Måndag.
Så började det snöa igen. Efter två soliga dagar med vårkänsla, fyra plusgrader och bitvis barmark var det vinter igen. Snöandet tilltog och tills lut vräkte snön ner och det fortsatte den med hela dagen. Nollgradigt och blöt snö. Lapskflocken avvaktade inne i stugan hela förmiddagen. Vid lunchdags greppade Matte sopkvasten för att rensa yttertrappen innan snön trampades till och blev svårstädad. Det var ju bara fem trappsteg som skulle sopas rena och Modji och Aili hängde med ut, men backade in i uterummet och avvaktade där. Snöandet var blött och ymnigt och de föredrog att titta på det så länge. Blöt snö i öronen är ingen höjdare tycker de. Matte var iklädd foppatofflor och innekläder och sopandet var en snabbt avklarad spontanhandling tänkte Matte.
Hundarna signalerade att någon var på väg in i reviret. En kille stod vid grinden och ropade. Hundarna skällde. Matte försökte höra. Killen och inte hundarna. Att bege sig honom till mötes i snön var otänkbart barfota i foppatofflorna. "KOM IN!" Gastade Matte och då gjorde killen det. Han kom från något bolag och visade en minimal bricka med leg och okänt företagsnamn, utan foto? Matte blev inte mycket klokare än hon var innan. Hade aldrig hört detta företags namn. Ingen företagsbil kunde ses på vägen? Killen vände på den halvdecimeterlilla id-brickan och där stod det Ellevio. Inget foto. Han ville kolla elmätaren på stolpen innanför staketet då den dött. Skickade inga signaler alls till elverket och det var ju väldigt bra tänkte Matte. Men det är ju den fasta avgiften som är gigantisk och att man gör allt man kan för att spara på elen med veduppvärmd stuga märks knappast.
Nu skulle killen inte in i huset, bara in på tomten, men med så sparsam information om vem han var, ingen alls faktiskt, tyckte Matte att det var rätt bra med de två larmande vakthundarna, som nu stod på tårna under tystnad och studerade vad killen gjorde i deras revir. Matte har svårt att förstå varför det förefaller kontroversiellt att kalla rasen för vakthund. Det är en larmande vakthund. En hundras som larmar medelst skall när något för dem anmärkningsvärt måste rapporteras till flockledaren-människan som ger dem mat. Ett intrång i reviret till exempel. Jättebra tycker Matte, Husse och många andra. En Lapsk Vallhund vaktar. Den larmar men den attackerar inte. Den samarbetar här med sina människor. Slår larm och överlåter till människorna att agera/ingripa.
De egna två Lapska följer den som inträder i reviret med skallgivning. Hindrar inte och anfaller inte, utan ledsagar och kontrollerar den som går in genom grinden. Hälsar tillbaka om de blir hälsade på. Men de släpper inte kontrollen och de tystnar inte. De "vallar in" besökaren och överlämnar till Matte eller Husse, den som är närmast till hands. För den som inte känner hundarna och inte kan läsa hundar innebär detta beteende att de hamnar i en situation de inte känner sig bekväma i. En skällande och närgången hund. Eller två. Ett intrång i bostaden eller fysiskt angrepp på Husse eller Matte kanske förhindras. En ettrigt skällande Lapsk Vallhund som envisas med att fara runt fötterna på en icke hundvan person, kan nog ha viss avvärjande effekt. Vilket är väldigt bra när man bor i en stuga i skogen. Eller någon annanstans. De larmar medelst skall och kan så göra även när man bor i en lägenhet. Betänker man var rasen härstammar ifrån är det en nedärvd och önskad egenskap.
Nu stod Matte där barfota i sina foppatofflor och utan ytterkläder och snön den föll över Matte och den var blöt. Killen som skulle kolla elmätaren behövde gå iväg och hämta något och då först upptäckte Matte den vita bilen i det stora vita runt om i grannens infart. Modji och Aili iakttog varenda steg och Matte höll sig inom talbart avstånd utomhus och fortsatte skotta rent betongplattorna framför huset när hon ändå var i farten. Till slut var det klart vid mätaren och killen ville förklara vad han gjort. Omstart av hela alltet tydligen.
Hade det nu varit så att detta besök var ett oönskat besök, så hade säkert Modjis och Ailis stora uppmärksamhet haft viss avvisande effekt.
För ett år sedan skedde ett välplanerat rånmord/dubbelmord på ett par boende lite vid sidan av, inte så långt ifrån Lapskreviret i samma kommun.
De hade ingen hund. En larmande och intensivt skällande hund kanske hade fått de två killarna från trakten att hålla sig därifrån. Vem vet. De dömdes nyligen till livstids fängelse båda.
Ja, Lapska Vallhundar har lätt att ta till skall och det är inte bara negativt.
