade även av ekipage för nationell tjänst. Allt är alltså tillbaka till där det varit tidigare. Via en massa nya utredningar hos en myndighet som ersatt KBM som ersatte Räddningsverket. Tänk att det skall vara så viktigt att riva upp gamla beslut för att sätta sin egen prägel på allt när man tillträder under en ny bokstavskombination. Likaså informerades hundförarna om SBK:s svårigheter att kommunisera med beställarmyndigheten MSB:s interna vattentäta skott. Olika personer hos MSB förhandlar med SBK utan att ibördes ha kontakt med varandra... Beskrivningen var att de olika tjänstemännen på MSB sitter i separata rör utan tvärförbindelser. I Mattes öron låter det som en myndighet som arbetar synnerligen ineffektivt. Då är det inte lätt för SBK att få besked. Att få veta vad för typ av hundar och utbildning som myndigheten vill ha. Det är inte lätt för SBK att kunna förmedla korrekta och entydiga besked till räddningshundförarna, eller till dem som är intresserade av att utbilda sina hundar till räddningshundar. Ständigt ändras informationen och regler och krav ändras. En sak gäller när en kurs börjar. Efter några månader gäller så något annat. Frustrerande för många berörda.
En önskan uttrycktes om några räddningshundar som kunde ställa upp på en uppvisning för SBK:s förbundsstyrelse. Önskemålet var även att styrelsemedlemmarna skulle kunna få låna en räddningshund och köra ett sök i stökig miljö. För att få prova på. Eftersom Násti är van att söka med vem som helst som förare erbjöds hennes medverkan. Hon är nöjd om hon får jobba. Vem som följer med bryr hon sig inte det minsta om. Till sällskap får Násti den nycertade Kelpien Smart. Han bryr sig inte heller om vem som är hans förare. Han jobbar oavsett. Det skall en räddningshund klara av! Om föraren skadas måste någon annan kunna ta vid och utnyttja arbetsredskapet hunden.
Tillbaka