Söndag.
Ett stort och vamt TACK från hjärtat och en stor kram till Emil med Nitro, Anneli, Håkan och Åsa som gav sig ut på söndagkvällen i skogen utanför Borlänge och sökte efter Mánnus son Vaerrie nyss fyllda ett år, som försvann redan på fredagkvällen när han var ute med sin ägare. Lapskägare som ställde upp när så krävdes! När sökhundarna skällde svarade Vaerrie!
Hunden var i någon form av träning och på FB hade ägaren bett om hjälp och skrivit att hunden hade sele med ett vedträ fastsatt och att risken att han satt fast var stor. Någon form av träning. Satt fast var precis vad Vaerrie gjorde! Han var helt intrasslad och hade inga möjligheter att själv ta sig loss. Han hittades helt nära den plats där han försvunnit och har kanske suttit fast ända sedan fredagkvällen. Hemska tankar for genom Mattes huvud hela söndagen, angående vad som händer med ett djur som sitter fast i skogen och blir allt svagare. Den blir ett lätt byte för andra djur. Varje hunnd som försvinner från sin ägare är en tragedi. Här var det en hund som Matte hade del i som uppfödare och ägare av hans far. Matte hade dessutom träffat den fina killen på utställningen i Rättvik. I Danmark kommer hon att få träffa flera av hans syskon och hans mamma.
När ett foto på en svart Lapsk i en bil syntes på mobilskärmen, vågade Matte inte hoppas på att det var sant att han var funnen. Men omedelbart kom telefonsamtalet att en helt fantastisk Lapsk kille var befriad från sin lina som fångat honom i skogen och nu var omhändertagen och på väg till sin ägare.
Då kom tårarna.
Familjen egna hundar tillbringade, självvalt, dagen inomhus i det skyfall som startat under natten med ett åskväder och sedan fortsatte hela dagen. Regnet vräkte ner hela dagen och hela kvällen. Familjen for och lånade en takbox och Matte handlade nya byxor, då de gamla gick att ta av och på utan att knäppa upp dem. Matte har krympt. Strax innan det började skymma började regnet minska en aning i intensitet och Husse tog en skogspromenad med hundarna. Regnmätaren rymmer 50 mm (50 liter per kvm) och den har svämmat över! På mindre än ett dygn.
Matte var djupt tacksam över att detta oväder inte drabbade Vaerrie där han satt fast i skogen. Han fick somna hemma hos sin familj på söndagkvällen. Trött men välbehållen. Tack för att det finns människor som bryr sig och ger sig ut en söndagkväll för att leta efter någon annans hund! Skallgången på förmiddagen med Missing Dog var ju resultatlös. Det är alltid svårt att veta var man skall söka. Åt vilket håll skall man börja?
Det kunde ha slutat som en tragedi - men slutade som en solskenshistoria! Tack vare dem som gav sig ut och sökte efter Vaerrie.