Söndagen startade i Lapskfamiljen med förmiddagsfika med på länge inte träffade grannar. Som var ute och tittade till huset som hastigast och även tittade in hos hundarna. Jo så var det! "Får vi komma förbi och hälsa på era härliga hundar?" Aili upptäckte ett nytt favoritknä! En Grönlandshundhusse som fick en mer behändig hund i sitt knä. När Aili väl etablerat sig blev hon kvar. Ända till han skulle fara vidare norrut och hem till sina egna hundar.
Lapskfamiljen hade vikt eftermiddagen för att själva göra besök hos kompis med obesökt och stor trädgård. Men inbjudan gällde endast vid uppehållsväder. Nu öste regnet ner över alla de fina blommorna och besöket sköts upp.
Hemma hade det slutat regna på eftermiddagen och luften var fuktdrypande och tung att andas. Det stod helt stilla och vimpeln på flaggstången hängde rakt ner. Matte fick inte luft och hundarna gick på sparlåga. Låg helst på glasverandan och sov bort dagen. Avslagna. Husse hade huvudvärk och grannar klagade över tyngden i luften. Men ingen åska kom och rensade upp.
Matte kände overksamheten som ett dåligt samvete och tog sig an hundarna. Kloklippning och genomborstning av fällande pälsar. Násti var först ut med att få klorna klippta. Matte plockade fram extern godisbelöning och blixtsnabbt försvann Aili! Upp på lillstugeverandan och in under bordet. Matte klippte färdigt Nástis klor och fortsatte med Modjis. Försökte sedan locka fram Aili från hennes gömställe. På Matte litade Aili INTE! Matte klantade till det och klippte för mycket på en klo senast. DETTA hade inte Aili glömt! Långsint var den lilla tjejen. Matte skulle inte ha en andra chans. Husse litade hon mer på och att han var lierad med Matte var inget som hon kunde föreställa sig i sin vildaste fantasi. Aili bars fram till Matte och bjöds på godis. Som Aili med sin negativa förväntan var övertygad om att Matte förgiftat. Oätbat. Men när både hennes Mor och Mormor stod på tå för att få del av godiset och även fick det, smakade Aili försiktigt. Ätbart. Med tvekan.
Aili blängde på Matte, insåg sig lurad och stod stilla. Inte glad. Aili lät Matte klippa klorna runt om med ett stoiskt lugn. Matte tog sin andra chans att göra ont gott och klippte endast den allra yttersta lilla klospetsen på varje klo. Knappt märkbart alltså. Aili kastade sig inte över den externa belöningen när kloklippningen var klar. Men Násti och Modji hade gärna gjort det! Aili tittade mycket kränkt på Matte, tittade så på sina äldre släktingar och gick långsamt fram och åt upp bitarna av torkad kyckling på bänken. Därefter drog sig Aili tillbaka till sin plats under bordet. Aili var stött, kränkt och sur. Detta hade skett utan hennes samtycke. En lekton i livets skola för en tonårshund. Det är inte alltid man får bestämma själv. Ibland måste man underordna sig. Faktiskt.
Underordnade sig gjorde Aili lite senare. Matte vilade ryggen en stund och tog sedan tag i borstningen av hundarna. Furminatorn är effektiv, men inte så populär. När de nu fäller alla tre är det trots allt furminatorn som Matte använder. Modji släppte mängder och Násti ganska mycket. Lår och skuldror blev av med mycket. Så var det Ailis tur. Hon kom inte när Matte ropade. Sluttjatat och Husse bar Aili på plats. Igen. Nu stod hon sammanbitet kvar och kanske upptäckte hon att det bitvis kliade rätt skönt och att få bort lös päls faktiskt kan vara bra. Aili blängde inte på Matte. Fann sig i sitt öde och slappnade av. Ailis första fällning. Matte är glad att Aili inte löpt ännu. Efter fällningen lär det ske. Hennes äldre släktingar har varit kring nio månader när de löpt första gången. Vilket får anses normalt. Det finns tikar som haft första löpet vid fem månaders ålder.