Att photoshoppa foton är inte så svårt. Att avslöja photoshoppandet är inte fullt så enkelt alla gånger. När man klipper och klistrar och får till det lite för bra för att vara sant, är det lämpligt att upplysa om att bilden är ett fotomontage. För att inte luras medvetet. För att ändå kunna presentera en snygg bild.
Bilden från Gátchis kennelträff är inget montage och för att slippa klippa och klistra valde Matte att få alla de fjorton närvarande hundarna avfotograferade med ägaren/föraren tillsammans med respektive hund. Klicka för större bild.
Torsdagen tillbringades till hälften utomhus i det fina höstvädret. Modji och Aili hade underhållning i form av olika former av arbeten på två grannfastigheter och de hade tuggrullar att tugga på. Något de får med jämna mellanrum, för att ge dem stimulansen av att ligga och gnaga i sig sin föda. Då de utfodras med torrfoder, uppblött för att få till en större volym för bättre mättnadskänsla. Att få möjlighet att ligga och gnaga på något är berikning och ger hunden stimulans både fysiskt och psykiskt. De båda Lapska fick rå sig själva hela eftermiddagen, när de vistades ute på tomten tillsammans med Matte och Husse.
En Husse som var iväg med släpet för att tömma det på trädgårdsrens på tippen på förmiddagen och dröjde innan han kom hem. På radion hörde Matte om en bil som körde E18 mot körriktningen och gissade att detta var orsaken till dröjsmålet och det stämde. Trafiken stängdes av när Husse var på väg hem. Ingen olycka inträffade som tur var och Husse blev som tur var inte inblandad på något sätt. En fasa att på en motorväg möta en bil på väg åt fel håll!
Matte jobbade med att tömma alla urnor och lådor på sommarblommor, samt att skyffla ren grusgången och Husse krattade och sopade upp de mängder med torra eklöv som bäddat in hela huset mer eller mindre. De föll alla av samtidigt i de kraftiga vindbyarna häromdagen och hamnade i drivor mot husväggarna. Det är jättefint att bo i Ekskogen med många ekar och den stora eken vid lillstugans gavel är jättefin! Men inte när löven faller och eklöv multnar lååångsamt. I fjol var det ett ollonår och nu kommer små ekplantor överallt. Med sina överdimensionerade pålrötter sitter ollonen hårt fast i marken och är inte lättrensade. En liten del av lövmängderna använde Matte till att vinterbädda åt jordgubbsplantorna. Frisk luft och motion och lite gymnastik fick både Matte och Husse. Man får böja sig och sträcka sig och töja ut ryggen och lederna och man får lyfta lite tungt och samtidigt åstadkomma ett resultat i form av en välskött tomt/trädgård.
En trädgård för njutning för både folk och fä. Många fåglar och insekter samlas där, då bäcken erbjuder vatten och alla buskar som bär frukt och bär erbjuder mat, tillsammans med det som fylls på i fågelbord och fröautomater. Rönnen är proppfull med härligt lysande bär och aroniabusken dignar under en rekordskörd. Hundarna har ätit alla bär som varit åtkomliga på de nertyngda grenarna och nu får Matte plocka bären åt dem. Stora saftiga och fyllda med antioxidanter och C-vitaminer är de mycket nyttiga. Man kan göra både saft och sylt av dem om man vill. Det vill inte Matte, då sylt och saft inte används längre i hushållet. På äldre dagar sparas det på sockret och smaklökarna förändras märkligt nog. Månne väljer kroppen själv bort vissa onyttigheter?
Några nävar aroniabär var blev det till hundarna, som sedan hängde med Husse på en promenad i skogen och där fick de i sig några blåbär därtill. Av älgjakten har det ännu inte märkts något i den närbelägna skogen. Inte ett skott hittills. Märkligt nog skyltas det om jakt bara ut mot den nummerförsedda vägen som leder ut i skogen. Där ingen promenerar och där svamparna nu är blöta och inga bilar skvallrar om folk i skogen. Aldrig någonsin sätts det ut varningsskyltar längs den väg som går igenom ett detaljplanelagt bostadsområde. ? Skyltarna varnar för övrigt bara för jakt med lös hund. Så inte är det människor i skogen man vill informera, om att det kan vissla kulor i luften rätt som det är. Bara bilister skall informeras om att hundar kan dyka upp lösa ut på vägen. Bra i och för sig. Men obehagligt är det när det skjuts mycket nära inpå stugan, tvärs över vägen. Utan minsta antydan om att jakt pågår. Vildsvin får man jaga för jämnan dessutom och Husse har ibland fått vända tillbaka snabbt, då ett skott avlossats alldeles för nära inpå. Finns det inga regler för hur man skall varna närboende för pågående jakt? Undrar både Matte och Husse.