För närvarande känns det som om allt handlar om is. Överallt där Matte vill promenera med hundarna består underlaget av is. Överallt där det inte varit skottat eller plogat och människor gått eller kört är det is och halka som råder. På stigarna i skogen såväl som på alla vägar i området. Med dagsmeja och tö på dagarna och flera minusgrader på nätterna blir resultatet just detta. Is och halka. Snön ligger fortfarande tjock och töar i vattensamlar som sedan fryser. Vägansvarig i området är endast fritidsboende och har noll koll på väglaget och sandningsbehovet... På fredagen avvaktade Matte med att ge sig iväg på hundpromenad till mitt på dagen, då solen förväntades ha smält ytlagret. Det hade den inte. Först gick Matte till vänster på vägen, bara för att konstatera att hundarnas fötter halkade hit och dit. Även "ungdomen" Modji hade problem att hålla sig på tassarna. Inte ens spikarna i Mattes skosulor lyckades hugga tag i isen. Även Mattes fötter gled i sidled mot dikeskanten. Helt om efter hundra meter. Matte provade sedan att gå åt andra hållet, då det såg aningen bättre ut. Redan efter femtio meter såg det inte alls bättre ut och det blev alldeles för halkigt för att kunna ta sig fram på vägen. Då gick Matte rakt upp i skogen. Där var hela backen halkig med is under mängder med torra barr som fallit ner i den mycket kraftiga blåsten. Man såg inte isen, men den märktes. Matte vände om och insåg att enda möjligheten att kunna promenera med hundarna var att åka två mil till centrum. Då struntade Matte i promenerandet.
Hundarna fick roa sig bäst de ville på tomten och Matte rensade sly som börjar växa in i grannens staket längs stigen upp i skogen. En underbar ekbacke med två mycket stora gamla ekar. De syns knappast för allt sly. Matte har fått tillstånd att rensa denna vackra backe, så att ekarna får livsrum och syns från vägen. Samt från Husses och Mattes tomt! Matte fick motion men inte hundarna.
Modji fick ett träningspass i fritt följ när Matte tog med henne över till en annan granntomt för att lämna lokaltidningen. Husse har tagit bort all snö i deras infart med snöslungan och eftersom kvarvarande snö inte var tillplattad, ingen har varit där, hade den smält ner i gruset och det rådde nu barmark på platsen! Inte is! Ungefär tio kvadratmeter. Vilken lyx! Alltså körde Matte ett rallylydnadpass med Modji på granntomten. Modji var splittrad till tusen till en början, med full koll på granncockrarna och allt annat som Matte inte uppfattade. När Modji hade gjort några fina framförsittande, olika vändningar och något läggande, blev det fritt följ hem igen. Duktig Modji!
I den kraftiga vinden var det perfekt att borsta igenom Gázzi och Násti, som just börjat fälla kraftigt. Pälstussarna blåste iväg och fick ligga kvar under granarna åt fåglarna så länge. Matte skall samla ihop pälsen senare och fästa upp den i staketet.
Matte försökte hålla sig ute så länge som möjligt i solen, men vinden kom från norr och var isande kall! Det gällde att hålla igång och hålla sig i lä så gott det gick. Hundarna är verkligen fena på att hitta de skönaste platserna. De sträckte ut sig på den lilla snöfria plätten under granarna på slänten mot bäcken. Där var det torrt, soligt och lä! Modji har börjat leta snok längs bäcken. Ett vårtecken! Men kompisen under två somrar finns inte mer. Den blev överkörd i slutet av förra sommaren och Modji var påtagligt ledsen när hon fick se den i vägkanten. Hon nosade noga och backade sedan sakta bakåt med sänkt huvud. Hon letade länge efter sin snokkompis bakom stenarna i bäckfåran. Matte hoppas att Modji får en ny snokkompis att hålla reda på.