Onsdag.
Lagom är bäst. Att sökträna när det är totalt vindstilla är inte så lätt för hundarna. Att sökträna när vinden är mycket kraftig och dessutom väldigt byig, är inte heller lätt! Kvällens träning blev en rejäl utmaning för hundarna! Öppna ytor skog och byggnader, i kombination med stormbyar som kastade vittringarna hit och dit och understundom gav stiltje i vindskyddade lägen, gav svåra vittringsförhållanden. Byarna var så kraftiga på några platser att Mattes hårt nertryckta keps for all världens väg och lösa föremål i bilen flög runt när hundarna skulle släppas ut. Man fick ta spjärn och luta sig framåt i motvind för att inte blåsa omkull. I varje fall Matte. Tränade den här kvällen gjorde den vänstervarvande trion som gjorde bra ifrån sig på utställningen i Gimo sistlidna helg. De två certhundarna Aili och Lime, tillika BIR och BIM och reservcerthunden samt BIR Veteranen Modji. Tjocka släkten således, alla födda i den lilla stugan i skogen.
För att inte krångla till det ytterligare valde alla de tre förarna att veta var de två figuranterna hade gömt sig. Dessutom var det första gången hundarna tränades på området och vittringsvägarna var intressanta och okända. Här fanns mängder med klurigheter för både hundar och förare. Då det rörde sig människor i området till och från, fick hundarna köra bundna/kopplade sök den här kvällen.
Lime var först ut och han fick verkligen tänka till när vittringen från en högt placerad figurant spred sig vida omkring! Just som Lime fångat vittringen slog vinden åt andra hållet och han måste vänta ut en ny hint om var figgen var gömd. Men det är en smart och rutinerad kille och han tappade inte intresset bara för att han då och då tappade vind och vittring. Mycket målmedvetet drog han iväg med sin förare rakt mot gömstället, från mycket långt håll. Nu var han bergsäker på var Husse gömt sig! Kort senare hade han lokaliserat Matte, som gömt sig i en liten buske i marknivå. Skymningen faller tidigt och det blir lättare att gömma sig.
Modji och Aili fick liknande upplägg och även de fick kämpa en hel del för att lokalisera vittringskällorna, när vittringar slog i varandra från två utlagda figuranter och när vittringar for åt fanders totalt i stormbyarna. Frustrerande minst sagt! Hundarna var lättlästa och de såg lite förvånade ut då och då. Öronen åkte bak, de fick vittring, de drog iväg i linan/kopplet! Så stannade de upp, öronen åkte fram och nosen upp. Borta?! Men som de ambitiösa hundar de är avvaktade de nästa stänk av vittring som swischade förbi i byarna och tog tag i söket igen. För att åter bli brydda och tvingas vända tillbaka för bättre vittring från en annan vinkel. Uthållighet i arbete är en egenskap som både en renvallande hund och sökhund måste besitta!
Alla de tre hundarna fick två olika sökuppgifter var under kvällen och den andra uppfiften bjöd dem på två figuranter gömda mycket nära varandra och nära en vägg, där vinden blandade vittringarna och även bromsade upp mot en vägg. Här gällde det att fynda och enskilt markera de båda figuranterna. En kollektiv markering godkändes inte.
Med bara tre ekipage som tränade blev det intensivt och effektivt och alla de tre hundarna visade att de inte bara gjorde bra ifrån sig i utställningsringen nyligen. De skötte sig mycket bra under kvällens träning och jobbade envist vidare trots mycket knepiga vind och vittringsförhållanden. Glesa gallertrappor och vindar som fick dem att huka påverkade inte arbetslusten. Inte heller tappade Aili fokus när Matte avbröt söket och sprang efter sin keps, just som Aili spikat vittringskällan och ville åt andra hållet. Aili fann sig och väntade ut Matte, för att sedan återuppta sitt sök och avsluta hos funnen figge för belöning.
Nöjda och belåtna med sina hundar, drog de tre förarna igen grinden och låste efter sig.
Tack för intressant och utmanande träning!