Så var lördagen kommen. Den dag då Saivi skulle flytta till sitt nya hem. Hon skulle bli dalkulla! Vädret var blaskigt och halkigt och ruggigt. Därför fick Aili, Manni och Saivi härja ganska fritt i hela huset, för att få leka tillsammans på lite mer yta och för att Saivi skulle bli springnöjd och lite trött, i tid till bilresan norröver. En koppelpromenad hade de fått på morgonen men det kändes som att det fick räcka med utevistelse.
På tidiga eftermidddagen anlände familjen och knytten var synnerligen entusiastiska när de redan på glasverandan fick hälsa på tre personer som kom på besök! Tillsammans med två vuxna och minst lika entusiastiska hundar. Det blir så mycket enklare med hundar som är sociala och gillar människor. I synnerhet om man vill vara aktiv inom brukset med sin hund. Det kan också vara svårt att veta var gränsen går mellan reserverad och lite rädd/lite för mycket rädd.
Mycket glatt hälsande blev det och inte mindre glatt när godis delades ut redan på dörrmattan! Násti och Modji har snabbt lärt sig vad som döljs i Saivis mattes fickor, efter några besök i flocken!
Sedvanligt kontraktskrivarfika intogs och knytten slog sig till ro. Men vägen hem var lång och vädret kunde ha varit bättre för en långtur med bilen. Så när pappersgörat var avklarat fick Saivi komma med sin nya familj ut för att träffa sin storasyster på neutral mark. En medelålders Lapsk tik. Saivi blir den tredje Lapska i familjen. Alla valparna kommer till hem som sedan tidigare känner till rasen och tre av valparna ingår i flockar där det redan finns Lapska Vallhundtikar.
Mötet gick bra och under tiden hade Matte gjort i ordning eftermiddagsmålet. Saivi har tidigare åkt bil direkt efter en måltid och bilåkande är ingen stor grej. I bilen sover man gott. Sover gott gör man med lite mat i magen. Alla knytten gillar skarpt att åka bil och i bilen boar de gärna in sig och somnar med en gång.
Saivi åt sin mat, kissade på tidningen och poserade med sin matte på det obligatoriska valpköparfotot. Därefter tog hon farväl av Husse och Matte och slog sig till ro bredvid sin nya matte i bilens baksäte. Där låg hon sedan med magen i vädret och sov. Mil efter mil. Timme efter timme. Ända till den nya hemorten.
Där gjorde hon sig uppenbarligen snabbt hemmastadd och sov sedan hela natten lång. Bortsett från en kissrunda vid ettiden. Förhoppningsvis flyter det på lika bra i fortsättningen.
Modji förefaller inte sakna sina två svarta döttrar. Hon leker med de två bruningarna som är kvar mer engagerat. Risken att bli valpbiten i ansiktet har minskat med 50%.
Söndag.
Med bara två knytt samt de två vuxna hundarna i bagaget, for familjen ut till torpet för att fixa lite som Matte nyligen upptäckte behövde fixas. Fästa den nertyngda delen av fårnätet med två nya stängselkrampor bland annat. Nertyngt av något djur? Samt dammsuga hela huset för att få bort råttgiftberikade musskitar och söka efter eventuella muslik. Innan de börjar lukta illa. Husse ägnade sig åt dessa sysslor och Matte vallade knytt.
De hade nu båda tillgång till hela tomten samtidigt, tillsammans med sin mor och mormor. Både Aili och Manni hade en känsla för att hålla sig någorlunda i närheten av de vuxna hundarna eller Matte. Ömsom gick alla i flock runt på tomten och ömsom gick Matte på sitt håll för att se hur knytten tacklade detta. Alla hundar kom på alla inkallningar och belönades med både röst, godis och kel. Nu blev det mycket lek! Både med en gammal fotboll och med en stor tallgren som blåst ner och som Modji släpade ner på tunet mellan husen. Lite jaktlek med alla de fyra hundarna inblandade blev det också.
Den ena grannen kom ut till sin stuga för att pysssla lite. Men först kom en för de vuxna hundarna främmande bil in på hans tomt. Det var de mycket medvetna om! Denna besökare blev rejält utskälld av Modji som vaktade sina knytt. När B. själv anlände var det bara viftande svansar och hälsande vid staketet. Knytten anslöt och de allt längre små svansarna viftade intensivt när knytten blev hälsade på. Ytterligare en positiv erfarenhet av att träffa en för dem okänd person.
Husse och Matte tog en fikapaus utomhus och "fnaset" från de nybakade Wienerbröden regnade ner över 4 lyckliga hundar. Aili och Manni anammade snabbt de vuxna hundarnas intresse för dylik manna från himlen! Man lär genom att härma! Något som knytten däremot upptäckte alldeles själva, var att den stora verandan/ altanen utanför lillstugan är en utmärkt liggplats för full koll ner mot grinden. Den har de vuxna hundarna ännu inte riktigt hunnit erövra, eftersom den byggdes först mot slutet av sommaren.
Efter en timmes knyttliv i full fart i full frihet, började de ägna sig åt mer stillsamma sysselsättningar. Såsom avbarkning av den tallgren som deras mamma släpat fram. De låg sida vid sida och barkade systematiskt av grenen. Då var också alla sysslor avklarade och då började det utlovade regnet falla. Bra tajming!
Vid bilen gjorde småttingarna sitt bästa för att försöka hoppa in själva. Fick hjälp och boade omedelbart in sig tillsammans med de vuxna hundarna. Där somnade de snabbt och lyftes relativt frånvarande ur bilen vid hemkomsten. De bars in köket och placerades på fällen på sin hylla och sov vidare.
Nu är det snart matdags och knytten de bara sover och sover.
Matte gläds åt den stora hundgården med den stora hundkojan, som även fungerar som liten torpstuga åt familjen. Men som i huvudsak inköptes för hundarnas skull. Det blir varmt och gott i Mattes hjärta när även knytten kan ta del av denna skogsbacke för att få leva lite fritt i naturen. Inga rabatter, inga trädgårdsland. De får gräva var de vill och de får äta alla blåbär, hallon och smultron när det är den tiden.
Välkommen till torpet Aili!