Söndag.
Lapskflocken drog iväg ut till kusten och tittade till sitt lilla torp i Vettershaga. Det har blåst och det har töat, snöat och töat igen sedan det senaste besöket för några veckor sedan. Den väldränerade skogsbacken låg nu bar och upptorkad och en del tallkvistar hade blåst ner. Matte och hundarna spred sig över tomten och vad hundarna gjorde hade Matte inte så stor koll på. Själv plockade hon, likt en skata, pinne efter pinne och tallkvist efter tallkvist. Inte för att bygga bo, utan för att förhindra framtida snavningar i det rikliga blåbärsriset över stora delar av tomten.
Rätt som det var hördes Ailis upphetsade skall intill staketet mot granntomten. Matte kunde inte se vad som orsakade skällandet, men misstänkte att Aili "hälsade" på grannen och kallade in en lydig Aili som fick mycket beröm. Men Matte kände att något inte stämde riktigt, då Aili tittade mot staketet och sedan tittade på Matte och så åter mot grantomten. Matte förflyttade sig för att se bättre och förväntade sig att se någon människa som kanske ville få kontakt. Men icke. I stället såg Matte en mörkbrun hund som föreföll slita i något. Brillorna låg i bilen och Matte måste gå närmare. Huruvida fårnätet befann sig bakom eller framför Modji började kännas tveksamt....
Kommen närmare kunde Matte tydligt se att Modji befann sig på fel sida av staketet. Hon var inne på granntomten och under fågelbordet som står mycket nära staketet. Modji älskar solrosfröspill under fågelbord! Men när en hund äter dylik fågelföda, brukar den inte stå med stela framben och liksom vagga upp och ner med huvudet ?! Matte trasslade sig mellan nerhängande och insynsskyddande grangrenar för att ta reda på vad i hela friden hennes hund höll på med! Aili hängde mer än gärna på och visade vägen. Av Násti syntes inte ett spår.
Modji hade lyckats göra sig väldigt platt och hade uppenbarligen krupit under fårnätet på något märkligt sätt. Det är hårt spänt längs marken med en maskrad nervikt dessutom. Men är motivationen stor kan en självständig hund med god problemlösningsförmåga fixa mat på egen tass. Det hade Modji just gjort. Matte har väl inget principiellt emot BARF-föda till hundar, men av utrymmes och praktiska skäl tillhör det inte Lapsktrions vardagsföda. Frysta märgben/soppben får de med jämna mellanrum. BARF står för Bone And Raw Food för den som inte vet.
För att få exakt sådan mat hade Modji nu plattat ihop sig och trängt sig under fårnätet, in på grannens tomt. Här låg en bit av ett mycket ungt rådjurs ben samt en hel bröstkorg med en hel del vidhängande kött. Matte reagerade på storleken på djuret vid den här tiden på året. Det var så väldigt litet. Modji lät sig väl smaka och med två stadiga fötter på revbenen slet hon loss köttslamsor och svalde dem snabbt vartefter. Aili ville bra gärna vara med, men var bussig och skvallrade för Matte! Som försökte få Modji att gå bort till grinden för insläpp. Modji var inte alls svårövertalad till att lämna matbordet och kröp snällt, med rätt stor svårighet tillbaka in på den egna tomten. Väl medveten om det otillåtna i tilltaget. Motivationen var liksom inte lika stor i motsatt riktning. Husse hämtade släggan och Matte en extra staketstolpe och snart var nätet ytterligare säkrat på just denna sträcka.
Men var fanns Násti? Oro uppstod om hon eventuellt följt sin dotter för lite rå föda och sedan var på drift sökande sig tillbaka utefter staketet uppe mot hygget eller skogen. Som den äldre dam hon är, blir hon ibland lite lätt desorienterad när det uppstår oväntade situationer. Husse och Matte sökte av tomten och hittade ingen Násti. Husse kollade under lillstugan. Då stod hon bara där mellan torp och lillstuga på gårdstunet. Kommen någon okänd stans ifrån. Frid och fröjd! Flocken var samlad på rätt sida staketet.
Molnen hopades och familjen styrde söderut mot Växtförsäljningen i Åkersberga. Matte skulle bara kolla lite inför vårbruket i trädgården och här hittar man dessutom en underbar miljö för en fika. På söndagarna får man plocka själv och sedan betala vid utgången, enligt eget samvete efter vad man stoppat i sig. Trevligt med förtroende för gästerna!