Söndagmorgon och solsken över ett snötäckt landskap! Familjen drog iväg till Hakungekrossen för träning tillsammans med ytterligare en familj. Två veckor kvar till slutprovet för två av hundarna. Solen sken även över de snötäckta grushögarna och milda vindar smekte kinderna på förarna, som inte hade alltför svårt att låta fantasin fara. Rätt som det var stod fyra vuxna med en fika och låtsades att de var i fjällen på vårsemester! Träning? Jo just det....
Det tjocka snölager som täckte marken var mycket tungt och mer som tjockt vitt vatten. Temperaturen steg och solen värmde på ytterligare. Vattnet strömmade i fåror i snötäcket. Gázzi fick göra ett frisök med tre figuranter utlagda i ett område med "byggskrot". Gázzi har alltid älskat att rusa upp på stora grus och sandhögar. Nu var hon omgiven av ett stort antal sådana! Vilken lycka! Naturligtvis var ingen figurant högt placerad, för att skona den ungdomliga damens gamla kropp. Men Gázzi är Gázzi och därför rusade hon först av allt upp på en jättehög! Där hittade hon något smakligt och försåg sig i godan ro. Innan hon åtlydde Mattes visslingar och kom ner för att fortsätta jobba. En självständig Lapsk Vallhund. Oavsett ålder. Föret var som sagt tungforcerat och när Gázzi tagit chansen att rusa upp på ytterligare en stor hög för att få koll vida omkring, syntes det att Gázzi inte har muskler som förr och att hon lider av en neurologisk och åldersrelaterad muskelpåverkan i bakstället. Gázzi blev vinglig och stannade upp då och då. Men Gázzi är en sann arbetshund och hon älskar att jobba. Matte låter Gázzi hålla på med det hon älskar mest i livet. Gázzi får själv välja om hon vill ta sig upp på favoritplatserna - de stora grushögarna. Det är inte farligt för henne. Men kan bli jobbigt. Särskilt i tjock och blöt snö. Nu satte Matte koppel på Gázzi för att få henne att koncentrera söket till det område där den sista figgen låg lite knepigt placerad. Inne i en stängd container. Gázzi jobbade på och fick vittringen först när hon strök utmed containern, varpå hon gjorde en mycket bra skallmarkering. Tre figgar funna och markerade och Gázzi var lycklig. Om än lite trött i kroppen. Inte i skallen! Viljan att jobba mer fanns där som vanligt.
Násti fick även hon ett frisök med tre figuranter, men nu var de gömda lite annorlunda. Högt uppe och inne i olika typer av containrar. Matte var gömd i en container med dörr på gaveln. Där inne satt Matte på en gammal skrivare och hade fötterna bland krossat glas. Ute sken solen! Dörren gick inte att dra igen helt, men en liten springa på några få centimeter underlättade inte för hundarna. Vinden blåste rakt in i containern och förde uppenbarligen upp vittringen och ut, i överkanten av dörren. För att sedan lägga sig uppe på en grushög strax intill. Här fick hundarna jobba en hel del på vittringen och de måste bromsa upp och koppla ihop hjärnhalvorna. Nyttigt! En sökhund måste lära sig att aktivt söka vittringen och vittringskällan. En del sökhundar missar det och lär sig mer att de får vittring till slut. Händelsevis. Om de bara rusar omkring tillräckligt mycket och länge.
Modji fick samma upplägg som sin mamma och hon löste uppgiften bra och markerade funna figuranter ljudligt, med sitt vanliga grova skall. Ett mycket bra skall! Modji har en stor bröstkorg som resonanslåda och hon låter som en betydligt större hund än vad hon är. Vilket kanske är bra för en renvallare? En tunn kropp med en tunn/liten bröstkorg kanske ger ett för ynkligt skall för att vara effektivt när renar skall flyttas/fösas? Utseende och arbetsförmåga hör ihop på olika sätt. Bra rörelser på en utställning hänger ihop med effektiva rörelser i arbete. Modji är i höglöp och skötte sig bra. Husse var nöjd. Modji fick även agera störning, genom att söka av området innan killkompisen skulle göra sitt sök. Bra träning för en hanhund.
När alla sex hundarna gjort sina sök, fick alla utom Modji komma ut för att springa av sig på de stora ytorna. Uppskattat! Gázzi var lika lycklig som de andra och hade nu vilat sig i form. Hon undvek dock att rusa upp på grushögarna tillsammans med den yngre generationen. Gázzi fokuserade i stället på att nosa omkring lite och umgås med de tvåbenta. Nu var snön i ännu högre grad förvandlad till vattensörja och i den gillade inte Násti att gå. Kallt och vått! Varför det? När det fanns aningen fastare och torrare mark att gå på. Innan avfärd fick Modji också komma ut och springa ett tag. Efter det att killkompisen stängts in i bilen. De kastrerade killarna intressrade sig inte mycket för en höglöpande tik och alla hundarna såg ut att njuta lika mycket som sina förare i det underbara vädret.
Telefonbesked kom från norr: Pirak hade fått bedömningen Excellent på rasspecialen i Piteå och var bästa juniorhane med en mycket fin kritik! Finfina killen! Mycket lik mor sin. I öppen klass hanar delades inget högstabetyg ut. Pirak skötte sig även nu alldeles utmärkt på utställningen. En social kille. Som resten av familjen.
Stort GRATTIS till Piraks ägare, som visar honom så fint!