På söndagarna är det bakluckeloppis vid Roslagsstoppet. Husse och Matte tog med sig Aili för träning och stack dit. Inte alls långt hemifrån.
Aili har varit där en gång tidigare och drog då alldeles för mycket i kopplet och behövde övertygas om att alla närvarande inte var där för att hälsa på just henne! Folk går långsamt och strosar och det uppfattas av en social hund som ett tecken på vilja til kontakt. Vilket ibland är fallet, men långt ifrån alltid. Matte går också och strosar när hon är på loppis och Aili hinner ta kontakt med mötande. Nu skulle detta loppisbesök bli lika mycket träning som ett ordinärt lopisbesök.
Matte har testat olika typer av halsband och selar och har inte nått full effekt med något. Till saken hör att Matte går illa och saknar styrka i högerbenet. Vilket Aili så klart är fullt medveten om. Hon skäller inte och beter sig illa, men hon rycker till/drar i kopplet vilket orsakar Matte smärta och instabilitet. Andra medel måste nu användas. Att träna Aili denna sommar är syftet med att ha skjutit upp höftoperationen.
Matte placerade kopplet i slinga framför bakbenen på Aili. Kopplat i halsbandet som vanligt, men vid drag och ryck kommer effekten i ljumskarna på hunden. Om nu någon har åsikter om detta, så försvarar Matte sig med att ibland har nöden ingen lag. Aili måste kunna gå fint i koppel, med sin för tillfället handikappade Matte. Som riskerar att dras omkull och skada sig om hon ramlar. När Matte har lärt sina andra hundar att gå fint i koppel i alla situationer har Matte varit i ett helt annat fysiskt skick. Hundarna märker och utnyttjar när vi är satta ur spel och utnyttjar detta.
Aili utsattes för detta sätt att gå koppelpromenad för första gången på lördagen, vid en skogspromenad i skärgården. Det fungerade jättebra. Aili gjorde ett tokryck åt sidan och det nöp helt oväntat till i ljumskarna på henne. Som omedelbart anpassade sig till situationen. Ont ville hon inte ha! Aili har kunnat gå väldigt fint i koppel för ett par månader sedan, men är nu i puberteten och testar nya varianter i samarbetet och försöker få sitt uppepå alltmer.
Aili gick i koppel på loppisen utan att uppföra sig illa en enda gång! Jo en gång.... Bakom ryggen på en upptagen Matte stod en sittvagn med sovande innehåll. Den knatten kunde Aili inte motstå, då vagnen stod väldigt nära. Barnet vaknade inte. Aili ville bara titta. Matte gick och gick och gick lite mer. Inte för att handla. För att utnyttja tillfället till bra träning. En Amstaff var intressant, Aili ville bra gärna hälsa på den, men behärskade sig. Amstaffen var nyfiken på Aili och i ett obevakat ögonblick med upptagen ägare gjorde den ett ryck och lyckades komma fram till Aili när hon passerade. Kontakten var tagen och de fick hälsa. Matte såg det som belöning för att Aili uppfört sig väldigt väl. Att Aili gillade Amstaffen kändes som en bekräftelse på att de tre Pitbull som gjorde utfall mot Aili när hon var 12 veckor, inte lyckats skrämma henne.
På ön dagen innan gick Matte en hel del och på loppisen blev det väldigt mycket gående, vilket gjorde att Matte blev sittande resten av söndagen. Men det var värt priset! Aili fick en rejäl lektion i hur man skall uppföra sig när man går kopplad bland mycket folk och hundar. Loppisbesöket blev långt och ett korrekt uppförande nöttes in. Många var intresserade av rasen och Aili fick hälsa när andra tog kontakt. Hon lät sig klappas och njöt av det. Men var balanserad och hoppade inte intesivt upp på alla som hälsade! Målet var nått. Det var värt priset att vara tydlig med vad som gällde.