Fredag.
Sol och snö! Vinter när den meteorologiska våren precis nått trakten. Att vintern kommer först i mars har hänt förr! Minns Matte. Efter barmarksvinter har det slagit till och blivit både rejält kallt och stora snömängder i två veckor, för att sedan bli vår.
Lapskflocken var snabb att ta tillfället i akt att nyttja den nu åter stängda golfbanan, för en långpromenad med lösa hundar. Redan vid elvatiden kunde hundarna sträcka ut över de vita vidderna och nu sprang de i glädjeyra ovanligt långt, bara rakt ut i livsglädje! Sikten var fri mycket långt bort och Matte och Husse stavade efter från parkeringen. Hundarna stannade dock vid den första avståndsmarkeringen på driving rangen, där hararna suttit och ätit gräs och skitit nu frusna karameller åt hundarna. Det blev mycket snart tydligt att ingen samlat upp de utslagna bollarna innan snön kom! Ytan var vitbubblig och såg rätt märklig ut när mängden utslagna vita bollar var lätt täckt av ett tunt snölager! Att trampa på golfbollar var varken bekvämt eller särskilt säkert, varför Matte hade mer koll på var hon satte fötterna än på hundarna. Som skötte sig lika fint som vanligt och höll koll på både Husse och Matte.
Solen sken, hundarna hade mycket spring i benen och hela Lapskflocken njöt av möjligheten att kunna vara ute på långpromenad, med kopplen nerstoppade i fickan. Med spårsnö över gräsytorna fanns det mycket information att ta del av. Intressant var att se att varken Modji eller Aili tog minsta notis om de många rådjursspåren! Att äta harpluttar där de kunde hittas var vida intressantare! Inte heller brydde de sig om övriga spår från hundar som vistats på ytorna dagen innan. Lite lätt kornsnö hade lagt sig i spåren, indikerande att de var dygnsgamla.
En liten hund hade rört sig längst bort på golfbanan, ner mot dammen och den hade gått ut på isen mot en vak och upp på marken igen. För att lämna golfbanan bakom det allra sydligaste och bortersta hålet. Ner i skogen för en liten slänt och in i det ganska stora naturreservtet. Hundarna visade inget intresse för spåret, vilket däremot Matte gjorde och först när Matte följde spåret till skogskanten, ställde sig Modji och vittrade intresserat in mot skogen, i vind. Tillsammans med detta spår fanns inga fotspår från någon människa. Däremot en liten bit bort, tillsammans med spår från en påtagligt stor och tung hund. Matte blev nyfiken och bakspårade den ensamma spårlöpan en längre sträcka. Vilket ledde ner till ett område med mycket sork nära en liten sjö närmare klubbstugan. Modji och Aili brukar notera var räven gått hemmavid. Detta spår intresserade dem inte alls. Inte heller såg det ut som ett rävspår. Ett litet hopp tändes att det kunde vara den Foxterrier som varit försvunnen i området sedan i våras. Den har setts på viltkameror och av bilister när den jagat sork. Den har flytt människor och är oerhört skygg. Nu har den inte setts på oroväckande länge. Kanske fanns hon i närheten.
Aili och Modji ägnade sig lite då och då åt sorkjakt och komna ner mot den sjö som faktiskt heter Hundsjön, blev de kvar en längre stund på samma ställe. Rätt som det var lyckades Aili bättre med ett sorkhopp än hon väntat sig och blev stående villrådig med en liten sork i munnen. Matte löste problemet genom att säga "loss" efter en liten stund. Aili såg rätt lustig ut där hon stod och funderade, med den stilla hängande sorken i munnen. Sorken släpptes snabbt och Aili överlämnade den gärna till Matte. Som hoppades på att slippa behöva avliva en skadad och rätt gullig liten sork. Den verkade död, men var kanske bara skräckförlamad. Den lämnades i en uppstickande grästuva. Av någon orsak avbröt Aili sorkjakten i och med denna överraskande fångst.
På hemvägen besöktes en plats i närheten som ser ut som en potentiell träningsplats! Tyvärr var inte platsansvarig kvar, men en anställd tog emot ett visitkort med kontaktuppgifter och lovade lämna det vidare.
I en och en halv timme lyckades Lapskflocken hålla sig gående i det vackra vädret och de fina omgivningarna. Innan solen försvann bakom skogen hemma, tillbringades några timmar ute på tomten ovanpå promenaden. Därefter verkade de båda Lapskdamerna rätt nöjda med frisk luft och välkomnade brasvärmen i stugan och middag. De drog sig sedan tillbaka och somnade snabbt.