Torsdag.
På onsdagen var det en träningsdag med stora frisök i räddningssökmiljö för hundarna. Då det skall tränas även i helgen fick Modji och Aili en timslång promenad, då de fick vara hundar utan andra krav än att inte splittra flocken. Matte, Modji och Aili skulle hålla ihop och gå åt samma håll och vara inom synhåll för varandra. Ett rimligt krav när man vill låta hundarna få gå lösa med personligt ansvar. Matte gick upp till den lilla skogssjön vid vägens slut några minuter hemifrån och släppte hundarna lösa på stigen intill stranden. Ett tunt lager nyfallen snö avslöjade att flera hundekipage redan hunnit passera under morgontimmarna.
Matte hade ingen anledning att lägga sig i och styra hundarna, som hittade mängder med intressanta vittringar precis överallt! Matte lämnade stigen och gick på bergen och hällarna tätt inpå vattnet, som nu höll på att frysa till. På något ställe var gränsen mellan snötäckta flata hällar och snötäckt nyis oerhört flytande och rätt som det var traskade Modji iväg rakt ut från stranden. Hon vände snällt tillbaka på Mattes begäran om "gå tillbaka". Årligen omkommer både hundar och vilda djur på svaga isar som överraskat dem. Någon intressant doft kom utifrån sjön/andra sidan och Modjis intresse utåt släppte inte riktigt. Matte drog sig bort från vattenlinjen och genast fick Modji andra dofter i näsan.
Matte njöt av stillheten och ljuset över vattnet med alla nyanser av vitt, grått och svart med snö, fruset vatten och öppet vatten. Skogen och himlen därtill en mulen dag med snö i luften. Modji och Aili njöt av att fritt få strosa med Matte längs strandhällar och klippor i skogskanten, under närmare en timme. Ingen träning alls. Inga kommandon, andra än "stanna" när en person dök upp i skogskanten helt plötsligt. Alla respekterade alla och den röda jackan gled åter in bland träden och de två Lapska stod kvar ett stycke från Matte.
Inom den lilla trehövdade flocken valde Matte många gånger att välja hundarnas vägar mellan tallar och blåbärsris, nyfiken på vad de intresserade sig för. Särskilt mycket var inte förutbestämt annat än att hundarna skulle få strosa omkring i sin hundvärld i ungefär en timme. Utan inblandning av Matte. Men tillsammans med Matte som gillar att strosa omkring i naturen och bara njuta tillsammans med hundarna.
Klicka för större bild.
Hundar generellt är så styrda av oss människor i sin vardag och på träning. Reglerna är många för deras liv. En del valpar drillas som vore de vuxna hundar och alla tänker inte som Kurt Blixt, som på ett symposium för många år sedan uttalade följande ord: "Låt valparna ha leklådan full till dess de är nio månader". Menande: "ha inte så höga krav! Låt dem vara lekfulla valpar!" Vardagslydnad bör bibringas, men låt dem vara valpar och utforska världen och vänta med nötandet av moment och höga krav på precision. Ha inte för höga krav på valpar. De riskerar att krokna under tyngden av alla krav! En revolt kommer inte sällan i puberteten. "Låt mig vara ifred!" Samma lika som med tvåbenta tonåringar.
Många glömmer att vara glada och leka med sina valpar! Det blir så lätt pokeransikten och inlärning av alldeles för mycket på en gång och skratten och glädjen glöms bort! Strosa omkring tillsammans och lek. Bara var, tillsammans med hunden. Ett sätt att bygga en relation och att lära känna varandra.
Modji och Aili utforskade en sandstrand närmare hus och väg och drog sig sedan uppåt mot vägen av egen fri vilja. En liten stickväg med en vändplan och här slog Matte koppel på sina hundar. För att få till lite motion också under utevistelsen, avslutade Matte turen med en powerwalk i en långsträckt uppförsbacke över en höjdplatå. En omväg hem, men en bra avslutning. Matte blev anfådd och under tiden hade Husse kommit hem efter lite golfträning. Snö blev till regn och åter till snö. Som sedan vräkte ner hela kvällen!